Kan homosexualitet vara en (nöd-)lösning på exploaterad heterogenitetskänsla?

Vanligtvis kompletterar man väl upplevelser av variation och upplevelser av homogenitet med varandra. Det tycks nämligen vara så att i förhoppningar om ett heterosexuellt förhållande finns en längtan efter att vara homogen med det annorlunda. Jag menar man vill ha någon att vara heterogen med, därigenom kompletterande den homogenitetskänsla man väl kan ta för given som där i alla fall - eftersom man ändå har sej själv att utgå ifrån. För uppnår man detta skapar man (väl?!) förståelse för alla dom olikheter vi alla ändå har. Och förknippar man sådan olikhetsgillande även med ens råare drifter, så känns det (väl?!) som att man tryggar förståelsen?!

Men sökandet efter medkänsla med även det annorlunda kan (väl?!) ibland förvanskas av ett eller annat. Sådant "ett eller annat" kan väl t.ex. vara anspråk (gjorda av en själv och/eller någon annan) på att få annorlundaskap att verka vara något som - speciellt just driftsmässigt sett - borde vara att se ner på. Ett av resultatet kan väl då bli ojämlikhet även i förhållanden, i den mån dom utgår från en (alltså exploaterad) heterogenitet. Så, med således exploaterad heterogenitetsmöjlighet saknas kanske trygghet eller så, i heterosexuella förhållanden, för en del. Just därigenom ter det sej kanske väldigt naturligt, för dom som drabbas av sådant, att i stället använda homogenitet, från början, som startkriterium - och därigenom utgångspunkt - för sina sökanden efter partners, åtminstone beträffande partners för sådant som befäster drifter som något väsentligt, dvs. t.ex. sex, typ!

Eller hur?!

Varför tror du att det finns en drivande homogenitetskänsla?
Korta dejtar långa, vita dejtar svarta, brunögda med blåögda osv jag själv tycker det låter ytters tråkigt att man skulle söka personer som bara är som en själv. Säkerligen finns en homogenitet med olika delegenskaper så som språk, musik stil, religion, åsikter, etniska, könsmässiga osv men som i på det individuella planet slutligen blir högst ohomogent.

Men du underlyser något som oftast överskådas här, att många gånger är inte hetrosexualitet mångfald eller att gilla olika utan tvärtom en stående distansering med intolerans gentemot det andra och nästan självdyrkan av det egna jaget. Samtidigt finns en grad av heterogenitet inom homosexualitet som liksom inom heterosexualitet ovan.

Dels koncept som homogenitetskänslan du beskriver men även tanken om ”eftersom man ändå har sej själv att utgå ifrån.” - Blir en centraliserad syn kring egna jaget än defacto för identitet - som behöver inte ge varken mer eller mindre förståelse i min mening, man har ofta hört argumentet ”förstår man sig själv kan man förstå andra” men en sådan syn kan även innebära att man ser sig blind utav att bruka sig själv som norm eller standard gentemot ”det andra”.

Jag tror tvärtom att det i hetro-förhållande finns många sätt där det omvända bedrivs, att för att istället söka homogenitet så förstärks de hetrogena tex egenskaper tillskrivs såväl distinkta och karaktärsmässiga drag målas upp - ibland bra, ibland dåliga.

- Beskriv gärna den exploaterade heterogenitet i mer detalj jag fångar inte upp hela bilden.

Homogenitet väl helt grundläggande för att ha en enkel regelbundenhet, så att man kan driftmässigt definiera enkla regler, sådana som drifterna själva kan använda sej av!
Jag menar även det att heterogenitetsbaserade attityder verkligen borde vara bättre än det där.
Jag menar att om man har enhetligheten i sitt eget jag som utgångspunkt för förståelse, så kan man utveckla det, så att man förr eller senare bygger upp förståelse för även andra med hjälp av det. Alltså man kan använda (vad jag vill kalla) homogenitetskänsla för att utveckla en sundare heterogenitetskänsla.
Vad menar du med "tvärt om"?
Exploaterad heterogenitet menar jag att det är när erkännanden av att skillnader, och därtill oväntade beteenden, finns hos en eventuell motpart, leder till problem med att bry sej om varandra, på ett bra och sunt sätt

Är det möjligen din egen tydligen inte alltför enkla relation till kvinnor du skriver om, och det på något sätt verkar klicka bättre för dig i (vänskapliga) relationer till andra män?

Vet du, du behöver verkligen inte ursäkta dig.

Nu är jag hetero själv. Men jag tror inte så mycket på teorin att homosexualitet bara uppstår i brist på heterosexuella erfarenheter. Fast det kanske också förekommer. Men har vi inte allihop sett barn växa upp där det kunde anas redan i ett tidigt att den här killen/tjejen nog inte har riktigt samma läggning som majoriteten? T ex i min sons högstadieklass gick det en kille som verkade nöjd med livet, men som jag ärligt talat alltid var osäker på om det var en tjej eller kille. (Kunde öht inte namnet på så många.) Både utseende och uppförande var någonstans mittemellan. Konstigt hur störd man kan bli på sånt. Iaf blev man ju inte sååå förvånad när han senare, i gymnasiet, "kom ut". Han var t o m med i ett tv-program där alla deltagare var bögar av det lite flamsigare slaget. Poängen är alltså att den här killen verkar ha haft sin läggning ända från början, kanske innan han ens själv förstod det, och att han INTE ALLS blev bög bara för att det inte gick på något annat sätt att få ihop det med någon.

Eller också missförstår jag dig HELT, och är ute och snurrar, och i så fall ber jag om ursäkt.

Nej, du missförstår mej inte helt, men delvis: Det du missförstår verkar vara att det inte (alls) är brist på heterosexuella erfarenheter som jag tror det kommer an på med homosexualitet. Snarare är det heterogenitetsintuition (och det borde jag kanske skrivit från början). Jag tror inte att sådan intuition säkert får hjälp (ens) av heterosexuella erfarenheter, utan faktiskt tror jag att en del sexualitet (som ofta kan vara hetero-) exploaterar det heterogenitetsintuitioner så att det förgås i lusta och sedan begär, det att man tar hänsyn utan identifikation med den/de man har att ta hänsyn till. Men ibland kan erfarenhet - även av heterosexuella förbindelser och så - i stället hjälpa till, så att man kan utveckla sina förhållningssätt i frågan om det man erfar till det bättre, förstås! Det kan gå åt endera håll. ...

Asexualitet: problem solved.

Förklara dej!

Det är väl bättre att inte ha en sexualitet överhuvudtaget, så man slipper alla eventuella problem med sexuell attraktion?

Det är nog i ganska stor utsträckning så. ... Hur man hanterar det kan va upp till var och en, helst, antar jag. ...