Projekt - skapa en parallell svenska

Jag tror inte du kan skapa en parallell svenska för nysvenskar här i Sverige. Det vore förfärligt att tro att inporterade analfabeter skulle kunna tillgodogöra sig språket och komma i arbete på mindre än .. vad då 7 år?

Jag tror inte inte riktigt på din idé. Det var ingen dålig ide, men förmodligen inte görbar! <---

Innerst inne vet jag ju att det är ett dödfött projekt. Man kan ju oftast inte tvinga andra att tala ett påhittat språk men ibland är det roligt att låta tanken flyga iväg på egen hand.

Jag skrev fel när det gäller verbets passiva form. Rätt ska vara vara + particip och vardha + + particip, alltså som i vardha ledder - ledas

Att tänka högt och fritt är något som jag tror alla vi här i språk stöder!

Är det inte lika bra att köra isländska i hela norden då islänningarna redan har gjort jobbet att bevara språket. Vad är det för fel på isländskan?

Även om din trådstart var något rörig och svårbegriplig så är det en kul idé att leka med!

Hur skulle svenskan sett ut om utvecklingen hade tagit en liten annorlunda väg och Hansan inte funnits? Kanske lite åt det hållet som föreslås i tråden?

(Jag är dock för dåligt insatt i det gamla språket för att kunna bidra med något...)



Instämmer!

Kontrafaktisk historia kan vara underhållande och det är i princip bara de egna historiekunskaperna och fantasin som sätter gränser.

Jag är på inga sätt en purist. Såvitt jag kan bedöma innebar lågtyskans genomgripande påverkan på medeltidens svenska en ökad frihet för tanken. Ser man till Finland och Island, alltså länder där språket inte utvecklats nämnvärt, så har de länderna inte producerat någonting av intellektuellt värde i form av vetenskap eller filosofi. Det är språket som styr tanken och inte tvärtom. Språket reser murar för tanken.

I avdelningen islänska brukar jag roa mig att läsa saker baklänges. Jag vet inte varför jag gör det eftersom det blir grötigt som fan!

Det är inget elegant språk, ska gudarna veta! Speciellt om man läser det baklänges...

Jag tror det började med vägskyltar som jag läste baklänges och tyckte det lät islänskt.... Nu kan jag inte sluta!

Vad gäller genus ömse substantiv är det troligen lättare att återskapa.

Kvinnliga ord kan i stort sätt delas upp i två grupper:
1. ord som slutar på -a i singular och/eller -or i plural. exempel: Klockor, kvinnor, flickor, hylsor.
2. ord som får umlaut i plural: exempel: stränder, bränder, stänger, böcker, rötter.

Mannliga ord är de som slutar på -e i singular.
1. Så som: dåre, hare.
2. ord som slutar på -ar i plural, så som: bilar, karlar, rävar, vargar, hästar.
3. ord som slutar på -er i plural men tar ej umlaut. Helger, saker,
Om man skulle ta tilbaka -ur ändelsen, likt isländska, i nominativ singular är det bara grupp 2 och 3 som detta skulle gälla för. Man blir maþer och så vidare.

Neutrum har minst undantag eller undergrupper och slutar alltid på -t i bestämd singular och -en i plural.

De flesta undantagen inkluderar låneord, men också ord med diminutiv ändelse så som -el, eller -ung/-ing.

-el ändelsen böjdes förr i maskulint och feminint, det är därför ord som bygel - byglar samt kribbel - kribblor förekommer. Isländskan representerar maskulint med -ill (kort i) och feminint med -il (långt i)

Andra undantag är några av våra äldsta ord, så som broder - bröder/brödrar samt fader - fäder, dotter - döttrar o.s.v.


Finns förstås fler regler. men detta är nog för nu.

Parallellen du drar mellan språkpurism och frihet för tanken är absolut orimligt. Titta t ex på Frankrike: franskan är i hög grad ett puristiskt språk och det finns många stora franska vetenskapsmän och filosofer. Det beror kanske snarare på det lilla antalet invånare båda Island och Finland har?

Granar, ekar, lindar, björkar, tallar...?

Vad har Indonesien producerat? Brasilien? Som jag ser det beror fransmännens avancerade tänkande på latinets uppluckring. Jag läste bara franska ett år i skolan men eftersom jag är intresserad av språkhistoria så har jag även läst om uppkomsten av franska språket. Franskan är fullt av nya ord som inte fanns i (vulgär)-latinet. Det tar flera hundra år innan en förändring i språket ger sig till känna i tänkandet. Detta fenomen ser man i grekiskan och tyskan.

Vad har Indonesien och Brasilien att göra med det hela? De är i alla fall inga länder som följer en språkpuristisk politik om du menar så. Det finns massor av lånord från bl a sanskrit (hinddu-buddhistiska perioden), persiska och arabiska (islamisering), samt nederländska (koloniala perioden) i det indonesiska språket. Och även i brasiliansk portugisiska kan man finna många lånord från bl a inhemsk sydamerikanska och afrikanska språk.

Klart att franskan ser annorlunda ut än latin. Även de mest språkpuristiska tungamålen som isländska utvecklar sig vidare, bl a behöver de nya ord för nya begrepp som inte än fanns i vikingatiden. Språkforskare hävdar att islänningar har lätt att läsa de gamla fornnordiska skrifterna, men en isländsk vän till mig sa att det är inte så lätt som många tror. Utan anteckningar som översättaren lägger till går det inte att förstå texten för de vanliga isländska medborgarna så vitt jag har förstått.

Med andra ord, jag tror verkligen inte på din hypotes att språkpurism förhindrar kulturer att utveckla sig.