Citat:
Ursprungligen postat av
HORJESUS
Ja men det är ett annat scenario du målar upp.
Där personen ifråga knappast är lycklig.
men är man lycklig å älskad känns gud kraftigt överflödig.
Enligt dej så är gud alltså till för olyckliga, eller folk som försöker skaffa sej nån
form av försäkring ifall dom skulle bli olyckliga.

Njae, gud är ett kitt för dem som vill sammanstråla i sina församlingar, i bygder där de bor och lever, de kanske förvisso jobbar på andra orter och i rågan om vad gud har med saken att göra, så letar de så klart efter likasinnade, för det fins många församlingar i landet, alla släpepr inte in bara-lite-troende... utan har sina sociala koder, så gud är ett qnant ord för kod och symbolerna finns för likasinnade att kunna slappna av och lufta sina känslor och åsikter ohämmat , det kan göras genom att ha gud som skyddmantel.
Så gjorde jesuiterna så gjorde gideoniterna, andra ordrar och så gör alla sällskap som behöver mysticism för det ger känslan av mervärde, något "utöver det vanliga" , särskilt dem som känenr att de jobbar så mycket så det pliktuppfyllande livet med den kanske också oliktuppfyllande partnern, kan behöva variation, att då välja "gud" eller mystik eller ritualism eller andra böjelser som inte kan dryftas med vilka som helst, är en orsak god nog att uppsöka "sina gudaväsen, för samvaro i vad de känner är gudomlighet el gudomligt leverne el samvaro. så gud är en slags enbart första kod, för saker el ämnen, att beröra.
Man behöer knappast initieringsrit för giftermål även om det är magiskt, men en gång triggad av magi brukar ge beroende av magi och det finns sällskap som tillser att lite stoff av allehanda slag är legitimt och det kan altlså överträffa ibland den vanliga jargongen i familjelivet.