Jag älskade när mina föräldrar hade fest och var onyktra!

Jag är född på 70-talet i en vanlig liten svensk radhushåla, med vanliga föräldrar med vanliga jobb. Runt omkring oss bodde vanliga människor och jag gick i en vanlig skola och hade vanliga kompisar. Mina föräldrar gillade att dricka och ordna fester, vilket skedde så gott som varje helg. Jag fick tidigt i livet närvara när en massa vuxna människor blev berusade. De var på gott humör, ordnade olika tävlingar i trädgården, drog intressanta historier, dansade och skrattade mycket. Vi barn blev alltid väl behandlade och fick vara med och busa i lekar etc. Trots att vi inte var gamla förstod vi att våra föräldrar gick in i nån slags "partymode", och att detta bland annat berodde på det dom drack ur sina glas. Vi såg inga bråk, inga humörsvängningar och ingen ångest dagen efter. Vi såg vuxna människor som hade roligt och njöt av varandras sällskap. Mina föräldrar var kanonbra även nyktra, men när de var berusade av alkohol och fest älskade jag dem extra mycket. Jag drogs med i deras eufori och som familj tror jag att vi kom varandra närmare än vad vi annars gjort.

Idag är jag vuxen och har ett fortsatt gott förhållande till mina föräldrar, som nu är glada pensionärer. Jag dricker på ungefär samma vis de gjorde och är inte främmande för att mina barn skall ingå när det vankas fest i radhusområdet. Jag tycker att det är en sund syn på alkohol och fest man ger dem, och det grundar jag på mina egna erfarenheter.
Detta inlägg var nog mest menat som en del i debatten om alkohol och barn, och att det inte alltid behöver vara nattsvart. Vad har ni för erfarenheter och vanor?

jag har liknande minnen, men hos oss var det fest ett par tre ggr varje sommar,

då inreddes logen med en bar och det kom ibland hundratals människor, drinkar och öl såldes och alla var glada, en del sov på höloftet

hästtjejjerna som hyrde stallplats som var ca 16-21 år gamla sprang runt och fnittrade av att dom äldre männen flirtade med dom

dagen efter var vi barn ute tidigt och letade kvarglömda ciggarettpaket och pengar, ofta stod spriten kvar i baren och vi tog oss en varsin snaps,


alla vuxna var glada och trevliga ,

Jag är född på mitten av 50-talet och har liknande erfarenheter, fast från landet. Dom vuxna drack och var alltid på gång med olika roliga saker för oss barn. Aldrig bråk eller tjafs, utan god mat och trevligt umgänge men framför allt, så kom alltid vi barn i första hand på dessa kalas. Roliga tävlingar, mycket skratt, livad dragspelsmusik o s v.

Jag har precis samma typ av minnen och erfarenheter. Inga negativa känslor alls av onyktra människor, varken mina föräldrar eller andra. Man visste att de var onyktra, men det hörde liksom till och var inget negativt alls.

Det handlar nog om vilken "alkoholtyp" man är, dvs om man är en sådan som ens kompisar tycker är jobbig när man är ute på stan och blir full, eller rentav stökig och bråkig, så kommer det nog vara samma känsla som man senare förmedlar till sina barn. Är man en glad och positiv människa som andra tycker om även när man är onykter så kommer nog ens barn att tycka det också.

Försiktigthetsprincipen som gäller är nog densamma som när man säger att mammor inte ska dricka någon alkohol när de ammar. Det påverkar inte barnet fysiskt alls, men det är en försiktighetsåtgärd för att det finns några få som ställer till det för sig när de inte är nyktra och det kan då drabba barnen.

Jag tyckte det var roligt så länge de var halvpackade men ibland gick det längre än så och då var det inte roligt längre. Vad kan jag ha vart? 5-6 år kanske? Då kommer jag ihåg att vi var på Stenabåten till Fredrikshamn, mamma var inte med, inte brorsan heller, bara pappa och några kollegor till honom. 8-10 vuxna kanske. De hade förfestat redan innan de gick på båten på terminalen. Jag fattade först flera år senare vad som hade hänt, det var kanske hälften snubbar hälften tjejer, pappa pratade med en tjej väldigt mycket som han sedan försvann i väg med, han lämnade mig med en läsk och en annan kvinnlig kollega som lovade att passa mig, resten av gänget var någon annanstans.

