Ett modernt samhälles förmåga att ställa om till krigsekonomi

Hej. Läser man en del om andra världskriget märker man hur påfallande snabbt många inblandade länder kunde gå från förhållandevis små fredstida militära styrkor till att producera enorma mängder krigsmateriel samt att utbilda stora delar av sina manliga befolkningar som soldater. Australien verkar exempelvis endast ha haft några tusen man tillgängliga vid krigsutbrottet för att vid krigsslutet ha haft nästan en miljon man under vapen, av en total befolkning på ungefär 8 miljoner. USA producerade under de sista krigsåren lika många flygplan och skepp som axelmakterna hade under hela kriget (om jag inte minns fel) och så vidare. Även nyutveckling samt förbandsättning av utrustning verkar ha gått extremt snabbt under konfliktens gång, där vissa fordon och vapen gick från att vara fullt moderna vid krigsutbrottet till att ha hunnit bli helt föråldrade vid krigsslutet.

Dessa sorters mycket snabba upprustningar verkar ha finansierats genom årliga militärbudgetar på så mycket som 50% av BNP, vilket är extremt högt (även förhållandevis militariserade länder idag som USA och Ryssland lägger sina militärbudgetar på kring 4-5% av BNP) och man pliktade som bekant även in massvis med medborgare för att arbeta i krigsindustrierna. Likaså ställde man om många existerande civila fabriker till att producera krigsmateriel istället, en bilfabrik kunde exempelvis få i uppdrag att tillverka delar till stridsvagnar och så vidare.

Det jag undrar över är emellertid om denna sortens snabba upprustningar ens är teoretiskt möjliga idag, oavsett om staterna ifråga är villiga att spendera de pengar som krävs eller inte. Har det moderna post-industriella samhället samt den väldigt komplexa teknologin och höga kompetensen inblandad i mycket av modern vapenproduktion kanske gjort sådana saker omöjliga? De flesta moderna stridsflygplan verkar exempelvis bestå av massvis av komponenter från olika företag världen över, och dessa kanske skulle vara svåra att producera lokalt oavsett hur mycket pengar man satsade? Likaså kan jag tänka mig att det krävs rätt kvalificerad arbetskraft för att montera ihop dem, och sådan personal går kanske inte att utbilda i en handvändning heller.

Om vi exempelvis tänker oss en hypotetisk krigssituation där regeringen ger SAAB en beställning på 1000 nya Gripenplan över en treårsperiod, och att de faktiskt tilldelas pengar samt befogenheter att tvångsrekrytera arbetare och liknande, skulle det faktiskt vara möjligt att genomföra något sådant?

Eller om vi tänker oss ett land med en större militärindustri än Sverige, har till exempel USA fortfarande kapaciteten att snabbt kunna börja producera flera hangarfartyg per år om situationen kräver det?

1000 gripen plan skulle innebära att du skulle behöva hosta fram nästan 200 miljarder om året i tre år bara för köpa flygplan. Sen har du alla kringkostnader också.

Vad vill då lägga ner istället? Sjukvården, pensioner eller Skolorna?

Inga av de där sakerna skulle läggas ned. Skatterna skulle naturligtvis behöva höjas kraftigt och nedskärningar göras i stora delar av den offentligga sektorn, men det mesta av satsningarna skulle behöva finansieras via lån. Detta är emellertid inget ovanligt i sig; väldigt många krig under historiens gång har förts på kredit.

Trådstarten handlar dock om det fortfarande är fysiskt möjligt att genomföra liknande upprustningar som gjordes under andra världskriget idag. Sedan om medborgarna kommer ha det jobbigt med att betala tillbaka på statsskulden efter det att konflikten är över, det är en annan fråga.

Jag tror SAAB idag producerar 8-10 gripen per år. Att gå till 330/år är ett långt steg. Krävs utbildad personal som kan bygga dem och material.

Tja, jag tror absolut att det skulle gå att öka takten betydligt om finansieringen inte var ett problem. Det förutsätter dock att vi har fortsatt bra förbindelser med de länder vars företag levererar komponenter och delsystem till tex Gripen. Främst USA och UK, men även Frankrike o Tyskland. Jag råkar ha lite koll på detta då jag jobbar i den branschen.

sedan tror jag att många av de byråkratiska regler o lagar som fördyrar och orsakar längre ledtider hade skurits ner till ett minimum.

När det tex gäller konstruktion är det idag 40% byråkrati för att bevisa att alla delsystem tagits fram enligt alla regler om flygsäkerhet, miljön (e.g. REACH och ROHS) samt 20% övrig byråkrati/administration. Återstår 40% av investerat kapital/ingenjörstid för att faktiskt klura ut hur det nya systemet ska sättas ihop... Nåja, självklart har jag tagit dessa siffror "ur röven" men det är min högst personliga bedömning att det är i den häraden.

