Görs det verkligen sämre filmer idag?

"Oavsett hur personliga" är ju att ta i. Hitchcocks filmer( för att ta det enda av dina exempel som var en riktigt bra regissör) var ofta fyllda av kompromisser gällande allt från val av skådespelare, till vad som kunde visas och inte. Nu hade han ibland metoder att komma runt det.

Går man till sextiotalet har vi en helt annan värld. Regissörer som Antonioni och Godard gjorde filmer som inte bara visades på festivaler, utan drog folk. Den mest dråpliga historien i det sammanhanget är när Georges de Beauregard hade en ekonomisk skuld, och för att komma ur den så frågade han Godard om han kunde göra en film för honom. Det som skulle bli Made in USA. I dag (och sedan rätt länge) är det såklart regissörer som får be producenter och andra om pengar.

Sedan skulle ju inte det som ansågs vara publiksuccéer då, vara tillräckligt inkomstbringande för dagens marknad.


De behandlar publiken så, för att de känner sin publik. Det verkar fungera eftersom de drar in enorma mängder pengar, trots konkurrens från nedladdning och annat. Varför avslöjar en trailer så mycket av en film? För att de som gör trailern inte begriper bättre, eller för att de fattar att det är så folk vill ha det? Vi lever i en tid när Lasse Trier och Nolan hyllas som stora konstnärer, och där det krävs väldigt lite för att tappa publik.

Ta Parks senaste film Ah-ga-ssi (The handmaiden) På flera ställen kan man läsa om hur komplext berättandet var i den, så jag bänkade mig, redo att koncentrera mig ordentligt. Det visade sig att filmen snarare var bökigt berättad snarare än komplext. Det krävdes ingen koncentrationsförmåga alls för att följa filmen, såvida man inte räknar att inte gå ut och köpa godis eller titta i mobilen var femte minut, fast det ska man väl göra nuförtiden.

Den bästa film som gjorts de senaste 10 åren är Boyhood, en film, som helt bygger på manusberättande, inga effekter. Inspelad under 12 år där skådespelarna åldras naturligt och där man inte behöver byta ut skådespelare heller.
Den filmen kommer hålla i 100 år, många av de nya mainstreamfilmerna kommer vara glömda om 20 år, särskilt de som helt saknar en story.
Jag har sett 300 filmer på bara tre år när jag laddade ner offantligt mycket, det fanns så mycket skit att jag inte ens kommer ihåg majoriteten av dem, ändå minns jag de dåliga filmer som gjordes på 80-talet, och det beror på att det då fanns en originalitet som helt saknas idag.

Sämre filmer idag är ännu sämre än på 80-talet.

Ja det känns som att nästan all film görs av ett gäng tjockisar framför datorer.

Mycket smörja som bara kidsen mellan 10-13 år uppskattar.

Självklart så var filmerna inte helt "fria" (formulerade mig väl lite dåligt där). Men en av anledningarna till varför de regissörerna uppskattades mer senare, var ju på grund av att filmerna, trots alla begränsningar/kompromisser, fortfarande ofta var personliga och genomtänkta.
Är ju iofs svårt att säga något, när du ska göra Godzilla 5. Men även ointressanta filmer i den stilen, skulle ju förmodligen fortfarande kunna vara någorlunda intressant filmade, med en genomtänkt stil. Och Godzilla och filmer om superhjältar, är väl knappast allt som görs i Hollywood, även om det ofta känns som det

Finns ju inget som hindrar regissörerna i Hollywood (åtminstone de som inte gör dessa dc-filmer och liknande) eller de som i USA gör friare filmer utanför, att göra något som är mindre konventionellt. Nu är det ju sällan jag orkar se amerikansk independent, men baserat på det lilla jag ser och läser, så verkar ju det i vanlig ordning mest bara handla om skakig tv-inspirerad kamera där. Bordwell har skrivit en hel bra om det här (om kulturella trender/filmtraditioner) och om varför det förmodligen ser ut som det gör.

--

Att filmklimatet idag är lite annorlunda, det är väl sant. Men hur många av dessa festivalregissörer var det, som på allvar fick någon riktig publik? Även några idag, som åtminstone jobbar med skådespelare som är ganska kända, kan ju få en publik. Kanske inte like stor, men ändå.

