Det märks att Stefan inte sökt jobbet som S-partiledare och sen blivit statsminister, utan snarare tillfrågats om han vill ha jobbet. Troligvis var han den ende svenske man i medelåldern man kunde finna efter att feministerna i partiet låtit kvasten sopa undan de män som återstår med arbetarklassbakgrund.
Partiets jämställdhetsideologi och "utmaning" förklaras bäst av dem själva:
Citat:
"Jag tycker om kvotering till exempelvis politiska uppdrag. I vårt parti har vi en sådan regel när det gäller kvinnor och politiska uppdrag. På arbetsmarknaden är det svårare eftersom det krävs viss kompetens för ett visst jobb".
Margareta Winberg
Han brinner inte precis för jobbet utan talskrivaren har att göra grovjobbet med lägga fram sitt manus. Tur att karl kan läsa innantill. Det enda gott jag kan tillföra Stefan är att han troligen inte tänkt ut talet själv.
En produkt av den tidens sosseskola...?