Vilka rättigheter har man som "sjukpensionär" permanent sjukersättning?

Blev offer för en felbehandling (diskbråcks op) för 15år sen.. godkänd feloperation
och har även tidigare brutit hela bäckenet, lårbenet mm, samt allt annat man får på köpet
när man varit hemma i så många år, som sömnproblem, psykiska problem, migrän mm mm

Har haft FÖR mkt mediciner utskrivet fram till -2010, som bla 3 Somadril/dag
Oxynorm 40mg/dag och 30mg Stesolid/dag i 10år, Lyrica, Gabapentin, Stilnoct mm

När min läkare slutade och VC lades ner, så orkade jag inte ta tag i nåt.. la då av med ALLT
under ca 1,5 år och fick naturligtvis mkt med smärta och oro, men också mindre migrän
och lite bättre sömn. Sen tog jag kontakt med ny VC, och sa själv att jag bara ville ha
10mg Stesolid/dag +psykologkontakt. Jag fick medicineringen men bara ett besök hos
psykolog pga brist på resurser. Nu 4år senare så går jag till apoteket och skall hämta ut
min medicin, men då har läkaren fått förskrivningsförbud mot särskilda prepparat och
jag ringer upp min VC och får ny förskrivning av annan läkare, men Stesolid är "restat"
och ej utbytbar

Hur Faan skall man göra.. och har man inte rätt till psykolog/psykiatriker bara för att man
redan är ute ur leken? känns som man inte har får någon hjälp alls som "sjukpensionär

Skall till ny VC i morgon, och nu undrar jag om det finns något annat varumärke på
Diazepam som man kan få, och vilka rättigheter man har att få hjälp i min situation?

Ursäkta långt inlägg.. Tack på förhand!

Har du sjukersättning beviljad på grund av alla de smärtsamma medicinska själen så har du självklart rätt till smärtlindrande medicin. Jag vet folk som går med stesolid i alla år för ångest.

Dock brukar allmänläkare på vårdcentral inte vilja skriva ut tunga benzo-preparat eftersom sånt är beroendeframkallande och utanför deras expertis. Så ja du bör vända dig till psykolog eller kanske rentav försäkringskassan. Fungerar inte de så säg åt vårdcentralen på skarpen att du lider och behöver din medicin.

Du har rättigheter och ska ha det du behöver för din sjukdom. Stackare. Hoppas du får det bättre snart.

Tack för ditt svar!
Det ända som har funkat mot min mervsmärta är Lyrica och Gabapentin i några månader
innan jag blev tolerant och slutade, samt behovsmedicinering av Oxynorm som jag blev
av med när min VC la ner.

Somadril lindrade mina muskelspänningar, men det finns ju inte längre, och inget
likvärdigt heller vad jag vet.

Har även provat blockader och andra alternativa behandlingar utan hjälp, så när
det gäller smärtlindring så har jag gett upp för länge sen. Men forskningen går ju
framåt så vem vet.

Sömntabletter kan få mig att sova, men för mkt djupsömn ger mera smärta och migrän
så det är inget jag vill äta regelbundet.. max 1-2ggr/v

Det ända jag vill ha är lite Stesolid som ger mig lite mera livskvalité, helst 20mg/dag

Har ju bara en akuttid på nya VC i morgon, men tar med mig en försäkringsmedicinsk
utredning som låg till grund för min sjukersättning, tycker väl att det borde räcka för
att få Stesolid, samt en psykologkontakt.

Jag vet inte vad problemet är med Stesolid på apoteken? Restat säger dom, och ej
utbytesbar.. måste väl finnas andra tillverkare av Diazepam? Har ju haft Xanor som
hjälper bättre mot panikångerst och SF, men jag gillar inte den korta halveringstiden, och
vill helst bara ha dom korttidsverkande som behovsmedicin. Men Xanor har ju tyvärr inte
samma muskelavslappnande effekt. Och LITE av båda får man väl knappast

På din fråga om vilka rättigheter man har som sjukpensionär så är mitt svar att du har samma rättigheter som vem som helst som kommer till en läkare.
Ditt problem är nog snarare att du har långvariga komplexa problem och det gör att 99% av läkarna får panik. De tänker direkt att om inte alla dessa andra läkarna har kunnat hjälpa dig så varför skulle just jag kunna göra det.
De försöker då på alla sätt att bortförklara, nonchalera och fördröja allt och hoppas på att problemen=du, bara försvinner.

