Citat:
Ursprungligen postat av
Anonym-tack
Ja skitsnack är väl rätt vanligt förekommande under arbetstiden men det är väl inte direkt som om det går ut över arbetet som behöver göras.
Kan du möjligtvis berätta om hur det är på din arbetsplats, hur många kvinnor och killar är det där osv? Den här kvinnan på kontoret jag talade om sa att jämställdheten också är lika viktigt åt andra hållet, d.v.s. att det borde inte vara fler tjejer än killar, utan att man alltid ska sträva mot 50/50.
Sen när det kommer till skitsnack så kan jag ju erkänna att även män snackar skit men verkligen inte i lika stor omfattning som tjejer. Ska jag snacka skit om någon med någon annan, så krävs det ju att objektet för skitsnacket är en gemensam "fiende". I min kompiskrets så har jag ingen "fiende" jag kan ha svårt för en person som är lite speciell men inte snackar jag skit om honom för det. Kommer det ut så blir det bara dålig stämning i gruppen. Sen vet jag att det händer att män snackar bakom ryggen på varandra men det kanske är ett vagt påpekande på något lite pinsamt som objektet hävt ur sig en tidigare kväll eller något, och det varar inte mer än några minuter, det diskuteras alltså inte under hela kvällen.
Den snubben som jag har lite svårt för, han är fortfarande min kompis och på samma sätt som man kan göra ett litet komiskt påpekande om dennes tabbar bakom dennes rygg, vet jag att även han pratar bakom min rygg eftersom jag själv inte lever ett perfekt liv.
När feminister säger att världen skulle vara bättre om den styrdes av kvinnor så blir man bara full av skratt. Hade kvinnorna haft makten fullt ut, hade vi förmodligen haft 10 världskrig alla redan och Sveriges relationer med Finland, Norge och Danmark hade varit iskalla, på gränsen till krig, eftersom deras utrikesministrar inte kommenterat vilken fin klänning som Annie Lööf "utrikesminister" bar på senaste nordiska ministerrådet.
Nej lagom är bäst, jämställdhet 50/50 tack.
På min förra arbetsplats var vi sju kvinnor samt två män. Männen blev konflikträdda de med. Blev några slags medlare mellan kvinnorna. Att jobba med enbart de två männen blev oftast en vilopaus från skiten.
Det jag hade velat var att de åtminstone kunde ha öppnat käften när de fick tillfälle.
Nu är det tio män samt fem kvinnor. Där vi kvinnor arbetar i team med män. Chef samt arbetsledare män.
Första arbetsplatsen bestod av en kvinnlig chef.
Massor av beteendevetare och psykologer ta mig sjutton stup i kvarten.
Blev inte bättre.
Blir inte bättre om man sitter och ljuger om sig själv.
Massa Sjukskrivningar och dysfunktionellt arbetsklimat utav sjutton.
Innan var jag också på ett kvinnodominerade arbetsplats med kvinnlig chef.
Också dessa otroligt sjuka problem.
Jag pratade med mina chefer och bad dem ta tag i situationen och inte sitta på apt och låta dessa människor sitta och vara tysta när de har chansen att ta tag i skiten.
Den enda som pratade var jag. Fick aldrig stöd av någon och definitivt inte av dem som gnällde mest. Gick det åt helvetet. Fick jag vara själv. Blev det succé. Andra tog åt sig äran.
De satt till och med och sa att allt var så bra så när de var de som enbart såg fel i allt och alla.
Till slut kom jag på en lösning.
Om en kvinna sa något som hon tyckte skulle vara bra att förändra till mig men höll tyst om det när vi fick frågor om förbättringar på arbetsplatsen av chefen så flikade jag alltid in med.
Du x sa en bra sak till mig. Du vet det där om...Och så började jag på det hon sagt och hon var då tvungen att fortsätta att prata.
Blev drygt det också. Kändes som att de till slut krävde att jag skulle vara chef och axla deras problem. Lösa det åt dem.
Chefen till och med .
Jag vet att jag är rak och kan uppfattas som obehaglig just på grund av att jag är orädd och helst inte pratar om någon utan till någon.
Kan då också ta kritik från den utan att börja gråta eller springa hem eller ringa chefen.
Ibland funderar jag på att axla om och bli en beteendevetare på just kvinnodominerade arbetsplatser.
Känner samtidigt. Usch och fy faan och nej det är inte min uppgift att lära andra kvinnor att prata om sina egna brister och se sig själva i konflikter och att de oftast är konflikt skaparen själv.
Svårt att lära vuxna människor att öppna käften och lära sig att välja konflikter noga.
Avgöra när något verkligen är ett problem i arbetet.
Eller i livet överhuvudtaget.
Är inte felfri jag heller. Kan bete mig som en skitstövel jag också.
