Tjänstemän vill stoppa fult hus

En arkitekt vill tydligen att fulheten ska in i miljonprogramsområdena istället.


Byggherren vill ha det lite billigare, trots att det är i centrala Gävle


Fulhetens skapare hänvisar förstås till lagen:


http://www.gd.se/gavleborg/gavle/byg...orortskaraktar

Kan tjänstemännen stoppa det här? Ibland är det ju politiker som ger tjänstemän bakläxa. Men nu tycks det vara tvärtom.

Är det bara miljonprogrammen som "fula" hus passar in i? Vad tycker icke-arkitekter om en sådan uppfattning?

Ja det var faktiskt ett rätt fult hus.

Fula hus ger ful omgivning, som ger deprimerade människor. Vacker omgivning ger ökade möjligheter att utveckla vackra själar.

Det är ett i allt väsentligt horribelt yttrande och man undrar också vem som ritat bygget...

Nu är Gävle en sådan där ort som växer pga invandring och man vill också växa. Det verkar vara viktigare att man växer än hur det funkar socialt, eller om grannkommunerna får behålla sina invånare.

Skulle kommunen fylla ett av de nya statusområdena med diverse arkitekturell skit så kan de ju alltid hävda att det gynnar integrationen.

Ska man bygga så ska man bygga så att det ser vettigt ut.

1. Gävle strand är ett arktetypiskt miljonprogramsområde klass C. Det vill säga ett område som så att säga övergivits av detaljplanerarna i väntan på att överheten ska bestämma hur området ska se ut i framtiden. Området har för sådana områden arketypisk 1-2 våningsbebyggelse av småvilla eller radhuskaraktär.

2. Inte kommunala tjänstemän. De har första tjing på att tolka handlingar och rättsfall. Tyvärr är arkitekter exemplariskt usla på det - man måste vara jurist för att hantera sådana handlingar idag. Inte heller politiker har något att säga till om i sammanhanget - den politiska frågan prövas i samband med detaljplanens antagande.

3. Däremot är det möjligt för kommunen att säga nej, men då ådrar de sig skadeståndsansvar, vilket brukar vara ganska smärtsamt.

4. Däremot finns det utan att kränka detaljplanen möjlighet att kräva anslutning till befintlig bebyggelse av icke provisorisk karaktär. Vanligen sker sådan anpassning genom att tak och taklister, balkongsättning, burspråk etc. osv. anpassas genom byggnadsökning till omgivningen.

5. I det relevanta fallet skulle det då handla om tak - byggherren är förstås negativ då den sortens takkonstruktioner som syns på bilder över gävle strands radhus idag räknas som våningar.

6. Maka söker kaka. Vill man bygga fula fyrkanter bör man hålla sig till miljonprogramsområden. Gävle strand ser annars ganska bra ut även om det är uppenbart att bebyggelsen inte är områdets slutgiltiga och marknadsföringen avser saker som inte nödvändigtvis kommer att bibehållas i framtiden.

Måste de bygga nytt, Gävle är ju på dekis ändå

Ja, inte nog med att den upp- och nedvända svenska bygglagstiftningen är totalt värdelös på att få något byggt. När det väl ska byggas så tillåter den inte ens tjänstemännen att stoppa uppförandet av ett gräsligt ful hus!

Välkommen till Landet Tvärtom! Vårt mål är att alltid ha exakt 180 grader fel om precis allting.

Jag vet hur stadsbyggnadskontoren brukar resonera. I miljonprogramsområden är det tillåtet och påbjudet att bygga mer fulfunkis med hänvisning till områdets karaktär och byggnadshistoriskt "unika miljö". När det sedan ska byggas i täta kvartersområden med påtaglig karaktär av 1800-tal och det förra sekelskiftet, så är det fortfarande tillåtet och påbjudet att bygga fulfunkis för man kan ju inte hemfalla åt byggnadshistoriska "pastischer".


Heads up, I win; tails, you lose.

1. Det där är egenskaper som infördes i lagstiftningen av bl.a. herrarna bakom skriften "acceptera" och deras föregångare. Meningen var alltså att det skulle bli mer eller mindre olagligt att bygga annat än kuber. "Acceptansen" bestod i skrivit om lagstiftningen mellan 1931-1959 på ett sådant vis att kuber och fyrkanter blev det enda som var byggbart liksom infört särskilda regler för tak, vilket innebar att de i princip avskaffade möjligheterna till byggnation av både höga och låga mansardtak, gambreltak och liknande. Lagstiftningen normaliserades inte förrän efter 1959, varefter de gjorde ett nytt försök 1987, med direkta lättnader 1989. 2010-2014 gjordes ett flertal försök att återinföra 1931 års lagstiftning.


1. Kulturmiljöbabbel har ingen legal betydelse längre, annat än möjligtvis som utformningsdokument vid antagande av nya detaljplaner. Däremot är det en uppenbar risk att basera en antagen detaljplan på sådana dokument - både avseende fallet att planen inte vinner laga kraft och dito skadeståndskrav från markägare i den mån sådana finns i sådana områden. Det är statens skyldighet att reglera kulturmiljöer - har staten inte gjort det så finns ingen kulturmiljö. Eller med andra ord så är kulturbabblet bara bullshit och maskerar vanligtvis saker som att;
a/ det finns enorma outnyttjade byggrätter i området.
b/ bevarande planen maskerar någon form av framtida infrastruktur i området (tex. bilväg, motorväg, spårväg, tvärbana, hamn, kanalbreddning, behov av strömkabel etc. osv. ).

