När är man datorspelmissbrukare?

Skillnaden där är väl att bilmekaren faktiskt har ett fysiskt objekt som visar på hans egen duglighet.
Vid spelande brukar det på sin höjd vara någon titel eller frän kappa man fått för att man gjorde X vid X. Åtminstone om man ser inom ramarna för vad som är vanligt för den genomsnittlige svensken.

Så fort servrarna stängs ner så har man inte ett skit för det utom förbättrade reflexer och kanske ett lite kraftigare pekfinger; egenskaper som inte behövs i större utsträckning i ett modernt samhälle (utom i krig och sport då) såvida man inte ska satsa på OS i fingerkrok.

Dock är jag klart mer för datorspelande än andra mer accepterade, men ändå rent ut muppiga aktiviteter, t.ex. att i timtal glo på 22 vuxna män som sparkar på en boll och våndas över små skrubbsår som om det vore skärselden.

Ja, och det är en värdering, helt i linje med den västerländska materialismen.

Det har inte med någon materialism att göra, det handlar om att ingen vill ge bort fina bilar gratis och att datorspel är en lite mer avancerad form av hamsterhjul.

Du uttrycker hög uppskattning av materiella värden, vilket är en värdering från din sida, ingen objektiv sanning. Du sätter dessutom något ickemateriellt som motpol. Eller hävdar du faktiskt att du besitter sanningen? För egen del är jag också i stora drag materialist, särskilt i förhållande till datorspel, som jag är kallsinnig till, men jag inbillar mig inte att jag har rätt i någon allmän mening, så korkad är jag inte.

Nej inte alls, jag uttrycker vad jag upplevt i samhället; d.v.s. att man inte (eller åtminstone extremt sällan) kan få en gratis fungerande bil av en okänd människa.
Visst har jag inga problem att få tag i en gratis bil, men p.g.a. att jag spenderat merparten av mitt liv framför datorn istället för att skruva bilar så är jag inte kapabel att fixa den till bruksskick.

Således handlar det inte enkom om det materiella värde en bilmekare kan tillskansa sig, utan även de erfarenheter han får under tiden. Typ som resten av livet då.
En fixad bil är dock ett intyg på dennes färdigheter och även något som ligger inom rimliga ramar för vad i princip vem som helst kan göra.
Vad har datorspelaren att visa upp annat än lite binär kod som presenteras i form av pixlar, alternativt någon tröja h*n vunnit på dreamhack? Absoluta merparten av spelare tjänar trots allt inget av monetärt värde på sitt spelande, och erfarenheterna de tillskansar sig har ett mycket smalare användningsområde i resten av världen.

När datorspelandet hamnat i vägen för att skaffa sig resurser eller erfarenheter som man kanske behövt senare i livet så är det ett missbruk.

Och om man ägnar all sin tid åt att konsumera kultur i form av film, teater, konst, musik? Vad lämnar man efter sig då? Det ÄR en fråga om värderingar, inget annat. Vad som är meningen med livet skiljer sig från person till person, förstår du.

Ännu värre om man missbrukar passiv åskådningskultur, men är ju inte allt för ovanligt att folk sträckkollar netflix hela dagarna.

Jo det är ju sant att man inte nödvändigtvis behöver lämna något efter sig.
Anser själv att det bör vara lagligt att sitta och knarka i sin ensamhet enbart för njutningens skull, så ska väl inte kasta sten i glashus.

Fast då ska man heller inte förvånas över om man blivit socialt handikappad sedan när man får för sig att göra något annat.

Nej, precis, man får göra vad man vill av sitt liv, men valen innebär också konsekvenser. En del unga säger "det är mitt val" när de klandras för att de har börjat röka tobak. Man kan misstänka att de orden för flera av dem innebär att det är relativt harmlöst att röka eftersom man har den rätten. Vilket ju inte är sant.

ett beroende är när man inte kan sluta med något trots negativa konsekvenser.

Lite så jag ser det också därav min fråga, kan man gå en vecka utan svåra problem så är man iallafall ingen tung missbrukare.