Bechterews sjukdom: spelar maten någon roll?

Jag har Bechterews sjukdom (ankyloserande spondylit). Det är en inflammatorisk sjukdom som angriper muslelfästen och ledband. Min fråga: skulle en anti-inflammatorisk kost bromsa sjukdomsförloppet? Eller skulle en sådan kost bara påverka sjukdomar i mag- och tarmkanalen?

hej.
har du någon tarmsjukdom också? hör liksom lite ihop tyvärr.

har fått lära mig att rött kött är dåligt och att många som slutar med det blir att må mycket bättre, just när det kommer till reumatiska sjukdomar.

Nej, ingen tarmsjukdom. Men jag undrar om kosten kan påverka inflammationer "globalt", även utanför tarmarna.

Viktiga tips & råd:

1. Socker.
Undvik socker så mycket du kan, visst ibland kan man unna sig. Men kan räcka med 2 dagars läsk drickande och du kommer får ordentligt ont.

2. Alkohol
Undvik alkohol, visst ibland. Men sällan och inga mängder.
Speciellt om du också fått tarmsjukdom på köpet. Då är alkohol & socker en katastrofal kombination!

3. Skaffa en yantramattan omedelbart!
Den är helt magisk mot reumatismen, lindrar och tvingar dig att slappna av, vips har du somnat.
Ett måste!!
Länk:
http://www.yantramattan.se/om.shtml

4. Träna!!
Din medicin är från och med nu motion och träning minst 3 -4 gånger i veckan för att förebygga och underlätta. Om du vill leva med sjukdomen utan att bli galen så är du tvungen till detta.
Du måste träna upp rörligheten. Kontakta en sjukgymnast omedelbart!
Sjukgymnasten ger dig bra övningar som du kan köra på golvet hemma.
Testa yoga eller vanligt gym och löpning.

5. Bastu.
Tar bort rygg ont eller lindrar och du får rörlighet och smidighet tillbaks.
Känner dig 10 år yngre.


6. Ät antiinflammatorisk mat. Frukt & grönt.
Håll dig borta från fet mat eller junkfood. Visst ibland.
Varierad nyttig kost.
Har du tarmsjukdom skall du INTE äta stark mat. Lök är ingen höjdare med.

Håller du dessa råd regelbundet och disciplinerat så kommer din livskvalite bli så mycket bättre och du kommer kunna orka leva med sjukdomen, till och med i vissa lägen känna dig helt frisk.
Du är tvungen att ställa om hela ditt liv efter sjukdomen, bara acceptera läget och göra det bästa att situationen.
Se det som en boxnings match du ska vinna, mental inställning att du skall ta kontroll över din kropp och inte sjukdomen.

Följ dessa råd och lycka till.

Nej, det finns ingen bevisad kost som kan hjälpa mot Bechterews sjukdom tyvärr. Men eftersom du löper en högre risk för osteoporosis så kan vitamin-D och calcium vara en förebyggande åtgärd. Men att äta en varierad och balanserad kost är självklart viktigt vid alla kroniska sjukdomar, precis som friska människor.

Att du följer medicineringen som ordinerat tillsammans med att gå till en sjukgymnast är det viktigaste. Det finns även biologiska preparat på marknaden i dag för att hjälpa mot inflammationen och de andra symptomen men då får du be om en remiss till en specialist om du inte redan har det(en reumatolog).

Beklagar diagnosen, men framtiden med biologiska läkemedel(TNF-A hämmare bl.a) ser väldigt positiv ut även om det inte är en garanti.

Jag har själv Bechterew och jag kan verkligen inte hålla med dig mer angående dina råd.

Har man psykiska åkommor (ångest, depression osv) är det extra viktigt med träningen. Vet inte hur många år jag bara låg hemma sjukskriven utan att träna ordentligt. Det blir så mycket värre av det.
Livskvaliteten drabbas hårt av kronisk smärta.
Jag fick magsår av NSAID preparaten så jag fick Methotrexate och biologiska läkemedel och det gav mig halva livet tillbaka. Men sen gjorde jag inget av den nya lyckan, som att träna, ändra min kosthållning och då blir det ju lite plus minus noll.

Det jag lärt mig genom åren är att hur mycket det än tar emot att ta sig iväg och träna, så gör det ändå. Är det så hemskt att du knappt kommer ur sängen, gå till din reumatolog och få lite starkare smärtstillande under en kort tid som kanske en vecka eller två. Då blir det avsevärt lättare att ta sig upp och komma iväg på träning.

Självklart finns ju risken att man tar i för mycket då, så därför ska man ha en sjukgymnast som bromsar en när man känner att man kan ta i mycket mer. Och så får man tok-ont istället och tappar suget på att ta sig iväg igen.

Kosten är nog mycket viktigare än jag trott. Jag har ätit tonvis med skräpmat genom åren och aldrig gjort kopplingen. Idiotiskt av mig att inte dra den slutsatsen.
Och socker är verkligen en fiende. Även alkohol.

För mig själv gick det så långt att jag tappade all kontakt med vänner.
Jag orkade till slut inte förklara för folk varför man inte orkade dyka upp.
Skulle jag fått göra om det nu såhär efter ca 10 år av smärtan så hade jag tagit mig ut på varenda middag och på fester. Men det är inte så lätt när inflammationerna sätter sig i magen heller. Leta efter en äcklig publik toalett typ konstant om man bara åt det minsta.

Jag orkade bara inte. Och till slut när man varit ensam så länge så utvecklar man social fobi, ångest och depression, och då undviker man vänner och nya bekantskaper ännu mer. Självkänslan sjunker till den absoluta nollpunkten. Sjukskrivningar, långtidsarbetslöshet och usel ekonomi. Ja, det blir ett ekorrhjul av helvete.

Det går ju att ändra på det självklart. Men det blir ju mer uppförsbacke självklart. Mikro-panikattacker bara någon frågar "Så, vad jobbar du med?"

Även att träffa partners har jag undvikit bara för att jag känt att ingen tjej kommer orka med mig. Och innan den här diagnosen så hade jag lätt att attrahera motsatta könet, bara genom att vara allmänt trevlig och öppen.

Men, det är på gång tillbaka nu istället för att vara bitter och såga varannan tjej som pratade med mig.

"Jaha, är du feminist eller? Tänker på din pottlugg. Inte ens Viagra kan rå på den där frisyren. Blir nog mycket Instagram onani för dig eller? Eller bor du på Södermalm?"
Fick en öl hälld över skallen en gång. Det förtjänade jag, totalt.

Men jag uppskattade att bli hatad på nåt sjukt sätt. Var väl nån form av ilska att folk orkade prata om fjantproblem, som jag tyckte det var, för jag hade ett sånt förbannat helvete med smärtan.

Det var inte meningen att gå off topic såhär, mest bara en reflektion över hur risigt det kan bli när man tillåter sjukdomen ta över ens liv för mycket.

Nu fan tar jag tillbaka mitt liv och jag ska definitivt följa råden du gav