Vad skulle du göra om din unge inte var din?

Såg ett program där pappor som varit med sina barn från födseln får reda på efter 1-2-3 år att deras "barn" inte är deras barn. Hur FAN ska man reagera på det?

Vad har du gjort med ett barn som du trott varit din unge från födseln varit med barnet varje dag och älskar barnet överallt annat, Och få reda på efter 1-3 år att du inte är biologisk pappa?

Först och främst hade man ju åkt in för mord på mamman det är ju givetvis en självklarhet.

MEN hade du skitit i ungen totalt? Eller fortsatt låtsas som att det är din unge?

OBS SVARA ENDAST OM DU HAR BARN SJÄLV

Den är jobbig eftersom att jag verkligen älskar lillen men om det hade visat sig inte vara min unge så hade jag nog inte haft någon kontakt med henne eller hennes mamma.

Vill inte ens tänka i sådana banor för det är riktigt skrämmande.

Håller med och det är tydligen inte JÄTTE ovanligt antingen 1/5 eller 1/10 kommer inte ihåg

Jag tror att det tyvärr inte är HELT ovanligt, varför man kanske skulle ha obligatorisk faderskapstest redan på B.B. Numer räcker det ju att topsa tungan och kunde vara något en barnmorska gjorde på rutin...?
Hur man sen agerar, är nog högst individuellt. Synd att man inte blir adoptivpappa automatiskt om man varit pappa i de år det passade mamman....

Håller med, vore mer objektivt att göra test på alla.
Barnmorskor och andra "välgörare" ska inte lägga sig i, sanningen ska alltid fram.

Ja med tanke på att det är inte jätte ovanligt har vi män rätt att veta gratis.

Har själv barn och vet fan inte vad jag skulle gjort

Jag vet inte, men jag älskar mina barn. Vi har uppenbarligen en samhörighet och gemensam kärlek som är oberoende av DNA-test. Skulle allt det gå i kras om ett sådant test skulle visa att vi inte är släkt? Tveksamt, trots allt. Vi har bara varandra. Jag har inga andra barn och i deras värld finns ingen annan pappa.
Det hela landar väl i om vi har det bra tillsammans. Jag har svårt att tro att enbart frånvaron av släktskap skapar ett avståndstagande. Det finns mer i bagaget i så fall. Självupptagna människor är dåliga föräldrar och barn oavsett släktskap.
Och adoptivföräldrar vet ju hur det ligger till. De älskar sina barn ändå. På samma villkor? Jag antar det.
Men i slutändan tror jag inte på någon universell reaktion. Många kommer att reagera väldigt olika. Och ganska oförutsägbart.

I den åldern hade jag gått ut genom dörren för att aldrig höra av mig mer.
Hade barnet varit äldre hade banden varit starkare o då vet jag inte vad jag hade gjort.

Jag skulle ändå älska henne! Nu är jag dock hundra % säker på att hon är min dotter då vi har exakt samma ögonfärg och hårfärg

Så du skulle älskat en helt 'främmande' unge?
Jag själv skulle nog bli ganska knäckt.

Det var 8 år sedan, jag är inte längre tillsammans med mitt ex utan jag träffar min dotter då och då. På senaste tiden så har hon varit oftare och oftare hos mig. I helgen så ska hon för första gången sova över hos mig en HEL helg

Min pojkvän vill ha barn så kan vi inte adoptera så har vi min dotter ibland som vi kan bli pappor åt om hon till slut får vara hos mig varannan vecka så även om det skulle vara så att mitt ex prasslade och att min dotter har en annan pappa så har jag och min pojkvän ändå en dotter som vi kan ta hand om!

Men om ni killar tvivlar, gör ett faderskapstest redan på BB eller när barnet är fött! Ja

Jaha! Eftersom du/ni är bögar utan ungar tillsammans så förstår jag att ni ändå skulle vilja 'ta hand' om någon så att säga.

Desto äldre ungen är desto svårare måste det bli att bryta kontakten. Jag vet själv inte vad jag hade gjort.