Vilka argument finns för att vi redan är döda?

Upp med hakan, köttgubbe. Det är efter denna analys som medvetandet kan vända uppmärksamheten mot sig självt och upphäva den illusoriska identifikationen med kropp och tanke.

Här finns en utväg: https://en.wikipedia.org/wiki/Choiceless_awareness, som 1200-talsmystikern Rumi beskrev som följande:

This aloneness is worth more than a thousand lives.
This freedom is worth more than all the lands on earth.
To be one with the truth for just a moment,
Is worth more than the world and life itself.

OT raderat
/Mod

Tack.

”cogito, ergo sum” (jag tänker, alltså finns jag)
Men vi kanske tänker i en dröm

- Kvantmekanikens obestämbarhet.
- Relativitetsteorins böjda tid(?)
- Kosmologins platta oändlighet.

Nä, jag tar den vardagliga mänskliga fajten för döden! Kill death!
Den enklaste förklaringen är att vi har dött och bara drömmer om livet.

Vi har missförstått vad liv är.
Liv är evigt.
Allt som är på väg mot döden är redan dött eftersom tiden är en illusion och allt sker samtidigt.

Postar man i den här tråden lever man troligen...eller bara har dödligt tråkigt?

När vi sover utsöndras DMT i vår hjärna och precis när vi dör utsöndras DMT i vår hjärna. Med det vill jag säga att vi är fast i en tripp och en ny börjar varje gång vi dör.

En tanke som slog mig är att när vi föds delas vi från "gud" och när vi dör återförenas vi med "gud".
Och ja, jag vet att det låter väldigt kristet men ibland känns det nästan som att det ligger något i det.
Kan jag bevisa det? Absolut inte. Tycker bara att den här världen är så jävla konstig på många sätt och det är så otroligt mycket stress och konstant lidande. Det känns nästan som om det vore logiskt om man i princip tar av sig VR-settet när man dör, återvänder till "verkligheten" och säger wow, what a crazy dream that was.

En annan provokativ tanke är ju om vi befinner oss i "helvetet" ?

Jag håller helt med dig om att det är en rimlig slutsats så länge vi inte tar med den solipsistiska iden. Men att vi blir ett med gud när vi dör motsäger ju inte att vi blir återfödda. Det kan helt enkelt innebära att vi spenderar en tid upplösta i gud för att sedan återvända.

Vad är då döden? Argument för att vi redan skulle vara döda... Hmm.

Döden och livet är ord som människan använt och skapat, vi begränsar oss i tanken på vad vi tror oss veta om livfullhet och dödlighet.

Vi kanske redan är döda i vårt levande eller tvärtom. Vad definierar att något inte är vid liv? Att en människas puls slutar slå? Vad händer då med själen... Den kanske aldrig har varit mer vid liv?

Jag tänker såhär;

Vi kan tänka oss knäppa på att definiera dessa betydelser och vad som är vad, mening osv... Man kan gå runt runt runt i skallen.

Jag försöker ha så få begränsningar i mitt mentala sinne för att resa genom tanken.

Jag kanske ser det som att det inte finns någon vägg mellan död och liv, liv och död... Människan är rent fysiologiskt bara inte skapad till att förstå hur. Människans saknar trots allt förmågan att förstå och vi är till viss del begränsade intellektuellt. Det är vår kroppsliga skapelse.

Själens längtan säger dock något annat... Lyssna på den...

Även om det du skrev var lite sarkastiskt så är det lite ologiskt, alla andra som är lyckliga då?

Att vi inte existerar är mer logiskt än att vi är döda, alltså att vi aldrig har levt.