Finansministern Andersson påstår det går bra nu för Sverige - Jag vet att hon ljuger

Det är inte svart eller vitt. Sveriges kommuner och landsting består av både blåa och röda "regeringar".

Man kan inte enbart koppla samman vem som regerar i Sverige med vem som bedriver välfärden.

Därför är det också rätt små skillnader oavsett vem som vinner riksvalet.

Och i vissa kommuner och landsting är det t o m blandat styre.

Sen finns det dessutom en massa lokala partier som är starka i vissa komuner.

Visst skapar det inkomster. Men för varje krona som kommer in kostar det tre.

Du är en patologiskt lättlurad jävla kuksugare alltså? Varför stolt?

Jag skulle nog förklara det såhär. Svenska företag och konsumtion går bra, främst för att svenskar är utbildade och hyfsat bra på att arbeta. Även de senaste årens avsocialisering av svensk ekonomi lär ha bidragit. Däremot går det inte bra för offentliga sektorn, utgifterna såg sin största ökning på ett år sedan 1981 enligt ESV och underskott i brinnande högkonjunktur är historiskt ovanligt.

Att BNP växer så mycket som det gör beror ju på en kraftig ökning av offentlig konsumtion, det hade inte varit en lika stor katastrof om konsumtionen bestått i utbildning, infrastruktur och annat som kan ge inkomster på sikt men nu består den i kraftigt ökad asylinvandring ist. Om dåtiden är något facit så kommer det utgöra en mycket stor och långsiktig kostnad och kan därmed inte avräknas. Om något år förflyttas även kostnaderna över till kommunerna vilket kommer kräva både nedskärningar och höjda skatter.

http://skl.se/ekonomijuridikstatisti...uner.1356.html

Även de negativa räntorna bidrar till att skapa artificiell tillväxt men hur hållbar är den nuvarande skulduppbyggnaden på sikt? Vi går mot en grekisk eller spansk situation även i Sverige och tyvärr tror jag att eventuella åtgärder skulle införts för flera år sedan om de skulle ha tillräcklig effekt.

Man får inte heller glömma att det "hyfsade" tillstånd som M Andersson lyckats skapa för de offentliga finanserna beror på kraftig underfinansiering av centrala samhällsfunktioner. Om verklig hänsyn hade tagits till polisens, militärens och delar av vårdsektorns behov så skulle de alla behöva satsningar i tiomiljardersklassen i år framöver. Istället underfinansieras de. Detsamma gäller delar av infrastrukturen som järnvägen t.ex. På papperet kommer M Andersson kanske kunna uppvisa en hyfsad offentlig ekonomi 2018 om hon har turen på sin sida och ingen lågkonjunktur tar vid innan dess.

Effekterna av den bristande finansiering lär dock bli kännbara i årtionden framöver och det blir inte vackert.. Om däremot en riktig lågkonjunktur smäller till kan man ju tänka sig tillståndet i de offentliga finanserna om vi har underskott när tillväxten är över tre procent. I min mening borde staten införa en skatt som går direkt till militär och polis för att upprätthålla lagen och få bukt med den eskalerande brottsligheten, med alla tillgängliga medel, allt annat vore katastrof. Mer skatt i ett land som Sverige är en pina men hellre att allvarliga problem kan lösas än att de tillåts eskalera. Dessutom blir det lättare för medborgaren att inse hur mycket den förda politiken faktiskt kostar.

Allt är någon slags pervers version av Keynesianism med inslag av psykos, helt enkelt för att svenska politiker tyckte det var viktigare att slippa bli kallade fula ord i pressen än att ta ansvar för landet.

Sossen Johan Westerholm om vad Andersson viftar bort som "en liten kostnadspuckel", dvs kostnader för migration:

http://ledarsidorna.se/2016/08/den-lilla-puckeln/

Social expenditure (dvs offentligt finansierad välfärd) ligger på ca 28-29 % av BNP och har gjort så sedan mitten på 80-talet.
Social expenditure har alltså fått mer kronor i takt med att BNP ökat.
Men ingen riksdag har vågat/velat röra nivån på ca 28% de senaste 30 åren. Varken upp eller ned.

Sedan vet inte jag om vare sig Migrationsverket eller arbetsförmedlingen räknas in i social expenditure. Skulle jag gissa så är gissningen att det inte ingår.

Man har stuvat om inom social expenditure. Just kostnaden för personliga assistenter har åkt iväg upp. Och då måste annat minska. En del kan då få får sig att välfärden minskar. Eftersom man inte beaktar att annat ökat.
Det var mycket felaktiga skriverier under Alliansenåren om neddragen välfärd. Men hårda fakta visade på motsatsen. Dessa hårda fakta kom nästan aldrig fram i media.

