Citat:
Ursprungligen postat av
tumbleeweed
Bortsett från de som är eventuellt religiösa där giftermål är påbjudet av Gud, så är väl många män fortfarande djupt indoktrinerade med eller känslomässigt/psykologiskt bundna vid att meningen med livet är att ha en flickvän/fru/sambo/kvinna vid sin sida som "älskar" en. Som man ska kämpa för. Som är en gudinna som vill ens bästa. Eller whatever.
När man lyckats genomskåda och bryta sig loss från detta så är en traditionell relation med en kvinna extremt svårt att motivera.
Jag tror ju att indoktrinationen är rentav medfödd och biologisk, men det går att kämpa mot ens egen biologi ifall man bara är medveten om undermedvetna strömningar som pågår hela tiden, och gräver fram dem ur mörkret för att inspekteras i det medvetna ljuset.
Jag har själv inte sagt att giftemål i sig är en omöjlighet, kanske med en kvinna från Sydeuropa eller liknande, kan det vara en harmonisk och kärleksfull upplevelse.
Men med svenska kvinnor?
Att ta med: de skyhöga depressionen bland svenska kvinnor som ständigt ökar i och med feminismens frammarsch i människors liv, det kan ju smitta av.....
Stress, löjligt orealistiska ideal, ungar som inte respekterar vuxna, risken att bara bli en ATM-automat för de alla vid skilsmässa.
Det är ju en sådan enorm förlustaffär att jag inte fattar vad svenska män riktigt håller på med, tänk då att jag räknar mig mer som en traditionalist än en som jobbar för "men´s right movement", men att vara traditionalist i äktenskap med feministisk galenskap verkar omöjligt. Ifall jag trodde att Sverige hade en framtid (som Strix) kanske uppoffringen för samhällets bästa skulle vara ett vettigt argument.
Men nu....