Okänd mängd Mexican cubensis

Jag var själv hemma.
Jag hade en burk med okänd mängd cubensis.
Med mer än vad, jag iallafall, tar per gång.
Jag gillar inte smaken.
Alls.
Iallafall inte på torkade.
Det blir värre på nåt sätt när dom är torkade.
Sega små jävla saker som ska blötläggas i munnen och idisslas som den värsta oxen.
Har alltid en hink bredvid mig.
Bara för att jag vet hur det brukar gå.
Men jag tuggar och kämpar på för att inte spy.
Sköljer ner med lite vatten.
Väntar nån minut innan jag börjar på nästa.
Det börjar slå lite så jag tar några till och avslutar processen av idisslande och sätter mig vid datorn.
Pillar lite här och där bara för att ha nåt att göra.
Spelar, kollar hemsidor.

Nu kan jag inte längre surfa längre på en behaglig nivå, inte längre läsa av det jag brukar läsa av.
Det betyder inte samma sak längre.
Så jag stänger ner hemsidorna och spelen.

Lägger mig i soffan, sätter på playlisten som jag gillar och bara blundar.
Färger svänger sig om och det liksom blir som gravitation i dom.
Det mönstret,
eller färgen,
som är i mitten suger åt sig andra mönster,
och blandas med det som kommer från kanten.

Kanten?
Vilken kant?
Jag ser mörkret, och jag är på väg rakt in i det.
Jag öppnar ögonen.
Ja!
Det är ju mörkt runt omkring det jag ser.
Vad är det jag ser?
Mitt vardagsrum.
Mina väggar.
Mitt bord.
Men längst där ute är mörkret.
Ser jag mitt eget huvud? tänkte jag.

Jag var inte säker på ett skit så jag bestämde mig på att bara fokusera på musiken.
Blundade.
Såg alla färger. Och några till.
Dom rörde sig i ultimat, superperfekt dans till musiken.
Det det jag såg, var det jag hörde.
Och det var underbart.
Jag lyssnade in och stötte ut ljud.
Det var magi.
Kan det vara såhär? tänkte jag.
Då kom mörkret igen.
Vart kom ljuden ifrån?
Innan dom blev färger?
Mörkret.

Vad var denna avsatts jag såg?
Varför är det inte helt ljust i huvudet och mörkret som kommer in istället för tvärtom?

Jag vet fortfarande inte.
Resten av kvällen dansade jag bara och bara rörde mig med.

Andningen blev fjäderlätt.
Som att varje inandning var vatten och att jag var törstig.

Jag känner inte så längre.
Det har nog gått för mycket tid emellan.
Men då...
Då jävlar.
Det var skönt.