I ett skarpt läge finns det mycket dökött att skära bort...

Frågan handlar mest om vilka produktionsresurser man har, och med dagens globalisering känns det som att detta kan ställa till med stora problem eftersom det är ytterst få länder som är såpass självförsörjande att det kan producera allt de behöver inom landets gränser. Ett av de mer effektiva sätten att föra krig är att slå ut fiendens produktionsresurser, och om man inte skyddar den inhemska industrin på ett målmedvetet sätt har man i princip slagit ut sig själv innan kriget ens hunnit starta. Man förlorar givetvis kompetens på samma sätt, vilket gör det än svårare att "nödstarta" produktion av det man inte längre kan köpa utomlands.

Å andra sidan är detta problem bra på det viset att det kan förhindra konflikter. I ett enkelt exempel där ett land bara har oljekällor och ett annat land bara har raffinaderier blir det i princip en terrorbalans där båda parter drar sig för att angripa den andre. Vill minnas att någon sa att det var så Tito höll ihop Jugoslavien, dvs genom att förlägga industrierna på ett sådant sätt att de olika småstaterna var beroende av varandra.

Ryssland har ju historiskt sett alltid varit en son of a beast till att ruska fram krigsmakt i händelse av (större) krig.
Tror nog att Sverige skulle kunna göra likadant om allt ställdes mot sin spets, med vad det innebär, historiskt sett så har Sverige varit ganska bra rustat i förhållande till sin storlek.
(Syftar givetvis inte på de senaste 25 åren)

Tror nog att Nordamerika (US+CA) skulle kunna försörja en krigsmakt ännu större än den de har idag i krävande tider.

Hur det skulle gå för länder som egentligen inte har eller har haft någon egen (ordentlig) industri eller naturtillgångar, kan jag inte sia om.
Men jag tror ju inte att exempelvis Nederländerna på något vis har samma förutsättningar som förslagsvis Ungern.

Lite svårt att jämföra eftersom dagens materiel är så mycket dyrare och mer avancerad. Vapnen i världskrigen var Kinatillverkade leksaker i jämförelse.

Frågan var uppe i USA under Irakkriget när man inte kunde få fram minskyddade fordon tillräckligt fort vilket skylldes på att för mycket av industrin hade flyttat till Kina. Om det låg något i det eller mest var gnäll vet jag inte.

Det är sant. Samtidigt bör man dock tänka på att resten av teknologin i samhället är mycket mer avancerad idag än under andra världskriget också, och att BNP per capita är flera gånger högre nu än då även efter att man justerat för inflation.

Så är verkligen exempelvis ett stridsflygplan så mycket mer av en resursinvestering idag än det var under andra världskriget, om man tar hänsyn till att dagens samhällen också är betydligt rikare än dåtidens?

Intressant gällande de minskyddade fordonen. Då bör det ju dessutom faktiskt ha handlat om relativt små volymer av material jämfört med vad USA skulle kunna ha behov av i ett riktigt världskrigsscenario eller liknande.

Edit: Sveriges BNP per capita i fasta priser ser exempelvis ut att ha ökat med omkring 400% sedan 1950 http://www.ekonomifakta.se/Fakta/Eko...NP-per-capita/ . Om man sedan hittar siffrorna för hur mycket inflation som har ägt rum sedan dess borde man faktiskt relativt lätt kunna räkna ut hur priserna för dåtidens flygplan, skepp och andra vapensystem förhåller sig till priserna för motsvarande material idag genom att multiplicera dåtidens priser med 4 x inflationen. Det kanske jag ska kolla upp lite senare.

Så jag hittade lite uppgifter gällande min edit. En Saab 29 Tunnan verkar ha kostat 900 000 kronor år 1950. Samtidigt verkar inflationen sedan dess ha varit totalt ca 1800% http://www.ekonomifakta.se/Fakta/Eko...a-inflationen/, och tillväxten i real BNP per capita sedan dess var som tidigare nämnt runt 400%.

900 000 x 72 = 64,8 miljoner kronor. En Gripen E idag kostar väl runt 500 miljoner, så det ser faktiskt ut som att priserna för stridsflygplan stigit rätt kraftigt i förhållande till resten av ekonomin även om man justerar för ovannmända faktorer.

Ett liknande projekt är Sudan där inbördeskriget pågått ett par decennier men nu är nationen delad i två, Nordsudan som har hamnar och raffinaderier medan Sydsudan har oljan.
Så där har vi en hyfsad jämvikt så länge oljan flödar.

Typiskt nog så fortsätter kriget i liten skala ändå i Sydsudan, skulle inte förvåna mig att det lite beror på att dom olika folkgrupperna fått ta del av oljepengarna men att regeringen som brukligt i Afrika fyllt sina bankkonton.