Sen kan man ju fråga sig om man som person med normal empati (inte för att alla här på FB, särskilt inte i denna forumdel har det) vill vara med om avvisningar med våld och tvång där yngre barn är inblandade. Jag anser det vara av stor vikt att de avslagsbeslut som fattas verkligen leder till att personer lämnar landet, men tanken på att poliser ska släpa skrikande vuxna och gråtande/vettskrämda barn till ett väntande flygplan känns milt uttryckt inte särskilt rolig.
Skulle nog hävda att felet/problemet inte ligger här i första hand, utan att vi har skapat en situation där familjer kan leva i åratal i ett slags limbo där de får skolgång, sjuk- och tandvård vid behov och tak över huvudet/mat fast de har lagakraftvunna beslut om avslag och utvisning ur landet. Som flera andra åtgärder på migrations- och asylområdet har de varit välmenande, men leder till dåliga saker. Det får helt enkelt inte bli för lätt att bli kvar här - familjen kommer varken framåt eller bakåt och det som är tänkt att vara humanitärt för barnen (t ex rätt att gå i skolan) leder bara till att de blir kvar i en hopplös situation som har stor risk att få negativa följder på deras framtid. Ska de återvända till föräldrarnas hemland är det självklart att föredra att det sker så snart som möjligt så att barnen kan (åter)anpassa sig till den miljö och de villkor som råder där.
Det är alltid att föredra för alla inblandade att såna här beslut verkställs på frivillighetens väg. Därför bör man rimligen satsa mer resurser/personer på det. Det kan handla om sådant som lugna och sakliga personer som i en serie samtal med en barnfamilj får föräldrarna att inse att det minst dåliga de kan göra är att återvända till hemlandet med familjen. Under ordnade former.
Skulle nog hävda att felet/problemet inte ligger här i första hand, utan att vi har skapat en situation där familjer kan leva i åratal i ett slags limbo där de får skolgång, sjuk- och tandvård vid behov och tak över huvudet/mat fast de har lagakraftvunna beslut om avslag och utvisning ur landet. Som flera andra åtgärder på migrations- och asylområdet har de varit välmenande, men leder till dåliga saker. Det får helt enkelt inte bli för lätt att bli kvar här - familjen kommer varken framåt eller bakåt och det som är tänkt att vara humanitärt för barnen (t ex rätt att gå i skolan) leder bara till att de blir kvar i en hopplös situation som har stor risk att få negativa följder på deras framtid. Ska de återvända till föräldrarnas hemland är det självklart att föredra att det sker så snart som möjligt så att barnen kan (åter)anpassa sig till den miljö och de villkor som råder där.
Det är alltid att föredra för alla inblandade att såna här beslut verkställs på frivillighetens väg. Därför bör man rimligen satsa mer resurser/personer på det. Det kan handla om sådant som lugna och sakliga personer som i en serie samtal med en barnfamilj får föräldrarna att inse att det minst dåliga de kan göra är att återvända till hemlandet med familjen. Under ordnade former.
