Varför tror man?

Jag skall börja med att förklara att jag inte är ute efter att förlöjliga eller framställa troenden som några klent begåvade personer, jag har den djupaste respekt för de som tror på något, min egen fru är djupt troende katolik, och jag har träffat och samtalat med väldigt kloka personer som är troenden.

Jag är inte heller någon -ist, varken ateist eller agnostiker, utan klassiciferar mej själv helt enkelt som icke-troende. Jag har inget behov av att tro på någon högre makt, och jag behöver ingen gud för att förklara hur min omvärld fungerar.

Men.

Uppenbarligen finns det kloka personer, personer som är intelligentare än vad jag själv kan göra anspråk på att vara, som tycker att det är nödvändigt att tro på något. En del är kristna, en del muslimer, en del är hinduer, en del är buddhister osv osv.

Nu är det lite svårt för mej att fråga alla dessa denna fråga, så jag får nöja mej med ett litet urval - de som befinner sej på Flashback.

Varför tror ni på det som ni tror på?

Om man använder simpel logik så kan det ju te sej ganska löjligt att tro på något Gud Fader och Moder Maria osv.

Men, uppenbarligen finner en del det inte bara vettigt, utan baserar en stor del av er verklighetsuppfattning på en tro på något.

Så, utan att anklaga någon, så vill jag helt enkelt vet - varför tror ni?

Jag tror det blir "svart", eftersom jag fått det inslaget sedan ung ålder.

Skulle jag önska att jag trodde på något större, självfallet. Det skulle skapa någon form av lugn och minska en möjlig rädsla för att dö.
Jag tror folk tror, för att dom växt upp på det viset eller för att de är rädda och vill ta det "säkra" före det osäkra.

För att det är det enda som betyder något. Allting i den här världen är bara tillfälligt och ger ingen riktig frid. Därför väljer jag att fokusera på det som finns bortom detta liv.

Det du tror finns, för du vet antagligen inte, i så fall skulle du väl inte tro?

Nånting fanns ju innan mitt liv började, men nej jag vet ju inte vad som händer efter döden.

Så... ateist alltså. Oavsett vad du kallar dig själv eller ej så är du ateist. Precis som att du är en man (förmodar jag), make, förvärvsarbetande osv. Ordet beskriver ett tillstånd; en icke-tro på gudar.

Ja ja, jag vet att det inte är vad du ville prata om, men det är inget politiskt ställningstagande du gör direkt och borde i en frisk värld vara helt okontroversiellt.

Vet inte riktigt vad jag själv står vad gäller tro eller inte tro.
Jag vill inte kalla mig agnostiker eller troende och kan inte säga bestämt Gud finns inte!
För min del är det mest ett intressant område där jag gärna vill ta del av andras tro och hur de tänker om texter från heliga skrifter och jämföra det med mina egna tankar och funderingar runt fenomenet.

Jag kan inte säga. Jag tror inte....
Samtidigt är jag inte troende direkt.
Jag ser det inte som du att det kan te sig löjligt att tro på Gud utan mer som att någon kapitulerat inför livets ovisshet och lagt sin oro och hopp till Gud.
En slags livlina i livet och ett sätt att stå ut med smärta och sorg.
På något underligt sätt vänder även jag mig till Gud i vissa situationer.
Jag brukar be Gud att skydda mina barn från ont då de är långt borta i från mig.
Känns bättre om jag gjort det.
Men jag skulle inte kunna sitta och be fader vår i tid och otid.
Den ber jag inte ens.
Kyrkan går jag aldrig till.


Varför tror man? Ja du. Finns säkert miljontals anledningar.
Rädsla, hopp, egoism, kärlek, tillit osv.

Vissa tror på Islam, kristendom, judendomen eller ateism därför att barnen brukar följa efter föräldrarnas spår. Ett blint spår som många följer, utan att själva utforska helheten av olika tron.
Logiskt sätt så brukar många säga att detta är en blind tro. Hur ska man tro på något man ej har vetskap om kan vissa undra.

Om en person studerar en tro och anser sig vara kompatibel med den och många saker stämmer överens med verkligheten i skriften, så verifierar det personens uppfattning om religionen.

När du pratar om tro i allmänhet, saken är den att ni som påstår att ni ej har någon tro, tror fortfarande på att ni saknar tro.

När du utforskar en religion och lever upp till den så har du en starkare tro, påstår du att du följer en tro med lite vetskap så har du en svag tro. Eftersom ju mer du lär dig desto starkare blir trosuppfattningen.

Att tro på något är en känsla av förhoppningar eller förväntningar om saker och ting, det betyder inte att det är

För mig så ser jag religion som en försäkring, liksom vem vill köpa en bil utan försäkring, det betyder då att det finns 50% på att jag har rätt eller fel om livet efter, medan de som ej har försäkring har 0 % chans att få bilen lagad vid olycksfall. Metaforiskt talat.

Själv så har jag valt Islam, och jag tror på en Gud, som ger och tar, hjälper och testar, straffar och belönar.

Islam har hjälpt mig personligen till att bli en positivare människa och en bättre svensk medborgare som följer Sveriges lagar och visar förståelse mellan olika grannars trosuppfattningar på ett harmoniskt plan, att man kan leva sida vid sida och respektera varandra som individer med våra olikheter. Nu så mediterar jag inte så ofta, börjar jag med det så kommer jag nog må bättre på insidan och utsidan.

Men om ni tror på att islam handlar om den falska bilden som media visar varje dag så har ni fel. Ni går miste om något vackert.

Tänker inte predika, men kan ge ett citat från Albert Einstein som besvarar din tråd i ett nötskal.

"Science without religion is lame, religion without science is blind".

den som tror han vet, utan att först ha trott - denna person är en dåre eller ett spädbarn!

Nu skall jag vara fräck och sammanställa vad jag uppfattat vad ni som svarat har sagt - och det är att det är en sorts försäkring. Eftersom vi inte vet - så kan det vara lika bra att tro på något, i det fall det skulle råka vara rätt.

Det känns ganska otillfredsställande, må jag säga.

Jag hade nog hoppats på något mer matnyttigt. "Jag tror på X för att ... " - inte "Jag tror på X för att det kanske är rätt"

Hur stor effekt har er uppfostran haft? Ni som tror på något - är det så att era föräldrar också råkar ha samma tro? - osv.

Återigen - jag är inte så inbilsk att jag tror att min åsikt nödvändigtvis är den rätta, det kan mycket väl vara så att det som just du tror på är det som i slutändan är det som är mest rätt.

Jorden du går på fanns innan ditt liv började, den finns kvar när ditt liv slutar, varför tror du att du finns när ditt liv är slut?

Nej, jag är ingen -ist. Jag tror inte på icke-tron. Jag använder den vetenskapliga principen precis som jag använder en skruvmejsel. Jag tror inte på skruvmejseln, jag använder den för att skruva i en skruv. Jag tror inte på den vetenskapliga principen, jag använder den för att pröva teorier om min omvärld.

Öht är jag oerhört skeptiskt mot alla sorters av auktoriteter.

Så, nej, jag är inte ateist. Jag tror inte på något.