Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 3
  • 4
2016-07-28, 22:24
  #37
Medlem
esants avatar
Citat:
Ursprungligen postat av atitaranta-
Nä, bara ibland.
https://en.wikipedia.org/wiki/Japane...logy#Devoicing

Hmm... inte riktigt samma sak för vokalerna blir helt överkörda där ibland.

Det visste jag. Shirimash(i)ta.
Citera
2016-07-29, 22:26
  #38
Medlem
atitaranta-s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av esant
Hmm... inte riktigt samma sak för vokalerna blir helt överkörda där ibland.
Ibland.
Citera
2016-07-29, 23:53
  #39
Medlem
esants avatar
Citat:
Ursprungligen postat av atitaranta-
Ibland.

Värst vad du var fåordig då. Något jag missat i japanskan som du håller på?
Citera
2016-07-30, 11:56
  #40
Medlem
atitaranta-s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av esant
Värst vad du var fåordig då. Något jag missat i japanskan som du håller på?
Vad mer finns att säga? Du sa att vokaler alltid är tonande, jag hänvisade till japanska där så inte alltid är fallet. Att de bortfaller helt ibland innebär inte att de alltid gör det. Eller vad menar du med att de ”blir helt överkörda där ibland”?
Citera
2016-07-31, 01:46
  #41
Medlem
esants avatar
Citat:
Ursprungligen postat av atitaranta-
Vad mer finns att säga? Du sa att vokaler alltid är tonande, jag hänvisade till japanska där så inte alltid är fallet. Att de bortfaller helt ibland innebär inte att de alltid gör det. Eller vad menar du med att de ”blir helt överkörda där ibland”?

Vad finns mer att säga undrar du? Du har knappt sagt nåt alls med dina treordsmeningar till svar. Hur svårt kan det vara att klämma ur sig vad man menar.

Det handlar ju om att japanerna utelämnar vokaler i vissa lägen (det var det jag menade med att de blir överkörda). Så att kalla dem "tonlösa vokaler" blir missvisande, bättre säga att de är stumma då. Skulle du bara höra dessa ord utan att känna till stavningen hade du inte trott att det fanns någon vokal där alls.

Det vore ju som att säga att "l" i "världskrig" är tonlöst i talspråk när det i själva verket bara är stumt.
__________________
Senast redigerad av esant 2016-07-31 kl. 02:02.
Citera
2016-07-31, 10:50
  #42
Medlem
atitaranta-s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av esant
Vad finns mer att säga undrar du? Du har knappt sagt nåt alls med dina treordsmeningar till svar. Hur svårt kan det vara att klämma ur sig vad man menar.

Det handlar ju om att japanerna utelämnar vokaler i vissa lägen (det var det jag menade med att de blir överkörda). Så att kalla dem "tonlösa vokaler" blir missvisande, bättre säga att de är stumma då. Skulle du bara höra dessa ord utan att känna till stavningen hade du inte trott att det fanns någon vokal där alls.

Det vore ju som att säga att "l" i "världskrig" är tonlöst i talspråk när det i själva verket bara är stumt.
Ok, du tror alltså att japanskan inte har tonlösa vokaler utan att de alltid elideras. Det kan jag inte göra så mycket åt.
Citera
2016-08-01, 04:44
  #43
Medlem
PeterNosters avatar
Tre skriftspråk+. Släng dig i väggen Norge.

Hur klarar de detta? Måste vara bra hjärnstimuli.

Citat:
Japanskan har tre olika skriftspråk med lite olika användningsområden: kanji (tecken med kinesiskt ursprung), hiragana och katakana (stavelsealfabeten). Därtill används rōmaji (latinska bokstäver) och västerländska "arabiska siffror" (Arabia sūji) samt andra internationellt använda symboler.


Citat:
Vokaler och konsonanter
I japanskan finns ungefär 46 uttalsstavelser, uppbyggda av 5 vokalljud och 10 konsonanter.

Stavelserna slutar alltid med vokal, med undantag från "n", som utgör en ensam mora i slutet av en stavelse. I det japanska språket staplar man inte konsonantljud efter varandra, vilket leder till att extra vokaler, mestadels u, skjuts in i främmande ordlån. I talspråk försvinner dock ofta u-ljud som står mellan icke tonande konsonanter (som k, t och s).

https://sv.wikipedia.org/wiki/Japanska
Citera
2016-08-03, 22:51
  #44
Medlem
HinGambleGoths avatar
Att ett frikativt uttal av /j/ (bra exempel på talare är Rikard Olsson och Joakim Berg i Kent) är annorlunda från t.ex det danska eller engelska, förekommer i svenska kan vara en sporadisk skärpning, men även en ganska begriplig konsekvens av uttalsförändringar under nysvensk tid.

Ungefär på 1600-talet lär /g/ och /k/ ha övergått till affrikator /dZ/ och /tS/ liknande dem man finner i engelska och italienska framför främre vokaler, alltså klusil+ frikativa, dessa ljud sammanföll även oftast med äldre /dj/ och /tj/ i dialekterna, detta stadie finns bevarat i flera dalmål, färöiska, bornholmska, finlandssvenska och norrländska dialekter.

I de mellansvenska dialekter som senare skulle lägga grunden till riksspråket så bortföll inte så långt därefter d och t förslagen i ljuden, (jämför finlandssvenska och riksvenska tj-ljud) så att de bara var enkla tonlösa respektive tonande palatala frikativor, det tonlösa blev det moderna riksvenska tj-ljudet, men det tonande ljudet låg väldigt nära gammalt fornsvenskt inledande vokaliskt kort /j/ som omanalyserades av talarna och sammanföll med det, genom detta blev /j/ en riktig konsonant och sekvenser som inledande /ji/ uppstod i talspråket.

Detta är nog också kopplat till att kombinationerna /lj/ och kanske även /stj/ förenklades inledande, det nya, skarpare j-ljudet blev svårt att artikulera samtidigt som andra konsonanter. Jämför utvecklingen i danska (även delvis norska) där /ju/ som i ljud eller ljung fungerade som diftonger som regelbundet monodiftongerades till /y/. intressant nog tillåter de tidigare nämnda dialekterna med affrikativor inledande /lj/ som i ljud
__________________
Senast redigerad av HinGambleGoth 2016-08-03 kl. 22:55.
Citera
  • 3
  • 4

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback