Partner fick psykos, ser döda människor. Önskar hjälp om bland annat medicinering

Hej,

för tre dagar sedan fick min partner kraftig ångest som sedan utvecklades till rejäl förvirring och både hörsel- och synhallucinationer. Hon såg bland annat döda människor som pratade med henne om att "följa med henne" och hon var självklart otroligt rädd och skärrad.

Vi besökte sjukhuset mitt i natten för att kolla upp några av hennes fysiska symtom men inget dök upp. Vi fick lugnande för natten och åkte hem. Hon var fortfarande förvirrad och rädd men ändå kontaktbar. Efter lite om och men somnade hon.

Dagen efter besökte vi en psykiatriker som lyssnade på hennes historia. Hon hade haft en episod för två månader sedan där hon var ensam och hörde röster som sade till henne att skada sig själv, något hon gjorde.

Psykiatrikern skrev ut antipsykotiska och lugnande:

Alprazolam - 0,25 mg / kväll
Risperidon - 2 mg / kväll
Triexyphenidine (ser inte vad det står?) 5 mg / morgon och kväll

Hon väger runt 45-50 kilo

Samma dag som hon fick prata ut om sina besvär verkade det som hon blev bättre och vi bestämde oss för att se om vi verkligen behövde alla mediciner. Anledningen var att hon haft två episoder med månader emellan och efteråt verkat ok.

Till saken hör att hon har dålig relation med olika familjemedlemmar och det stressar henne enormt. De kan ringa när som helst och enligt mig, förstöra.

Senare samma kväll blev hon rädd och hörde röster som sade till henne att gå ut i den trafikerade vägen. Hon verkade förvirrad och rädd. På natten fick hon också lite problem men vi pratade och det verkade lugna henne mycket.

Dagen efter var hon trött men jag var positiv inför dagen eftersom vi tagit mindre sömntabletter för att motverka hennes trötthet och dagarna oftast är okej. När hon stod och lagade mat så sa hon att hon inte ville vara ensam för rösterna sa till henne att använda kniven (jag gömde den redan första kvällen). Resten av dagen gick bra men senare mot kvällen, när mörkret kom, så blev hon ängslig och frånvarande igen.

Hon hade tränat så hon var väldigt trött och fick en halv tablett igen. Hon somnade på några sekunder och jag låg bredvid henne och läste på mobilen. Hon ryckte mycket, lite mer än vanligt, men jag reagerade först när hon började skaka och gny.

Jag försökte väcka henne och när hon fick upp ögonen var de uppspärrade och hon sa att rösterna sade till henne att "följa med dem". Hon var väldigt rädd och såg människor i rummet samt hävdade att det fanns blod överallt. Hon var fortfarande väldigt trött och somnade snabbt igen men vaknade med samma problem om och om igen.

Efter kanske tre/fyra gånger somnade hon utan att rycka och jag kunde slappna av. Nu ligger hon bredvid mig och sover.

Ursäkta om det blev en lång post men jag ville samtidigt dokumentera vad som hänt i dagarna. Det har verkligen inte varit lätt och jag vill gärna komma i kontakt med folk som har erfarenhet från liknande situationer.

Mina frågor:

- Vi har ännu inte påbörjat medicineringen. Är det naivt av oss att tro att omtanke, kontrollerad miljö, träning, kost och samtal kan få bukt med problemen?

- Är dosen som vi fått låg/hög med tanke på hennes storlek och är det någon som har erfarenhet från medicinerna?

- Kan detta vara början på en livslång sjukdom?

All hjälp uppskattas

Tillägg:

Hon dricker inte alkohol, har inget nuvarande eller tidigare drogmissbruk eller bruk

Ja det är naivt att inte påbörja medicineringen! Din partner lider och med tanke på rösthallucinationernas art kan det bli farligt både för din partner och hennes omgivning!

Jag vet inte hur gammal hon är men psykossjukdomar bryter oftast ut runt 20-årsåldern och har hon som du skriver ingen historik med missbruk så ökar sannolikheten för att det är det hon drabbats av.

Jag förstår inte varför psykiatrin skickade hem er. Av det du beskriver skulle hon behöva läggas in och att psykiatrin under inläggningen sätter in en fungerande medicinering.

Även om du älskar din partner kommer du inte att orka ta hand om henne i längden om hon inte får den hjälpen hon behöver. Du bränner ut dig!

Medicineringen kan jag inte uttala mig om då jag inte är läkare.

