- Systematiska övergrepp på festivaler och allmäna tillställningar.
- Terrorhot.
- Hedersvåld.
- Barnäktenskap och utbredd pedofili.
- Dagliga skottlossningar och sprängningar.
- En skola i fritt fall som till stor del beror på att man öst in massa värdelöst skräp som knappt ens kan läsa av klockan i högstadiet.
- En sjukvård som går på knäna tack vare alla exotiska element som kräver massa extravård. Förlossningsavdelningar som tvingas avvisa folk pga platsbrist.
- En poliskår som inte längre kan skydda befolkningen och som plågas av massavhopp pga kassa arbetsförhållanden och dålig lön.
- Enorm brist på rimliga hyresrätter, som förmodligen aldrig kommer kunna byggas bort.
- Kostnader som skenar inom alla områden. Migrationsverket är nu större än försvaret (även sjukvården om jag inte minns helt fel).
- Ett enormt utbrett hat mot allt HBTQ i förorterna.
- Gamla och sjuka svenskar som får lida för att alla resurser omfördelas till vuxna, friska män i rättvisans och toleransens namn.
Var det detta som var tanken när vänstern för 30-40 år sedan bestämde att Sverige skulle bli mångkulturellt? Är denna kraftiga försämring som vi de senaste åren sett inom alla samhällsområden bara ett litet gupp på vägen mot det underbara, fantastiska mångkulturella Sverige där alla lever i harmoni?
Tvärt emot vad vänstern gapat om de senaste decennierna så tycker jag bara att Sverige har blivit sämre, otryggare, mer intollerant, dummare och fattigare (lånade pengar räknas inte som en vinst, tyvärr) ju mer mångkultur vi plockat in, men jag kanske missar något.
Om målet är att Sverige ska bli det nya Somalia så verkar vi iaf vara på god väg.
Det lustiga i sammanhanget är att Sverige mer eller mindre var detta trygga, accepterande (i rimlig mån), välmående drömsamhälle redan för +50 år sedan. Någonstans i haschdimman fick man för sig att mångkultur på något vis skulle göra allt ännu bättre, detaljen man missade var bara att det var svenskarna som gjorde landet så bra, vilket bara blir tydligare ju mera skräp man importerar.
Så, vänstern. Börjar verkligheten närma sig kartan? Är vi på rätt väg? Är dagens Sverige visionen man hade för 30-40 år sedan?
Känner ni er inte lite medskyldiga till Sveriges totala förfall när ni tänker tillbaka på alla de gånger ni stått och skränat om "öppenhet" och "mångfald", nu när vi alla sett vad detta faktiskt medför i praktiken?
Är ni stolta över att lämna över dagens Sverige till era barn? Tror ni att de hellre skulle växt upp i det trygga Sverige som ni en gång fick chansen att växa upp i, utan alla medelålders män som i grupp våldför sig på småflickor på festivaler?
(OBS! Jag är fullt medveten om att borgarna på senaste tiden har haft ett finger med i Sveriges förfall, men de har bara använt vänsterns egna "medmänsklighet" som vapen mot den svenska modellen och välfärden. Utan den naiva, gapande vänstern så hade detta aldrig varit möjligt och är därför irrelevant för tråden.)
- Terrorhot.
- Hedersvåld.
- Barnäktenskap och utbredd pedofili.
- Dagliga skottlossningar och sprängningar.
- En skola i fritt fall som till stor del beror på att man öst in massa värdelöst skräp som knappt ens kan läsa av klockan i högstadiet.
- En sjukvård som går på knäna tack vare alla exotiska element som kräver massa extravård. Förlossningsavdelningar som tvingas avvisa folk pga platsbrist.
- En poliskår som inte längre kan skydda befolkningen och som plågas av massavhopp pga kassa arbetsförhållanden och dålig lön.
- Enorm brist på rimliga hyresrätter, som förmodligen aldrig kommer kunna byggas bort.
- Kostnader som skenar inom alla områden. Migrationsverket är nu större än försvaret (även sjukvården om jag inte minns helt fel).
- Ett enormt utbrett hat mot allt HBTQ i förorterna.
- Gamla och sjuka svenskar som får lida för att alla resurser omfördelas till vuxna, friska män i rättvisans och toleransens namn.
Var det detta som var tanken när vänstern för 30-40 år sedan bestämde att Sverige skulle bli mångkulturellt? Är denna kraftiga försämring som vi de senaste åren sett inom alla samhällsområden bara ett litet gupp på vägen mot det underbara, fantastiska mångkulturella Sverige där alla lever i harmoni?
Tvärt emot vad vänstern gapat om de senaste decennierna så tycker jag bara att Sverige har blivit sämre, otryggare, mer intollerant, dummare och fattigare (lånade pengar räknas inte som en vinst, tyvärr) ju mer mångkultur vi plockat in, men jag kanske missar något.
Om målet är att Sverige ska bli det nya Somalia så verkar vi iaf vara på god väg.
Det lustiga i sammanhanget är att Sverige mer eller mindre var detta trygga, accepterande (i rimlig mån), välmående drömsamhälle redan för +50 år sedan. Någonstans i haschdimman fick man för sig att mångkultur på något vis skulle göra allt ännu bättre, detaljen man missade var bara att det var svenskarna som gjorde landet så bra, vilket bara blir tydligare ju mera skräp man importerar.
Så, vänstern. Börjar verkligheten närma sig kartan? Är vi på rätt väg? Är dagens Sverige visionen man hade för 30-40 år sedan?
Känner ni er inte lite medskyldiga till Sveriges totala förfall när ni tänker tillbaka på alla de gånger ni stått och skränat om "öppenhet" och "mångfald", nu när vi alla sett vad detta faktiskt medför i praktiken?
Är ni stolta över att lämna över dagens Sverige till era barn? Tror ni att de hellre skulle växt upp i det trygga Sverige som ni en gång fick chansen att växa upp i, utan alla medelålders män som i grupp våldför sig på småflickor på festivaler?
(OBS! Jag är fullt medveten om att borgarna på senaste tiden har haft ett finger med i Sveriges förfall, men de har bara använt vänsterns egna "medmänsklighet" som vapen mot den svenska modellen och välfärden. Utan den naiva, gapande vänstern så hade detta aldrig varit möjligt och är därför irrelevant för tråden.)
__________________
Senast redigerad av Fizzlor 2016-08-23 kl. 08:48.
Senast redigerad av Fizzlor 2016-08-23 kl. 08:48.
Att skylla alla samhällsproblem på mångkulturen är ett klassiskt populisttrick hos SD och andra nyfascister.