Citat:
Ursprungligen postat av
SvartaBjorn
Jag beklagar verkligen den situation som din familj har drabbats av. Cancer är inte en sjukdom som endast drabbar patienten utan även de anhöriga.
Jag tycker du ska ha en stor eloge för din "forskning" (i brist på bättre ord) över behandling som kan hjälpa din mamma.
Tyvärr stämmer det nog att metastaser i skelettet är mycket svårbehandlat och jag är säker på att onkologen gör sitt bästa för att hålla tillbaka sjukdomen så gott det går samt även försöker ge din mamma så god livskvalitet som möjligt.
Några medicinska råd kan jag tyvärr inte ge dig. Däremot vill jag ge er rådet att ta vara på den tid ni har tillsammans. Försök att göra roliga saker - så långt din mamma orkar - och samla på er goda minnen.
Jag önskar er lycka till och hoppas ni får ännu en lång tid tillsammans!
I det sista du skriver så har du rätt.
Ta tillvara på er tid tillsammans, hur lång den än blir. Förlika dig med att livet inte är rättvist. Säg till din mamma det du alltid velat säga men kanske aldrig orkat/vågat. Lämna inget ogjort. Först då får man ro efter att ödet sagt sitt. Finns där. Sörj. Trösta och gråt. Se till det som fanns och sakna ej det som aldrig kom.