• 40 701 online
  • 1 106 163 medlemmar
  • 57 592 751 inlägg
2016-07-25, 12:25
  #1
Medlem
Detta kommer bli en lång inledning men är nödvändig.

Bakgrund: I slutet av 60-talen började en delning av S i två fraktioner. Om man ska vara ärlig kanske tre om man räknar med de som ville medla mellan de olika reaktionerna.

Den ena kom att kallas betongsossar efter ett epitet en moderat riksdagsledamot yttrat. Den andra reaktionen bör vi kalla förnyande sossar efter hur de ville styra partiet.

Betongsossar tyckte att S var bara bra. Varför ändra ett vinnande koncept. Makten och ledningen i Sverige stavades S även om de ibland behövde stöd av VPK. Dessa personer var de som börjat sin karriär inom S redan innan kriget och de som sedan tagits in i kretsen var unga men övertygade om att fortsätta inslagna linjen.

Förnyande S var ofta unga och skämdes en hel del hur S till stor del stött bl.a. nazismen och transiteringen. De ville bli ett ungt och modernt parti. De ansåg att befolkningen kunde se sig om efter nya influenser om inte S utvecklades.

Det som startade som idiologiska diskutioner blev under 70-talet utvecklat till en strid om hur S skulle styra Sverige.
Betong och de nya började utdela tjuvnyp. Rykten spreds. Information spreds till motståndare. Ibland informerades pressen. Allt för att bekämpa varandras fraktioner. Till slut var man så inne i inbördeskriget att borgarna överraskande vann valet.

Det är nu den möjliga tredje fraktionen kommer fram med syfte att ena partiet. Den leds av OP. Droppen som svämmar över bägaren är det slagsmål som brytter ut efter en mycket blöt kväll på S kursgård ute på Lidingö. Det går så vilt till att polis och ambulans tillkallades. OP och partistyrelsen jobbar övertid för att tystna ner händelsen.

OP tar nu de bägge fraktionerna i örat. I princip behandlar han och partistyrelsen fraktionerna som olydiga barn. Kontentan är att det öppna kriget nu blir ett kallt krig. Bägge fraktionerna anser att den andra fått fördelar medan de själva beskylls för allt och får alla straff. Gemensamt är dock att ingen fraktion är direkt nöjd med partistyrelsen och OP.

Flera gånger under slutet av 70-talet och början av 80-talet måste OP ta i med hårdhandskarna. Släggan går och till slut tar tålamodet slut. Flera utnämningar till GD och ambassadörer ändras i sista stund. Något som till och med pressen och främst DN reagerar på.

Återigen anser vardera fraktionen att den andra fått fördelar. När och hur beslutet tas är oklart. Men en av fraktionerna rekryterar en grupp med syfte att ta bort OP från makten. Kort sagt en fredlig statskupp. Efter ett tag inser fraktionen att det inte kommer gå. OP är allt för populär.

Allt det som gör OP populär, hans talarteknik, hans karaktär och sätt att leda landet respekteras av fraktionerna men deras hat hur han gett den andra fraktionen fördelar överskuggar allt.

Till slut mynnar det ut i mordet 1986. Natten efter mordet kommer partistyrelsen säkerligen fram till vad som skett. Troligen vet de inte vilken fraktion som utfört dådet men de inser där och då att om inte S ska splittras måste de ta kommandot.

Ingvar Carlsson erkänner senare att han inte ville bli SM. Dock har han varit ledande i tredje fraktionens försök att sammsa de två övriga. Partistyrelsen vädjar till IC att ta ansvaret. Om någon från ena eller andra fraktionen tar makten är S ett minne. Motvilligt accepterar IC jobbet, han inser att framtiden hänger på att S håller samman. Om än bara uttåt.

Samtidigt har fraktionerna insett vad som skett. troligen har någon eller några tagit eget initiativ. Samtidigt som regeringen har pressträff och presenterar IC träffas fraktionerna. Troligen på S kursgård som anses vara neutral mark.

De inser att S kommer raderas ut om allmänheten inser vilka som låg bakom mordet, hur S de senaste åren haft internt krig och valförlusten skedde p.g.a. detta. Yxan kanske inte begravs men en, om än bräcklig fred, bestäms. Bägge inser att S vara eller inte vara hänger på denna fred.

IC får reda på detta dagen därpå och vid nästa pressträff är det en sorgsen men lättad IC som möter pressen. Dessa misstolkar det som IC axlat SM-rollen. Svaret är dock att S kommer bestå, en av IC främsta mål har genomförts, till priset av en nära väns liv. Men som IC själv säger senare, ingen person är större än partiet. En fras han för övrigt stjäl från en rysk partiordförande.

Frågan är dock, vilken fraktion gjorde detta? Vem eller vilka tog beslutet? Hur belönades de som utförde mordet eller röjdes de undan? Är de utnämningar av olika personer som klart är underkvalificerade till jobben belöningar eller kanske mutor för att fortsätta vara tysta.

Ingen ledande Sosse har velat underhålla iden om en konspiration utan om man tagit upp saken handlar det alltid om den ensamma galningen. Är detta en förberedelse till om man hittar mördaren och det visar sig vara en Socialdemokrat?
Citera
2016-07-25, 18:10
  #2
Medlem
midvintermorkers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Falconcoach
Detta kommer bli en lång inledning men är nödvändig.

Bakgrund: I slutet av 60-talen började en delning av S i två fraktioner. Om man ska vara ärlig kanske tre om man räknar med de som ville medla mellan de olika reaktionerna.

Den ena kom att kallas betongsossar efter ett epitet en moderat riksdagsledamot yttrat. Den andra reaktionen bör vi kalla förnyande sossar efter hur de ville styra partiet.

Betongsossar tyckte att S var bara bra. Varför ändra ett vinnande koncept. Makten och ledningen i Sverige stavades S även om de ibland behövde stöd av VPK. Dessa personer var de som börjat sin karriär inom S redan innan kriget och de som sedan tagits in i kretsen var unga men övertygade om att fortsätta inslagna linjen.

Förnyande S var ofta unga och skämdes en hel del hur S till stor del stött bl.a. nazismen och transiteringen. De ville bli ett ungt och modernt parti. De ansåg att befolkningen kunde se sig om efter nya influenser om inte S utvecklades.

Det som startade som idiologiska diskutioner blev under 70-talet utvecklat till en strid om hur S skulle styra Sverige.
Betong och de nya började utdela tjuvnyp. Rykten spreds. Information spreds till motståndare. Ibland informerades pressen. Allt för att bekämpa varandras fraktioner. Till slut var man så inne i inbördeskriget att borgarna överraskande vann valet.

Det är nu den möjliga tredje fraktionen kommer fram med syfte att ena partiet. Den leds av OP. Droppen som svämmar över bägaren är det slagsmål som brytter ut efter en mycket blöt kväll på S kursgård ute på Lidingö. Det går så vilt till att polis och ambulans tillkallades. OP och partistyrelsen jobbar övertid för att tystna ner händelsen.

OP tar nu de bägge fraktionerna i örat. I princip behandlar han och partistyrelsen fraktionerna som olydiga barn. Kontentan är att det öppna kriget nu blir ett kallt krig. Bägge fraktionerna anser att den andra fått fördelar medan de själva beskylls för allt och får alla straff. Gemensamt är dock att ingen fraktion är direkt nöjd med partistyrelsen och OP.

Flera gånger under slutet av 70-talet och början av 80-talet måste OP ta i med hårdhandskarna. Släggan går och till slut tar tålamodet slut. Flera utnämningar till GD och ambassadörer ändras i sista stund. Något som till och med pressen och främst DN reagerar på.

Återigen anser vardera fraktionen att den andra fått fördelar. När och hur beslutet tas är oklart. Men en av fraktionerna rekryterar en grupp med syfte att ta bort OP från makten. Kort sagt en fredlig statskupp. Efter ett tag inser fraktionen att det inte kommer gå. OP är allt för populär.

Allt det som gör OP populär, hans talarteknik, hans karaktär och sätt att leda landet respekteras av fraktionerna men deras hat hur han gett den andra fraktionen fördelar överskuggar allt.

Till slut mynnar det ut i mordet 1986. Natten efter mordet kommer partistyrelsen säkerligen fram till vad som skett. Troligen vet de inte vilken fraktion som utfört dådet men de inser där och då att om inte S ska splittras måste de ta kommandot.

Ingvar Carlsson erkänner senare att han inte ville bli SM. Dock har han varit ledande i tredje fraktionens försök att sammsa de två övriga. Partistyrelsen vädjar till IC att ta ansvaret. Om någon från ena eller andra fraktionen tar makten är S ett minne. Motvilligt accepterar IC jobbet, han inser att framtiden hänger på att S håller samman. Om än bara uttåt.

Samtidigt har fraktionerna insett vad som skett. troligen har någon eller några tagit eget initiativ. Samtidigt som regeringen har pressträff och presenterar IC träffas fraktionerna. Troligen på S kursgård som anses vara neutral mark.

De inser att S kommer raderas ut om allmänheten inser vilka som låg bakom mordet, hur S de senaste åren haft internt krig och valförlusten skedde p.g.a. detta. Yxan kanske inte begravs men en, om än bräcklig fred, bestäms. Bägge inser att S vara eller inte vara hänger på denna fred.

IC får reda på detta dagen därpå och vid nästa pressträff är det en sorgsen men lättad IC som möter pressen. Dessa misstolkar det som IC axlat SM-rollen. Svaret är dock att S kommer bestå, en av IC främsta mål har genomförts, till priset av en nära väns liv. Men som IC själv säger senare, ingen person är större än partiet. En fras han för övrigt stjäl från en rysk partiordförande.

