Är SJW-kulturen, en självskade by proxy-kultur?

Ärade flashbackers!

Efter dagar av solsken, nakenhet, sexualisering och bra sex på skönt segregerad mark har jag funderat lite över SJW´s och deras problem med en helt fantastisk värld och underbar frihet.

Många av problemen de orsakar drabbar absolut inte feministerna själva. Medans mindre bemedlade "gräsrötter" och helt oskyldiga drabbas mycket hårt av SJW-dygderna.

Tittar man på tongivande sk. aktivister från Östermalm, ser man hur de gjort sig tillfälligt fula i en av t.ex. Sveriges mest priviligierade bostadsrättsmiljöer, medans de inte lever efter de egna idealen.
Därmed en självskade by proxy-kultur.

Har jag rätt i mitt antagande att SJW-kulturen är en självskade by proxy-kultur.?

SJW's bor oftast i en ekokammare, dom omger sig av samma åsikter till den graden att dom upphör att tänka reflexivt och därför upphör dom även att utvecklas. Till slut så blir det bara några få källor som kan lämna in ny information i SJW-bokhyllan, ofta i form av ett nytt buzzword eller "anti" kampanj. Finns SJW's som nått den punkten då dom känner sig triggade av ord eller resonemang som inte är del av den ordinära sfären. Triggade SJW's förvandlas ofta till flockdjur som helt utan problem kan gå ifrån "I dont like you!" till "Get him/her!!!!", inte är det ovanligt att dom även börjar associera till sig själv i plural exempelvis "vi feminister tycker". Ibland kan dom inte ens förklara vad dom själva menar efter att dom börjat prata. Detta är den riktiga skadan.

Hur folk klär sig osv. känns bara som en irrelevant biprodukt.

Det är väldigt svårt att veta vad som driver dem.

Min tolkning är att de, som de flesta av oss, stundtals lider av någon form existentiell ångest. Död, meningen med allt, oro, ångest. Vi oroar oss alla lite då och då över sådant. Vi vanliga människor hanterar dock denna ångest på något vis. Vissa hanterar den inte alls.

Majoriteten av SJW, såväl som de mest extrema rasister eller kvinnohatare, som jag känner, är helt enkelt väldigt olyckliga människor.

Nu har de lyckats göra två saker:

a) Hitta något att ta ut sina problem på. Därav ser vi SJW-kulturens sjuka beteende.

b) Hittat på en lösning på deras problem. Bara den saken de kämpat för skulle lösa sig så tror de att allt kommer att bli bra.

Jag har aldrig träffat en SJW som är lycklig och balanserad. Man sitter helt enkelt inte och aggressivt krigar mot hela världen om man är i ballans.

Jag menar absolut inte att det är fel att kämpa för förändring i samhället. Men gör man verkligen det genom att sitta och koka av ilska på twitter?

Många SJW är riktiga "töntar" som troligtvis fått ta mycket skit under sin uppväxt. Det känns väl skönt att få ta ut denna ilska på något nu.

Jag tänker på de som känner sig repressenterade av feminister... De sk. gräsrötterna vars feministiska val, är jävligt dåliga val i livet och garanterar massiv kognitiv dissonans kring livsavgörande sundafriheter mm. i livet.

Ta t.ex. knubbiga brudar... Klart att de vill vara fina, uppskattade och attraktiva. Fettacceptansen och offerrollen underhåller deras självdestruktiva leverne.

Inte nog med att fettacceptansen underhåller kvinnors självdestruktiva matvanor, så bidrar feministernas osunda tjockisars överkonsumtion till utarmning av jordens resurser. Ökade globala koldioxidutsläpp i transporten av deras frosserivaror och ännu fler fattigare utnyttjas för att förstöra t.ex. sina egna mangroveträsk när den blekfetensamma tjockisen i förorten skall trösta sig med friterade jätteräkor. Till vardags.

De 25% av kvinnorna som skiljer sig och möter ensamhet och ett livslångt celibat, utan ens lite manlig beröring. Sensualiteten det skulle medföra uteblir också.
Dessa 25% får sämre ekonomi, trygghet och en mycket mer instabil och bidragsberoende livsplattform.

Jag tror SJW är en effekt utav för mycket av "empatigener". Ska man vara självkritisk är det något allvarligt fel på oss med. Om man kan förklara att vissa grupper är överrepresenterade i t.ex. brottsstatistiken på grund av vissa specifika gener måste detsamma gälla för personer som blir SJW. Med rätt form av stimulans som kan vara skapat by Proxy så aktiveras våran hjärna på ett sätt som leder fram till att vi vill hjälpa hela världen om det så innebär att vi kan offrar vår manlighet, dotter, fru, pengar och vår själ.

Det är inte särskillt empatiskt i mina ögon.
Den förespråkade gruppen hamnar ju bara i en destruktiv spiral, bara för att förespråkerskan missbrukar dem som egen social hävstång. Antagligen p.g.a. egen total talangbrist i livet. Överpriviligierad i socialistsamhället.

Vad är SJW ???

Snälla när du skriver ut en trådstart, skriv alltid ut vad acronymen betyder.

Social Justice Warrior


Milo m.fl. möter några här...

http://m.youtube.com/watch?v=oss7KmiHLmA

Orkar inte klicka in på youtube för att få ett akronym förklarat.

Men Social Justice Warrior låter i alla fall väldigt positivt. Låter som något jag är. Jag tror på social rättvisa. Män ska få lika stort stöd som kvinnor och kunna knulla lika mycket osv. Så jag är absolut en SJW.

så söt naiv du är…

Här har du en länk du kanske orkar trycka på:

http://sv.urbandictionary.com/define.php?term=SJW

Varför skulle SJW komma från Östermalm?
Lite feltänk där.
De är bildade nog att få mycket bättre jobb än vad ett tillfälligt SJW-ande kan ge dem.