Är god svenska diskriminerande?

Språkpropositionen -

Debattartikel av Sture Allén (delar av):


http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_11214642.asp


http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_11214541.asp


Skall vi förneka vårt eget språk??? Fredrik Lindström kommenterade saken i sena nyheterna, och anslöt sig till Alléns kritik, på ren svenska (får man skriva så?), rent ut sagt för dj-vligt. Vart är vi på väg, man blir tamejfan alldeles matt av den självutplåning som vänsterpatrasket vid rodret håller på med. Känner vibbarna från Palme krypa upp till ytan...

PS. Mods, flytta inte till Språk. Detta är skrivet ur ett politiskt perspektiv, tack.

Intressant läsning.
Jag har inte tänkt på detta innan riktigt.

Kan förhållandena bero på att man insett den urusla läsförståelsen i våra skolor omöjliggöra några språkliga krav överhuvudtaget? Kan det vara så att Palmes tal om det mångkulturella samhället avsåg även den språkliga sidan - var och en får tala och skriva som den vill?!

Bra trådstart i en viktig fråga.

Självklart bör svenskan ha status som officiellt språk i Sverige; det är idag inte längre bara en symbolhandling eftersom det finns risk för allvarliga domänförluster till engelska i framtiden, förutom de vi redan har. Regeringen sade till och med nej till att göra avhandlingssammanfattningar på engelskspråkiga svenska avhandlingar obligatoriska. Helt otroligt . Sossar eller liberaler, människor med en rent instrumentell syn på svenskan verkar sitta vid makten.

Bra är dock att vi numera har något slags genomtänkt minoritetsspråkspolitik. Man kan diskutera urvalet av språk och den olika grad av erkännande de fick, men det är bättre än den tidigare situationen, för att inte tala om fhur det var för ett halvsekel sedan när talarna av lokala minoritetsspråken aktivt förföljdes av statsmakten.

Svenskan och våra inhemska minoritetsspråk bör stärkas juridiskt.

Varför?
Jag ser inte de engelska influenserna som ett problem.
För min del kan vi lika gärna börja prata engelska på en gång.
Varför ska vi hänga kvar vid vårat språk, som pratas av globalt sett en minoritet?

Jag tycker inte staten ska lägga sig i vilka språk deras medborgare utrycker sig med( officiella minoritetsspråk inräknande). De tankar ni kör med liknar mussolinis med staten som en organism som är helt enhetlig.

Influenser är inget problem. Detta handlar inte om lånord eller att man använder engelska uttryck, det kan man väl få göra hur mycket man vill. Detta handlar om risken att svenskan förlorar domän efter domän till engelskan, så att svenskan successivt trängs ut från allt fler områden. Det gäller inte bara vetenskap och teknisk terminologi, många svenska politiker och tjänstemän i EU tror att de är så bra på engelska att de kan genomföra komplicerade förhandlingar utan tolk, vilket de ofta inte alls kan.

Om engelskan ersätter svenska kommer det att leda till stora ojämlikheter eftersom svenskar kan engelska olika bra, en del faktiskt inte alls, eller knappt alls. Det är alltså odemokratiskt att avstå från det språk som de flesta av oss har som förstaspråk. Dessutom förlorar svenskar internationellt eftersom de allra flesta av oss aldrig kommer att tala engelska så bra som de som har språket som första språk.

Jag delar inte din övertygelse att kommunikation är den enda relevanta aspekten vid val av språk, identifikation och emotionell tillhörighet är centrala värden som delvis bärs upp av språket. Det handlar inte bara om vad som är praktiskt, utan även om att bevara en språklig mångfald. Dessutom är det inte särskilt praktiskt om ett lingua franca ersätter de nationella och lokala språken. Engelskan bör vara ett av de språk vi använder för att kommunicera med utlänningar, inte det språk vi talar med varandra, eller det språk vi använder när vi representerar Sverige i EU. Det handlar ytterst om makt.

Att inte lägga sig i är också att lägga sig i. Om staten inte försöker skydda minoritetsspråk från att tappa alla domäner till svenskan och svenskan från att tappa domäner till engelska har staten gjort ett medvetet val till engelskans fördel. Det är också en politik och det är också att lägga sig i.

Mussolini? Jag vill att svenskan och de inhemska minoritetsspråken ska kunna användas i så många sammanhang som möjligt samtidigt som vi använder främmande språk i andra sammanhang. Finns inget enhetligt i det, det är betydligt mer pluralistiskt än en fokusering på engelskan som kommunikationsmedel i alla sammanhang.

Naturligtvis skall svenskan ha ett politiskt skydd då språket faktiskt har en samhällsuppbyggande funktion. Att det inte är så redan idag förstår jag inte, och ser inga politiska motiv bakom heller. Möjligen någon extremt vild PKit som hatar allt som är svenskt och kallar fenomenet svenskhet för rasism, men dom trode jag mest höll sig framme i rampljuset och inte i lagböckerna.

Stopp och belägg! Svenskan är ett i många avseenden, jämfört med övriga germanska språk, väl jämförbart, praktiskt och effektivt språk. Visserligen finns ingen forskning som visar språkets betydelse t.ex. för svenskarnas, i varje fall under första delen av 1900-talet, mycket höga andel uppfinningar per capita men det kan ha betydelse.

Innovativa människor utmärks bl.a. av förmågan att utnyttja sin spatiala begåvning bättre än andra. Svenskans möjlighet att fritt skapa nya ord genom kombination av flera andra, kan mycket väl ha betydelse för uppövningen av förmågan till nytänkande. I uppfinnandets psykologi ligger just nytänkande - vem vet, svenska språket kanske i själva verket har betydelse för hur hjärnan, i kombination med och dess verbala förmåga, snabbt kommer till skott. Tankeverksamheten byggs delvis upp av de byggstenar som utgörs av orden - tankarna, klädda i den svenska språkskatten, kan alltså mycket väl bli till hjälp när det gäller att skapa nya produkter.

Självklart måste vi värna om vårt nationella språk - i det ligger vår kulturella särart och känslan av nationell samhörighet. Pratet om det positiva i det mångkulturella Sverige är helt felinriktat, om nedmonteringen av det svenska språket skulle vara en viktig ingrediens.

Håller helt med i ditt inlägg. Jag tror dock inte att oviljan att markera svenskans status har så mycket att göra med multikulturalism. Misstänker att bevekelsegrunderna hos den svenska regeringen snarare står att finna i den ideologi som ligger till grund för dallassallads inlägg.

Det finns en liten folkspillra på cirka 300.000 själar ute i Atlanten som verkligen tar sitt eget språk på allvar:

http://www.ismal.hi.is/malsten.htm

Lite av deras inställning tror jag vi skulle ta åt oss av.