Frågan är dock, vilken fraktion gjorde detta? Vem eller vilka tog beslutet? Hur belönades de som utförde mordet eller röjdes de undan? Är de utnämningar av olika personer som klart är underkvalificerade till jobben belöningar eller kanske mutor för att fortsätta vara tysta.

Ingen ledande Sosse har velat underhålla iden om en konspiration utan om man tagit upp saken handlar det alltid om den ensamma galningen. Är detta en förberedelse till om man hittar mördaren och det visar sig vara en Socialdemokrat?

Är det här dina funderingar och teorier eller har du några belägg för detta?
Citera
2016-07-26, 06:23
  #3
Medlem
Om man läser kan man klart är var jag anser jag har fakta och var jag har teorier eller misstankar.

Till exempel så har man i 25-30 år vetat om att det finns två fraktioner inom S.

Slagsmålet och OP försök att dölja det är mindre känt av allmänheten men dock ganska känt för dem som har intresse inom politik.
Citera
2016-07-26, 22:40
  #4
Medlem
midvintermorkers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Falconcoach
Om man läser kan man klart är var jag anser jag har fakta och var jag har teorier eller misstankar.

Till exempel så har man i 25-30 år vetat om att det finns två fraktioner inom S.

Slagsmålet och OP försök att dölja det är mindre känt av allmänheten men dock ganska känt för dem som har intresse inom politik.

Jag syftade på resten, att det är en av fraktionerna som ligger bakom mordet. Är det din fantasi eller fakta?
Citera
2016-07-26, 23:09
  #5
Medlem
Pussykings avatar
Jag tror också att det var ett internt mord inom socialdemokratin. Orsaken kan ju vara lite vad som helst. Palme ville gå vidare till en tjänst inom FN men han låg inte bra till i USA så den vägen var stängd. Sossarna började känna att han tappat stinget.

Många vittnen har sagt att Palme och Lisbeth kom gående tillsammans med en tredje person (mördaren) att de såg ut som de var ett sällskap. Jag tror att detta var en livvakt, som man senare hävdat saknades den här kvällen. Han väntar tills han är i position där han lätt kan försvinna och slår sen till, snabbt och effektivt. För rikets säkerhet.
Citera
2016-07-27, 09:06
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av midvintermorker
Jag syftade på resten, att det är en av fraktionerna som ligger bakom mordet. Är det din fantasi eller fakta?

Om jag är ärlig så vet jag inte vilken fraktion som låg bakom mordet. Att minst en av dessa låg bakom den sk fredliga statskuppen vet vi eftersom försök att avsätta OP började redan 1981-82.

Det kan faktiskt vara så att bägge fraktionerna var för sig ville avsätta OP med förhoppningen att deras egna kandidat skulle bli ny partiledare. De senaste dagarnas forskning i detta talar mer och mer för att bägge fraktioner hade såna planer.

IC ville aldrig bli partiledare det hade han sagt redan innan mordet. Problemet var att OP utsett honom till ledare för att medla tillsammans med bl.a. Bodström dä. och Andersson. Dessa var del av den inte krets OP höll närmast.

IC sa även, redan innan mordet att han ansåg att det fanns mer kvalificerade sossar som en dag kunde ta över efter OP. Det enda som faktiskt talade för att IC skulle ta över är att han var medlaren som försöker ena partiet.

Anledningen till att IC blev vice SM verkar ha varit att ha tyngden som minister men ändå ha tiden att koncentrera på medlingarna. IC var ju känd som den gyllene medelvägen inom partiet. Och miljöminister var ju inte en allt för tung arbetsbelastning.
Citera
2017-06-06, 15:42
  #7
Medlem
Ove Mollviks avatar
I vanlig ordning var det snarare fyra fraktioner i den förvuxna partiapparaten som inte kunde förstå varandras prioriteringar. Där man tidigare hållit ihop kring en gemensam idé och ha samma förtroende för sin partiledare blir det genast splittring om lösa rykten får cirkulera och väcka misstankar så som det hemliga psykförsvaret med inrikesspionage, opinionskontroll och mediastyre fungerar. Där man fått central info med avlyssningsrapporter från alla håll kan orsakssambanden godtyckligt vändas.
KO Feldt, Anita Gradin, Ingvar Carlsson eller TG.Peterson kan mycket väl ha hört klagan från exv Lisbet Palme som de tolkat och hållit för sig själva. Tillsammans kan de ändå med stöd av antydningar från avlyssningscentralens analytiker sedan komma överens om att OP fallit utanför partiets kontroll och det därför vore bäst att han togs bort på något sätt. Ingen får bli större än partiet som IC sa. Ingen behövde då ta ansvar för vad som hände och statsmakten överlämnades därmed åt kuppmakarnas godtycke. Skenet av demokrati kunde ändå upprätthållas så länge IC inte förstod hur statskuppen hade gått till då OP blev offrad. Så fort han fick beskedet avgick han men kan nu med hänsyn till Lisbet ändå inte avslöja något.
Citera