Låter inte bra,
Utan inblandning av droger dessutom. Medicinerna är till för att dämpa psykoser men de botar inte från att vara psykotisk. Ni bör nog följa upp med läkare å ligga på, för i det här landet får man slåss för att få vård.
Hoppas det blir bättre

Ta medicinen. Funkar det inte finns det andra. Tyvärr är det så att man måste prova sig fram till rätt dos och kombination. Jag har schizofreni. Om hon inte tar sin medicin, ÄVEN, när hon mår bra kommer det slita på dig. Att hon mår bra beror på medicinen, inte att hon har läkt. Schizofreni läker inte. Men med rätt medicin kan man leva lika gott som andra Svenssons.

Psykoser kan påverka minnet och motivationen. Peppa henne att göra saker fast det tar emot.

Jupp, du måste med alla medel få henne inlagd och utredd, om så under tvång.* Det kan bli svårt med en psykiatri på bristningsgränsen p.g.a. migrantkrisen. Det är mycket viktigt att i ett tidigt läge komma in under adekvat behandling när man som i det här fallet helt uppenbart hamnat i en akut och allvarlig psykos.


* Det är faktiskt inte så dumt med tvångsvård i ett sådant här läge för "tvånget" går åt "båda håll". Patienten är tvungen att underkasta sig vård men samtidigt är sjukvården bunden vid att ge vård tills förutsättningarna för vårdintyget är borta. Alltså, de kan inte neka någon att bli inlagd då. Tänk på det. Nu ska man iofs inte ljuga men ett tips är att som anhörig på ett trovärdigt sätt tala om för läkaren att vederbörande är på väg att ta sig själv av daga. Det brukar leda till ett vårdintyg.

Hon ska sätta igång med medicineringen omedelbart. Ser ut vara i adekvata doser.

Börja medicinera nu. Det här löser ni inte på egen hand. Röker eller snusar hon skulle jag rekommendera att sluta upp omedelbart då det verkar finnas rätt starka kopplingar mellan det och schizofreni.

Håller med alla tidigare inlägg, detta är mycket allvarligt och hon behöver vård omgående! Ringer du till psykiatrin så är jag mycket förvånad om dom inte tar in henne.

Vet dock allt för väl att man måste tvinga och tjata in personen i fråga både pga vårdens falluckor och brist på resurser samt att patienten ofta inte vill bli inlagd. Vilket är förståeligt. Men framför allt vårdens brist på uppföljning och utredning, den måste man slåss för att få!

Men detta låter mycket allvarligt och endast som att specialister behöver titta på det asap!

Lycka till och ta emot hjälp!

Mvh

Hon har schizofreni.

En obotlig genetisk sjukdom - så börja med alla mediciner så fort ni kan!

Hon kan bli stabil, nästan som förr om ni får till medicinerna bra i detta läge: att lägga in henne för "tvångsvård" kan vara det bästa - då är ni säkra på att det ni kommer förbi den värsta tiden i vart fall. : )

Om du vill lära dig det allra senaste och mest troliga förklaringen till hennes sjukdom, läs då denna artikel:

mobile.nytimes.com/2016/01/28/health/schizophrenia-cause-synaptic-pruning-brain-psychiatry.html?_r=0

Vad som hände var att hon genomgick en "catastrophic synaptic pruning" - hennes kropp blev färdig med processen att rensa ut övergångar i hennes hjärna - nu är den permanent förändrad och man kan faktiskt se det med mätinstrument - den ser annorlunda ut.

Min text är lite kall och hård, men min mening är att ni ska förstå vad som har hänt - och jag hoppas verkligen att ni får rätt hjälp.

Psykakuten och inläggning. Du gör dig till medberoende i hennes sjukdomstillstånd genom att inte följa läkarens ordination. Som anhörig är det också vanligt att sjukdomstillståndet minimeras, förminskas för att anhöriga vill att "det ska gå över ändå". Psykos = slutenvård på sjukhus tills läget är stabilt och grund för tvångsvård. Det går inte stt resonera med en person som är psykotisk och du som anhörig är inte medicinsk ansvarig psykiatriker. Sök hjälp på psykakut på närmsta regionsjukhus.

prövat byte av miljö? alltså att vistas på annan plats?

- Vi har ännu inte påbörjat medicineringen.

- Är dosen som vi fått låg/hög med tanke på hennes storlek och är det någon som har erfarenhet från medicinerna?
Vi? Är det inte din tjej som fått medicin och inte börjat medicinera? Tror inte du gör henne en tjänst genom att låtsas att ni är ett.
Hon har en allvarlig akut psykisk sjukdom och har fått medicin utskriven av läkare, varför har hon inte börjat medicinera?