2. Fulfunkis är iochförisig sällan optimalt i äldre kvarter som fortfarande regleras med 1959 års lagstiftning.
2.1. Däremot finns det enorma planproblem i områden som reglerats med 1931 års lagstiftning, i de enklare fallen handlar det om oförmåga hos arkitekten att implementera korrekt höjdkalkyl - detta syns särskilt vanlig i områden med undantagsrätt att räkna byggnadshöjd till eller till och med taklisten istället för enligt norm enligt stadgan 1874 m. uppdateringar. I de snälla fallen kan planläggningsfelet bestå i för låg byggnadshöjd 20-100cm. I de riktigt elaka fallen kan det handla om byggnadshöjder på runt 5-15m. Vill man se ett snällt/elakt fall av planläggningsfel så kan man titta på byggnaden den 2:a sektionen från föreslagna nobelcenter.
2.2. Kommunerna är alltså skadeståndsskyldiga för sådant där.
2.3. Däremot är det intressant att se att funkisen har upptäckt att den inte är bra, och i nya planläggningar ofta försöker imitera 1874 års stadga. Det innebär att det åtminstone gått upp en ljusstjärna hos arkitekterna.

Detaljplanerna ligger alltså som gamla surdegar och jäser i väntan på att politikerna ska klubba igenom dem när de kommit fram till vad de vill ha?

Ett snyggare tak, huset blir högre och går då emot detaljplanen om man inte tar bort en våning, så får taket bli platt istället. Av ekonomiska skäl, men alla skyller på detaljplanen eller på varandra.

1. Det där är en gammal skada från 1931 års lagstiftning, som tyvärr legat kvar och ibland nyimplementeras i ren dumhet. Själva anledningen till att såkallade genomförandetider infördes 1987, för att politikerna inte klarade av systemet.
1.1. Innan dumsystemet infördes så gick infrastrukturutvecklingen till som så att; att man skaffade pengar. Sedan skaffades politiskt stöd. Sedan begärdes expropriationstillstånd hos Kungl. Maj:t. Därefter genomfördes planändringar. Sedan byggdes infrastrukturen.
1.2. I dumsystemet så skulle man enligt lagstiftningen ha fixerade planer. Detta innebär i stark urbaniseringstakt att; man hade infrastrukturplaner som man inte ville kungöra p.g.a. varje samhälle ansvarade för sin egen planläggning. Att man hade områden för framtida urbanisering. Att markområden ofta låg utanför stadsplanerarens hand.
1.3. Så i praktiken bakband regeringen sig själv 1931. Men införde diverse temporära system med tex. provisoriska byggnadsföreskrifter, markreservationssystem med byggnadsförbud m.m. Vanligen finns sådana i såkallade "trädgårdsstäder".
1.4. Därefter har lagstiftningen ändrats ett flertal gånger vilket satt sådana system ur funktion - rätteligen.
1.5. Sedan var ju sällan planmakarna 1930-idag särskilt hippa eller skickliga individer. Det finns ställen där typ +höjderna skiljer sig typ 1-5m mellan plan och befintlig gata. Sedan har ju byggloven anpassats efter både befintliga och planmagiska plushöjder på ett sådant vis att det i praktiken varken går att ändra planen eller tex. genomföra expropriation (utan att få ett svart hål i den kommunala plånboken).
1.6. Därefter kan det också vara så överdjäfligt att alla problemen existerar på en och samma gång och kombineras med typ avrinningsproblem - ibland av avsiktlig sort (General x tyckte sig 1897 ha ett utmärkt system för att både städa sin sista stridsställning efter bayonettanfallen liksom ett utmärkt system för att fylla eventuella skyttegravar i närheten av densamma med hjälp av regn och sinnrikt system för vattenpumpning - ingenjör y som besåg märkligheten ansåg att det nog kunde innebära kostnadsbesparingar - att låta regnet spola gatorna rena - du vet gamla rännstenar). Sammantaget innebär det att planen inte kan ändras i litenhet utan att de måste ta ett helhetsperspektiv på det hela - varför planen inte kan ändras av politiska skäl.
1.7. I Gävlefallet har man byggt det där för att ta hänsyn till framtida utveckling av kanalen och eventuella spårsystem till kanalen.

2. Risken är alltså att; eftersom det är en ny detaljplan i nytt område så kan domstolen vid klagomål anse att ett hus som avviker 2,5m byggnadshöjd, 1 våning inte är planenligt eftersom det är ny plan i nytt område. Detta innebär alltså ett behov av ny planläggning. Alternativet är förstås en tvåstegsraket dvs. först 1 säkert bygglov inom plan och sedan addition av dessa takkupor, av våningskaraktär. Det är svårt att motivera planavvikelser i helt nya områden med nya planer - av karaktäristiska skäl - varför implementerades inte karaktäristikan i planen är motargumentet. I äldre områden och planer är det däremot helt möjligt att hävda avvikelserätt och planutveckling - detta trots nya detaljplaner.
2.1. Som en funktion av dagens plansystem så bör byggaren nästan ha ritningen klar vid planläggningen och ha tumme med politikerna så att de klubbar igenom planen, i helt nya områden.

Nu klartecken för att bygga huset.

http://www.gd.se/gavleborg/gavle/det...-tjanstemannen


Kristian Ekenberg, kulturredaktör på Gävle Dagblad (tidigare kulturjournalist på Arbetarbladet), varnar för mer än en sorts monotoni:


http://www.gd.se/kultur/bryt-monotonin-pa-gavle-strand