Jag vet inte hur länge de var borta. Hon som skulle passa mig somnade med huvudet på bordet. Det var fullt av folk omkring men jag kände mig så jäkla ensam. Tjejen började spy, kräktes på golvet, vinglade iväg någonstans och jag satt helt själv i vad som kändes som en evighet (vilket i själva verket kan ha vart tio minuter) sedan dök pappa med sällskap upp. De fortsatte supa, och jag fick en massa godis. På hemresan försvann pappa och tjejen igen, men det var inte lika farligt då, för då var spytjejen som passade mig vaken.

När mamma hämtade oss på terminalen och körde hem oss så sa jag att allt hade vart skitbra och visade upp en enorm kasse med godis. Att pappa knullade någon annan än mamma 2ggr istället för att passa mig och lämnade mig med en redlöst packad kollega som barnvakt var inget jag fattade då.

Mina minnen är likadana.

Tror folk kunde hantera sociala situationer bättre förr, än vad man kan idag. Att mötas var vanliga då, än nu. Vi är för digitala för att kunna umgås lika bra idag.

Jag har minnen liknande era, när mina föräldrar hängde med släkten. Då var dom roliga och allt var okej.

Det är minnen av alkoholkonsumtionen hemma... då blev det krig.
Inte så coolt.
Är född i början av 80-talet.

Uppväxt på 70-talet och har också bara glada minnen från föräldrarnas hemmafester. Det var numrerade grogg-glas med ingraverade lättklädda damer på, Thorleifs och Vikingarna på stereon. Ibland spontan-foxtrot och tävlingar där även vi barn fick vara med. Stora renatflaskor och Grape Tonic, och massor med chips, ostbågar och jordnötsringar.

Tyckte med tiden att spritlukten luktade gott eftersom jag förknippade det med glädje.

Har inga minnen av att någon blev för full eller otrevlig, snarare tvärtom. Annars så dryga och tysta bekanta blev plötsligt glada och roliga.

Har inte upplevt samma sak med mina barn. De har inte varit med när vi vuxna druckit (lite mer än nåt glas till maten alltså), fastän jag ibland hade velat det.

Tror generationerna levde närmare varann då jämfört med nu. Synd tycker jag.

1) Mina föräldrar drack inte alkohol. Jag och min man dricker inte alkohol heller. Jag är född på 1980 talet, kan inte relatera till supandet.

2) Mina föräldrar hade folk på middag ganska ofta (upp till 10 pers ibland), ingen drack, jag fick sitta vid bordet från när jag var liten, jag brukade vara det enda barnet ingen tog med sig sina barn, vi åt 3 rätters middag, de vuxna drack te länge.

3) De enda gångerna som folk drack när jag var barn var vid högtider typ 2 glas champagne vid nyår, snaps med surströmmingen, snaps vid midsommar, glögg till jul, min familj hade bekanta som hade vernissage ibland då brukade det serveras cider jag har aldrig sett champagne vid de tillfällena, ingen blev någonsin full eller ens salongsberusad.

4) Jul och midsommar var roligt då fick man se film på dagen tillsammans med andra barn, på midsommar fick man hitta 7 sorters blommor, göra en midsommarkrans, dansa små grodorna, det var nån som hade en lådbil. Men ingen fylla eller dansande.

precis samma för mig.

Jag undrar hur lång tid det ska ta innan folk förstår vad MISSBRUK och BRUK innebär.

Är född i mitten av 60-talet och jag kan verkligen känna igen mig i det många beskriver, grannarna kom över på helgen och det var grill och skaldjur så gott som varannan vecka, alla var trevliga och härliga, älskade det då man kunde övertyga farsan att han skulle köpa diverse saker till en, däribland min å syrrans första båt som vi fick ihop när vi var runt 10 år, den ekan finns ännu kvar uppe på sommarlandet hehe

Det känns som att alkoholkulturen börjat gå snett här i Sverige tyvärr, känns som att det var mindre bråk på den tiden.