Står i valet och kvalet av utbildningar, råd mottages

Hej där,

Har äntligen tänkt försökt rycka upp mig och ta tag i mitt liv med en ordentlig utbildning (har ströjobbat lite överallt tidigare, är 25 år idag). Jag har bara gymnasiebetyg i grunden.

Till saken hör den att jag vill hålla på med nåt inom datorer/IT - förslagsvis programmering dels då jag hållit på lite med det tidigare (med betoning på lite!) samt att arbetsmarknaden ser hyffsat stadig ut med frsmtidspotential.

När jag skrev lite programmering så menar jag det också - har endast skrivit några få rader fungerande kod och det är allt. Jag är total nybörjare på området, men har hållit på med datorer ända sedan familjens första dator tillbaka på 90-talet, så jag kan lite "allt-i-allo". Mestadels självlärd, men programmering är outforskad mark för mig.

Så jag har tittat på Datateknik med inriktning mot Systemvetare/Systemvetenskap. För detta behöver jag några behörighetsämnen först innan jag kan söka in, dessa är Matematik 3c, Fysik 2, Kemi 1, varav jag redan har Matematik 2b.

Men Matematik var aldrig mitt bästa ämne i skolan. Först på högstadiet/gymnasiet lossnade matematiken för mig på riktigt och jag lyckades ta mig igenom Matematik B (idag heter det Matematik 2b innan skolrefomationen).

Jag är också väldigt estetiskt lagd, och älskar att skapa och uttrycka mig. Jag har arbetat lite i 3D-program som t ex Autodesk Maya och zBrush med endast tutorials, men jag är även nybörjare här och programmen är avancerade och svårhanterliga. Jag har inte gått någon utbildning i detta utan ämnar att använda fritiden till att öva i dessa program så mycket som möjligt.

Men nu står jag alltså i valet och kvalet i val av utbildning. Vad anser ni? Tror ni jag kan stålsätta psyket och klara mig igenom en 3-årig högskoleutbildning inom Datateknik eller kommer jag få ett rent helvete, vad gäller matematiken och programmeringen? (måste först såklart läsa upp behörighetsämnena innan jag kan söka). Är väl högst individuellt hur man upplever det kan jag tänka mig, men för den "generelle nybörjaren" utan tidigare erfarenheter?

Utbildningen säger sig lära upp från grunden, och den kumskap man får där är ju relativ till dagens teknik och därför inte heller förlegad. Om jag har intresset att lära mig, tror ni det kan gå eller tar jag mig fullständigt vatten över huvudet?

Bör jag istället satsa på att någon utbildning inom 3D? Isådanafall, vilken/vilka?

Och om jag är intresserad av att lära mig programmering på fritiden; vilket programspråk har jag som nybörjare STÖRST nytta av att börja lära mig? .NET, Java, Python?

Men om jag fick välja mellan 3D eller Programmering så ligger förstås 3D närmare rent intressemässigt, men jag inser samtidigt att den marknaden är mer nischad och konkurensen hårdare. Programmering å andra sidan är så brett att det går att arbeta med det mesta. Så därför är Programmering mitt huvudsakliga utbildningssyfte, medan jag tänkte försöka öva upp mina artistiska kunskaper i 3D på fritiden.

Många frågor och funderingar, tacksam för svar!

/Mvh

Är väldigt svårt att svara på med tanke på hur lite vi vet om dig och din upplärningförmåga, passion, disciplin etc.
Men jag skulle säga om du har problem med att klara gymnasiekurserna du behöver läsa igenom så kommer det bli riktigt tufft på universitetet, speciellt på en ingenjörsutbildning.
Du säger att du är estetiskt lagd, du ska inte titta lite på webbutveckling då? Är ju en perfekt mix mellan grafisk design och programmering.

Till programmeringsspråken du nämnde så skulle jag satsa på Java eller Python. Objects first with Java är en bok vi läste på våran första programmeringskurs på Datateknik KTH, väldigt bra och lärorik var den.

Jag borde nog uttryckt mig bättre. Jag har fullständigt gymnasiebetyg och saknar inga ämnen från den gymnasiekurs jag gick, och Matematiken lossnade som sagt bättre under den här perioden än under tidigare skolår. Jag hade extrahjälp i matten tidigare, men inte under gymnasiet och tog mig igenom B-matten.

