Show om lättkränkta "millenniebarn" kränker "millennierna".

Kära flashbackers!
Är detta inte poetiskt vackert?

http://www.independent.co.uk/arts-en...-a7184771.html

Fokusgruppen står kränkt inför att visas i sin bortom bortskämt korrupta natur.
Är detta början på en kulturell lashback?

HAHA!

Hade en adhd-praktikant förra året. Han hade med sin gaming-laptop till jobbet varje dag och spelade WOW de TRE timmarna som hans handläggare krävde att han skulle jobbar TVÅ dagar i veckan. Efter 3 månader sa jag: Du har inte ställt en enda fråga om det vi jobbar med här. Du har inte visat något intresse för att jobba här i framtiden. VAD GÖR DU HÄR?

Stackars killen blev jätte-kränkt, förnärmad och tyckte jag var sååå elak som inte såg att hans bristande intresse och handlingskraft hängde ihop med "hans problematik". Problematik hit och problematik dit. Har f.d. kollega(70-talist med diagnostiserad adhd) som precis pluggat klart på läkarhögskolan. Han fick vid ett par tillfällen träffa denna praktikant och sa: "Det är inget fel på den där killen. Om han skulle hänga över stupet skulle han kunna leverera"

Lite ironiskt är det ju! Fast vad har det med F&J att göra?

I vilket fall som helst så börjar man ju ledsna på hur kränkta alla blir när deras grupp är den utsatta. Bill Burr beskriver det utmärkt de första 20 sekunderna av denna video. Kom precis från en annan tråd här inne på forumet, där Flashbacks ärofyllda grupp antifeminister gråtrunkar i ring för att man hävdar att de flesta sexualförbrytare är män, när denna gråtande skara i samma veva inne på I&I glatt hävdar att av dessa sexualförbrytare är de flesta invandrare - två påståenden som båda är sanna men tydligen "kränkande".
Tragiskt!

/Torleif Jr

F&J-problematik ivrarna är de som socialt konstruerar.
Titta på klippet får du se identitetsproblemen som pricksäkert porträtteras.

Okay.. Jag skulle nog ändå hävda att tråden skulle göra sig bättre under Kultur och Media. I och med att den handlar om kultur och media.

Pricksäkert vet jag inte, kändes ganska krystat. Inget jag skulle kolla på direkt. Kanske främst för att jag i regel inte står ut med 90-talister, eller några andra -talister för övrigt.
Däremot scenen med pokalen, det var klockrent!

/Torleif Jr

Ja visst är det kultur som en liten grupp kulturmarxister dikterar medelst sina feministiska krav på omvärlden. Det går hand i hand.

http://blogg.djungeltrumman.se/denli.../nej-out-west/
Denna artikel speglar samma problem. Där feministiska krav på förbjudande av kött blev början på en kognitiv kollapps. Denna intellektuella neckros är oftast introducerad medelst feminism över hela västvärlden.

Det låter inte som en riktig arbetsplats.

Nä, det är lite för fritt på mitt företag. Här måste man skapa sina egna möjligheter. Den här grabben skulle man skickat direkt till någon gruva i Sibirien.

Varför ska man då gå dit överhuvudtaget?

Men va fan ... Hur lätt är det att komma som inte bara ny utan jämförelsevis nykläckt (dvs ung) och dessutom med extra problematik till ett nytt jobb, ny miljö, nya människor? Varför fick han sitta där ensam, timme efter timme? Varför var det ingen som tog honom under sina vingars skugga och visade honom vilka arbetsuppgifter han skulle sköta, berättade om jobbet och vad det innebar, lät honom gå bredvid och titta på - vad som helst utom att låta honom sitta där ensam?

Inte ens en välutbildad, yrkeserfaren, socialt supersmidig "har aldrig varit borta från jobbet en, enda dag"-person som jobbat heltid i 20 år eller mer skulle jag låta få fundera ut sina arbetsuppgifter själv på ett helt nytt jobb. Man ser väl till att introducera folk, både till jobbet och till arbetsplatsen och arbetskamraterna? Vem väntar på att de nya ska ställa frågor om ett jobb som de inte kan något om, det är väl inte så himla smart?

Det låter som om ni har en usel chef, för det är han eller hon som ska se till att ingen ska behöva bli sittande så där, både för företagets och den/de anställdas skull.

Kan det händelsevis vara Samhall? Hursomhelst tänker inte folk på att effekten av att en stor del av befolkningen inte vill/kan göra ett hederligt arbete kan vara positiv. Jag tycker det är värre med folk som har en för hög arbetsmoral i ett dåligt arbetsklimat.

För några månader sedan jobbade jag på ett lager där arbetsförhållandena var dåliga. Där jobbade en man i 40-års åldern som var en typisk "teachers pet". Han sprang över allt och verkligen kämpade för att göra bra ifrån sig. Arbetets natur var sådan att desto mer man ansträngde sig desto mer blev gjort (alltså som 99 % av arbeten är, undantag för att t.ex. stå framför transportband där man själv såklart inte kan påverka fabrikens hastighet).

Han försökte relatera till oss genom att säga saker som "kom igen nu grabbar så kämpar vi lite". Dock var det uppenbart att det inte fanns någon som helst koppling till att kämpa hårdare och förbättrad situation för en själv. Detta var såklart genom ett bemanningsföretag och ingen av oss träffade någon form av chef eller dyl. Efter 2 månader där så stack 4 personer rakt av för de inte orkade med arbetssituationen (en person hade jobbat där i 5 år utan löneökning genom detta bemanningsföretag).

Då är frågan, vem gjorde mest, personerna som bara accepterade dåliga förhållanden och "kämpade på" eller de som bara stack? Jag säger inte att det är rätt att bara sticka från jobbet (alla 4 som gjorde det var bortskämda millenials).

För att tjäna sitt levebröd.