Nypa ett barn hårt i nacken, vad kallas det i rättslig mening

Inom sjukvården förekommer åtgärder som i sig uppfyller rekvisiten för t ex misshandel. Det har ifrågasatts om exempelvis en operation verkligen bör tas in under begreppet misshandel. I doktrinen har påpekats att en typisk misshandel sker i avsikt att tillfoga skada eller smärta medan operationens syfte är det rakt motsatta. Häremot har invänts att även en otypisk handling som faller under rekvisiten i 3 kap 5 § BrB enligt lagens bokstav utgör misshandel. I vart fall torde en illa utförd eller omotiverad operation kunna bestraffas som vållande till kroppsskada.

Vid sidan om de ansvarsfrihetsgrunder som regleras i 24 kap BrB finns det ett utrymme för tillämpning av oskrivna regler om ansvarsfrihet när det föreligger en kollision mellan ett straffskyddat intresse och något annat intresse som bör sättas före. En beteckning som används i detta sammanhang är social adekvans (se SOU 1988:7 s 130f och 135f samt bl a Jareborg, Brotten I, 2 uppl s 248 och Straffrättens ansvarslära s 180ff). I många fall krävs samtycke för att gärningen skall anses vara socialadekvat. Operativa ingrepp kan på den grunden vara fria från ansvar även om de inte är medicinskt motiverade. Som exempel kan nämnas plastikoperationer som tjänar varken ett terapeutiskt eller ett profylaktiskt syfte. Under förutsättning att läkaren utför operationen på tekniskt riktigt sätt får det anses att bestämmelsen om samtycke i 24 kap 7 § BrB kan tillämpas även vid betydande ingrepp, dvs försvarlighetsbedömningen är densamma som vid andra operationer. Ett giltigt samtycke förutsätter insikt om relevanta risker (Jareborg, Straffrättens ansvarslära s 191).