Idag så behöver du ju inte bo i en stor stad, eller besöka någon stor festival, för att ha en chans till att se till exempel Hous filmer. Det är ju iaf något som är lite positivt.

Nej det görs nog inte objektivt sett sämre filmer idag än det gjordes för, säg 30-40 år sedan är nog det korta svaret.

Men det finns såklart en mängd variabler som gör att det kan uppfattas som att så är fallet. Skulle såklart kunna sitta här och skriva spaltmeter i ämnet. Men jag tror inte att det skulle väga så tungt i denna debatten, då många redan har sina förutfattade meningar, plus att film som medium är ett otroligt subjektivt ämne.

Det måste man väl såvida man inte har en biograf hemma, som även den skulle vara för liten för att se en film som den var tänkt. Visst Blu-rays har ofta extremt bra kvalitet, men ändå.

När det gäller amerikansk film är det ju väldigt många som har åsikter om manus och annat, på vägen till färdig produktion. Det är nog närmast omöjligt att göra bra film i USA i dag. Friheten är mycket större när det gäller TV, inte minst kabel-TV.

Ytterligare en faktor är vad som passerar som art-film i dag. (i brist på bättre ord) Det krävs väldigt lite för att en film ska kallas smal i dag. Filmer som skulle gått på vanliga biografer för 30-40 år sedan går i dag på arthousedito. 45 Years är ett av många exempel. Att det var SF som importerade Stalker en gång i tiden känns overkligt.

Många filmer som går på festivaler känns också som rätt vanliga filmer som kunde gå på vilken bio som helst. Filmer som kanske är helt ok hantverk men inte direkt har något som sticker ut. Där kan man förstås invända att så har det alltid varit, men det handlar också om vilka reaktioner en tämligen konventionell film kan utlösa på festivaler nuförtiden.

Ett tämligen färskt exempel är Maren Ades Toni Erdmann, som i Cannes mottogs som om den vore världens åttonde underverk. Kritiker tävlade om att hylla den, och i Screen fick den det högsta betyget i festivalens historia. Ändå handlar det om en komedi som iofs är tämligen subtil och som undviker många klyschor, som många andra filmer hamnar i, men som ändå inte är någon märkvärdig film på något sätt. Få minnesvärda bilder i filmen vars foto påminner om det land filmen är inspelad i - Rumänien.

När en så pass ordinär film väcker sånt gensvar, så kan det vara en indikator på nivån numera. Det är sällan jag hittar guldkorn, när jag ser filmer av, för mig okända regissörer, på festivaler heller. Det kan iofs bero på att jag är usel på att välja.

Skulle absolut säga det, kommer på mig själv att hellre kolla på en film från 70-90 talet en femte gång än se något nytt. O-orginella ideer, dåliga filmer rent generellt helt enkelt.

Däremot måste jag säga att tv tar mer och mer av min tid, det mediet äger film för min egen del.

Jag tror inte att det var bättre förr. Skillnaden mellan att se gammal film mot att se ny är att när jag sätter på en ny film tar jag en risk därför att filmen jag väljer kan mycket väl vara en sådan film som glöms bort direkt och blir obskyr väldigt fort.
Om jag däremot ser en 60-tals film ser jag något som stått sig i 50 år. 60-talets motsvarande dynga är filmer jag inte hört talas om och som jag antagligen inte ens kan få tag på om jag skulle vilja.

Urvalet är alltså skevt, man jämför det bästa från äldre årtionden mot slumpmässiga nya filmer. Självklart framstår det äldre som bättre men när man om tjugo år kartlagt de bästa produktionerna från 10-talet är jag övertygad om att det kommer finnas många klassiker och guldklimpar.

This. Det gjordes såklart skräp förr i tiden också, men det finns ju en anledning till att det är samma gamla klassiker som nämns gång på gång när man pratar bra äldre film.

En liten bifaktor jag tycker är bättre med äldre filmer är klädstilen eller tidsandan i övrigt när det gäller filmer som utspelar sig för 15+ år sedan. Det är så intressant att kolla hur folk klädde sig och vad det var för bilar som rullade på gatan.

Du har inte TMC märker jag. Där kan det visas riktiga amerikanska skitfilmer som har 50+år på nacken.

Du menar TCM va?