Däremot saknar jag några ämnen som krävs för behörigheten till högskolan, och dessa hade jag tänkt försöka läsa upp. Men det var hela 6 år sedan jag senast kollade i en Mattebok, och vet inte om mycket av kunskapen "fallit bort". Är ganska oslipad om man säger så.

De övriga gymnasieämnena hade jag inga större problem med och gjorde bra ifrån mig på dessa.

Jag har också kollat på Webbutveckling/Webdesign som alternativ till utbildning, men likadant där så är väl denna bransch ganska nischad/smal, eller är det inte så?

När jag dock faktorerar in de mesta av andra intressen och står och väljer mellan denna och andra utbildningar, så återkommer jag just till denna. Så ja... svårt val. Särskilt då intresset finns där, men då jag saknar tidigare erfarenheter.

Tack för tips ang programmeringsspråk! Men är Java eller Python mycket annorlunda i språk mot t ex C-språken? Vad jag menade var om det var fördelaktigt att kunna ett visst programmeringsspråk först innan man går över till att lära sig ett annat? Är det t ex "lättare" att gå ifrån att kunna C till Java, Python eller tvärtom?

Allt går att lära sig, det är en fråga om disciplin och fokus bara. För vissa är det enklare, för andra krävs det mer jobb.

Lite beroende på vad man ska utveckla sedan krävs det mer eller mindre matte, men rent spontant låter det som om att koda avancerad grafik med 3D etc skulle kräva mer matte av utövaren än vad programmeringen gör.

Det programmering och matte har gemensamt dock är att det är väldigt logiskt, även om det ibland inte verkar så. Det finns en anledning till att det ser ut eller fungerar på det ena eller det andra sättet, det är inte av en slump. Av den anledningen är det ju rätt enkelt ändå, antingen är det rätt, eller så är det fel. Det finns inget "aningen rätt" liksom. Antingen kompilerar koden, eller så gör den det inte.....

Jag kan bara tala för egen del, men det var ju betydligt enklare för mig att läsa in matte när jag visste på äldre dagar vad jag skulle med det till (dvs universitet), innan dess var det riktigt knöligt, du kanske upplever samma sak?

Mina 5 cent på språk att börja med går till antingen Java eller C#.

Det jag ville få sagt med mattekommentaren var att matten i universitetet är bra mycket svårare än vad den är i gymnasiet.

Vet inte riktigt vad du menar med att webutveckling är en smal bransch, jag skulle säga att det är en av de branscher som blommar mest just nu och det ser inte ut att ändras de närmaste åren.
Syntaxmässigt är Java och C väldigt lika varandra, Python däremot använder en annorlunda syntax som kan anses vara mer nybörjarvänlig eller läsarvänlig. I C har du tillgång till registren, pekare, minneshantering, assembly-kod, vilket kan göra det lite komplicerat för nybörjare, men definitivt extremt användbart.

Här på KTH börjar vi med Java i åk1 och går vidare till datorkomponenter, assembly och C i åk2, en struktur som jag tycker var väldigt bra.

Har du funderat ifall yrkesutbildning inom programmering hade varit något?
Om högskolan känns skrämmande kan det vara en smart kompromiss för att slippa massa matte/kemi/fysik (som du antagligen inte kommer behöva jättemycke nytta av i arbetslivet) samt att få känn ifall programmering faktiskt är något för dig.

Kan säga så här - det är en värld av skillnad att plugga på universitet och gymnasie. Jag var rätt kass på gymnasiet men snittade rätt högt på Uni (tills jag började engagera mig i massa dumheter då ). Det är som andra skriver en inställnignsfråga, har du "lekt av dig" och bara fokuserar på plugget så kommer det inte vara några problem även om du inte är lagd för matematik eller så. En grej också - det finns YH-utbildnignar inom programmering som är kortare så de kan vara värda att kolla upp också, på arbetsmarknaden väger ju såklart en fullfjädrad civ-ingenjör tyngre MEN just nu och inom överskådlig framtid finns det ändå jobb så det räcker för alla