Görs det verkligen sämre filmer idag?

Kvalitén på TV-serier har höjts så oftanligt mycket sedan dess så det går inte att förneka hur mycket man än vill romantisera.

Sopranos var startskottet på en ny typ av TV-serie och släpptes sent 90-tal och den förändrade totalt marknaden för TV-serier.

Själv tycker jag att filmmanusen var hundra gånger mer genomarbetade förr. Det var karaktäristiska drag hos rollerna, röd tråd, tydliga teman, spännande handling osv. Idag är filmernas manus skit, antingen är det något slarvigt ihopkastat som får döljas med massa specialeffekter (märks tydligast hos skräckfilmer) eller så är det remakes på remakes på remakes för att man har slut på nya idéer och då kopierar ett befintligt manus rakt av.

Dessutom är skådisarna idag totalt platta, det är Hollywood-blafs för hela slanten men man får noll känsla för karaktärerna. Man lessnar på att se Zac Efron i hundrade rollen som cool beach-nisse, alla hans roller är så extremt lika varandra.

Tittar man på hur Disney har vuxit så har de ju egentligen kopierat och gjort filmer av gamla barnsagor från Tyskland som Snövit och Törnrosa.

Det finns bl.a. ingen riktig storytelling längre. Den lilla som finns i dagens filmer är helt värdelös. Och vad gäller talang så satsade bolagen förr på äkta talang då det var viktigt med bio-, hyr- och säljintäkter. I 3:e världen kopierades det friskt och genererade knappt intäkter. Det fanns ingen streaming då och filmer var tvungna att dra in stålar på bio mest. Idag streamas det och alla bara klickar på allt på streamingtjänsterna. Filmer säljer ändå, trots att dom är skit. Det är alltid något som klickar fram skiten på Netflix osv och genererar pengar till skaparna och det sker globalt jämfört med förr i tiden då filmer kopierades i 3:e världen. Idag genererar även 3:e världen pengar till skaparna och därför görs filmer lite halvdant, de drar in stålar ändå.

Ungefär som musik. Musiken förr gjordes av äkta talanger annars satsade inte skivbolagen på artisten. Där var skivbolagen som ett kvalitetsfilter. Idag när både tekniken har blivit billig och tillgänglig för alla och det faktum att alla kan släppa sin musik på nätet gör att mycket skräp kommer ut, men skräpet tjänar ändå pengar. Ungefär samma gäller film idag.

Jag skriver inte så tydligt märker jag (trött) men ni förstår nog ändå sammanhanget antar jag och teorin jag har kring det. Sen får någon annan omformulera teorin om det behövs.

Generellt talat så är "magin" borta, från både film och musik idag. Tyvärr.

Det fanns helt enkelt mer genuin känsla i filmerna, särskilt från 80-tal, tidigt 90-tal.

Man anställde riktiga skådisar, tog filmprojektet på allvar. Satsade sin ”själ” i det. Det skulle väcka känslor, det skulle finnas en story och karaktärer man blev engagerad i. Lite små one liners som kunde bli klassiker osv. Samt jobbade man med mycket riktiga ”film sets” istället för studios och animering av grejer.

Föräldrafritt, Karate Kid, Indiana Jones, Goonies, Dirty Dancing, Coctail, Top Gun, Jagad, m.fl. är bra exempel på gamla klassiker med den där känslan i som ej finns längre.

En annan sak som är märklig med hollywood är att de vägrar göra storslagna historiska äventyrsfilmer. Den senaste batchen med den typen av filmer var tidigt 2000 tal med Gladiator, the last samurai, troja mfl. Det är 20 år sen. Och där har de faktiskt en anledning att göra remakes. Det finns en mängd äventyrsfilmer från hollywoods " guldålder" från 1940-1960 talet som är för gamla för den stora massan att se idag. Med dagens teknik och dagens idetorka så borde de kunna spotta ut den typen av filmer med det gamla manuset. Sen kan jag tycka att de borde kunna skapa nya också. Det är i princip bara andra världskriget som hollywood har berört de senaste 15 åren. Och det kriget är lagom uttjatat.

Jag såg Taxi Driver igår, första gången sedan den kom på hyrvhs och nu var det i 1080, trodde det skulle vara en upplevelse. Men fan så dålig den var, jämfört med hur jag mindes den vill säga, långsam och seg och våldet var så uselt att det var skrattretande.

Många filmer håller fortfarande men många av de klassiska filmerna jag tyckte var bra gör sig bäst i minnet, dom ska jag inte se igen. Jag gillade t ex Charles Bronson som ung men de filmerna jag försökt se idag suger fett, en sån tönt han var.

För man romantiserar gärna det förflutna omedvetet.