Hur länge vi vill upprätthålla en offentligt finansierad välfärd kan man sannerligen undra. Dock verkar man väldigt sammanbiten med det. Gäller inte bara Sverige utan även alla de andra socialistländerna i Europa.
Jag börjar tro att det som krävs är att tillräckligt många länder passerar förbi oss vad gäller levnadsstandard. Först då kommer fler och fler att få mer acceptans för deras lösningar. Singapore räcker inte. Folk viftar bort det som ett undantag eller fantiserar ihop bisarra invändningar. Verklighetsförnekelsen är extremt. Men desto fler länder det blir desto svårare lär väl verklighetsförnekelsen bli.

Sydkorea ligger numera på 10% av BNP i social expenditure. Och det verkar inte leda till någon misär och massdöd. Tvärtom så ställde sig Löfven, när han var där, och hyllade iaf vissa delar av samhället. T ex skola. Och trots deras jämförelsevis låga offentligt finansierade välfärd placerar sig Sydkorea i toppen i PISA-undersökningarna. Vänsterfolket borde iaf undra hur det kan komma sig. Men troligen vänder man bort blicken och försöker byta samtalsämne.

Det är bara några få år kvar innan Sydkorea passerar Danmark i levnadsstandard. Men med skillnaden att Danmark har 3 ggr högre skattefinansierad välfärd. I Sydkorea får man finansiera det privat. År 2000 låg Sydkorea på halva Danmarks BNP/Capita. Så på ynka 20 år så kör man ifatt. Och vi kan se på Singapore att tillväxten stannar inte av bara för att man kör förbi.

Men att vissa länder visar en mer framgångsrik väg är inte detsamma som att övriga länder tar efter. Vi kan se på Venezuela där folket frivilligt valt att köra ned landet i avgrunden. Där man valt vänster-galningar som infört prisreglering på mat och läkemedel så det inte längre går att uppbringa i landet.
Och detta är ett land som har mycket gott om råvaror (olja) och skulle kunna leva väldigt gott. Men man har i stället valt svält och misär.

I Sverige verkar V+S (och tidigare SD) ha beslutat sig för att kämpa emot stigande levnadsstandard. T ex genom det synnerligen förvirrade förbudet mot vinster i välfärden.
Borgarna verkar däremot satsa på att få till konkurrens iaf. Och konkurrens är det viktiga. Vinst behövs dock för att få kompetenta personer som kan effektivisera verksamheten.
Borgarna verkar vilja ta steg i rätt riktning. Men för varje litet steg så piskar vänstern upp alarmistisk propaganda i media så till den milda grad att borgarna tappar i opinion, och då måste dom göra ingenting en tid. Därför hinner dom inte så mycket på en mandatperiod. Det är ett långt projekt att ta Sverige ur det socialistiska träsket.

Det handlar om att två olika mätningar av olika saker inte matchar i slutändan.

http://www.riksbank.se/Documents/Rap..._150416_sv.pdf
Dvs statens mätning av (framförallt privata) finansiella tillgångar inte stämmer med överskottet i bytesbalans.

T ex missar man mina tillgångar hos utländska mäklare. Och jag är inte precis ensam med det.
Ett annat bidrag är att företag kan undervärdera sina investeringar i utlandet.

Det finns både intäkter och kostnader med det.
Det har räknats på detta många ggr. Och man landar i att netto-kostnaden för skattebetalarna ligger på ca 1% av BNP.

Vad folk verkar glömma är att många immigranter arbetar och är nettobetalare av skatt. För min del har jag med en hel del immigranter att göra i arbetet. Och det är duktiga, produktiva och välbetalda personer.
Men de räcker inte för att täcka alla kostnaderna. Därför uppstår en kostnad. Och det blir ca 1% av BNP.
(Personligen hade jag föredragit att denna kostnad inte hade tagits av skattebetalarna. Utan betalats frivilligt av de som vill ta emot flyktingar. Men Sverige står för långt till vänster för att sådana lösningar ska accepteras).

Går du på den guidade gratisturen i riksdagen så säger dom att Sverige aldrig vart ekonomiskt starkare än idag. Ifrågasätter man det så tystas man och folk blir arga när man säger att vår ekonomi hålls uppe av lån

Många? I förhållande till deras andel av bidragstagarna är de extremt få, invandring av asylturister är och har varit en olönsam affär för Sverige i årtionden.
Att några invandrare lyckas räddar inte upp situationen.

Konjunkturinstitutet drar ungefär samma slutsats som TS.


Magdalena Anderssons försvarar dock sin politik med att det finns många arbetslösa invandrare.