Visst kan du få exakt det du önskar om du bara har turen att träffa på rätt läkare men det gäller nog att du står på dig.

Har varit i din situation och fick en massa åtgärder och mediciner som inte var det jag frågade efter men efter några år så lyckades jag hitta en läkare som lyssnade och gav mig det jag behövde efter att ha konstaterat att jag fått tiodubbelt av sånt jag inte svarade på, helt i onödan.

Kardinalfelet som man som patient gör är att man talar om för en läkare vad problemet är och hur det ska lösas, det får de flesta läkare att sparka bakut.

Det är lite som att om man säger till en läkare att man INTE vill ha några piller, då åker receptblocket fram direkt, men om man ber om piller.........då åker mungiporna på läkarna ner.

Stå på dig och fråga varför du inte kan få det som du VET hjälper dig.


Lycka till!

Jag är nyfiken, har du övervägt att prova cannabis? Det ska vara grymt mot nervsmärtor om jag har uppfattat det rätt.

Har hört och läst mkt om den possitiva effekten, men så länge det är olagligt så kan jag
inte ens fundera på det när jag sitter ensam (skild) med barn på heltid

Om jag hade varit ensam, så hade jag provat om jag ens levt.

Tack för ditt svar!

Medicinsk cannabis går väll att få i Sverige idag? Då får man dom positiva effekterna utan att bli hög om jag har förstått det rätt.

http://www.dagensmedicin.se/artiklar...is-ar-godkand/

Där ser man.. men det känns som omöjligt.. jag orkar inte!

Jag va hos min nya VC igår, och hon tyckte det va fruktansvärt att jag inte fick någon
nedtrappning efter 19år av all skit, och sa att det måste varit jättesvårt och även farligt.

Jag sa att jag vill inte ha något mot sömnen och smärtan, eftersom det inte finns något bra.
Gällande Stesolid så försökte jag få 20mg/dag, men fick bara 10mg som jag tidigare hade.

Fick ingen fråga om psykologkontakt, och hade själv ingen lust och ork att ens fråga.

Grattis, glad att du fick hjälp, nu kan du förhoppningsvis vila ut lite och sen i lugn och ro söka andra mediciner om du behöver.

Hej!!!

Mitt råd är att du försöker få komma intill vuxenpsykiatrin istället om du vill
kunna få hjälp med psykologkontakt mm vad du behöver samt även få
träffa en psykiatriläkare som kan skriva ut den medecin du behöver.
De vet hur det är att må psykiskt dåligt, och vad som krävs för att
kunna klara av att kunna leva ett drägligt liv.

Ang fysiska problem är det VC som måste hjälpa dig om du behöver,
men för övrigt så finns den hjälp du behöver på VUP.
De har dagvård om man behöver komma iväg bara för att träffa andra,
de har rehab-folk. Ja jag har väl rätt positiv syn på VUP som finns här iaf.

Men sen att komma in där kan väl vara lite svårt, men tror man kan ringa
dit och söka egen remiss. Bara berätta hur dåligt du mår, inte orkar ta tag i nått längre..
Kanske dra det ännu längre till sin spets..

Något som är sjukt med dagens sjukvård som jag märkt är att man ofta måste
överdriva även om man verkligen mår dåligt/är sjuk...
Annars är det typ - gå hem ta 2 alvedon o ring tillbaks om en vecka om du inte blivit bättre..

Jag hoppas verkligen att du kan få hjälp!!!!
Sen finns det alltid möjligheter att skaffa medecin om man behöver,
men det vet du säkert redan.

PS! Tack för tipset om husvagnen, kanske var det bästa av de jag fått :-)