Citat:
Ursprungligen postat av
Indignerad
Min erfarenhet är att försvaret söker lugna trygga personer som pysslar med "mesiga" sporter, såsom simning, längdskidor, orientering eller skidskytte eller liknande uthållighetssporter.
Speciellt orientering skulle jag vilja säga.
Det beror på var man hamnar, men dagens officerare är till ganska stor del den typen av personer.
Jag vet inte hur det var förr, eftersom jag inte är lastgammal, men idag är väldigt många officerare i officersyrket för att de får utöva sina diverse sporter på arbetstid, och för att det finns möjligheter att delta i tävlingar och liknande, delvis under arbetstid, på ett helt annat sätt än vad det finns på "normala arbetsplatser". Mycket beror detta på att man kan samla ihop en del extra fritid jämfört med "normala arbetsplatser".
Tyvärr har detta, i mina ögon och erfarenheter, inneburit att en stor del av krigiskheten gått förlorad hos dagens officersgenerationer. Det är roligare att orientera/springa maraton/åka skidor/köra Ironman eller vad det vara vill, än att öva strid.
En gammal kollega från det civila som var officer i många år brukade säga att "motion, det får man genom att öva strid", och det kan nog inte bli mycket kärnfullare än så (behöver jag tillägga att han var vpl och blev officer under 80-talet?).
I mina ögon så övar man strid, bär tungt och långt, samt genomför marscher med och utan packning, för att öva sina soldatmässiga förmågor. När jag däremot var i FM själv så upptogs stora delar av den fysiska träningen förutom BRAK av fotboll, innebandy, badminton, ändlösa sejourer på regements/flottiljgym o.s.v. o.s.v. Det vill säga allt utom det vi egentligen skulle pyssla med.
Dessutom har det, p.g.a. ovanstående, blivit en ganska osund kultur av idrottsonani i FM, där de som är framstående på fotbollsplanen/innebandyplanen/elljusspåret/you name it per automatik är de som blir titulerade bäste soldat och får genomgående aktning av befälen, alldeles oavsett hur de presterar i stridspars strid, grupps strid, olika befälsövningar o.s.v.
Jag är ingen idrottsmänniska, jag klarar det jag behöver vad gäller sport för att kunna vara med på det andra, men det irriterar mig att man verkar ha tagit det till ytterligheter i FM, där soldatmässiga kunskaper och färdigheter får stå till sidan för att främja den statliga friidrottsklubb som FM i mångt och mycket har blivit.
Givetvis är det dock så att i en så pass liten och intetsägande försvarsmakt som vi har, så ställer det större fysiska krav på soldater och sjömän, just därför att specialiseringen inte blir lika stor (alltså, även om du är pansarskyttesoldat, så kanske du får spana till fots, eller även om du är sonarbefäl på ett fartyg, så kanske du får göra fysiskt tyngre arbetsuppgifter o.s.v.). Om man istället ser på USA, så kan man där stoppa in folk där de passar utefter fysiska förmågor. Om man är överjävlig på att springa och bära packning och skjuta, så finns mängder av befattningar för det. Om man är överjävlig på att skriva snabbt och organisera papper så finns mängder av befattningar för det. Här måste du kunna det mesta hjälpligt.