Är vi svenskar bortskämda?

Om du är övertygad men omgivningen är splittrad då?

Jag tycker inte att etnicitet och identitet är en självklarhet, i varje fall tycker jag att det är en debatt värd att hålla. Ska alla som har svenskt medborgarskap ingå i gruppen svenskar? Ingår de som har 25% svenskt påbrå men aldrig varit i Sverige i gruppen? Är den som känner sig svensk, svensk? Etc. etc. Det finns extremt många vinklar på det här.

För mig äger den svenska staten rätten att dela ut beteckningen "svensk". Det innebär att det är en politisk fråga. Så i den representativa skendemokrati vi lever i så innebär det att våra folkvalda får bestämma vad som ska betecknas som svenskt. Alla har rätt till en personlig åsikt och får kommunicera den vidare via partierna i den mån det går.

Min personliga åsikt är att en svensk är en person som känner sig deaktig och är tillräckligt insatt i det svenska samhällssystemet för att fungera i det, innehar svenskt medborgarskap och som antingen är född här eller tillfyttad hit. För att legitimera sin delaktighet i det svenska samhället tycker jag att man som svensk har en skyldighet att lära sig svenska på en lagom hög nivå som någon mer insatt kan bestämma åt mig. Vad andra tycker om någon annans svenskhet kan inte spela någon roll, eftersom det då skulle bli godtyckligt vem som är svensk och vem som inte är svensk.

Nezzoms definierar svenskhet som att en svensk är född i Sverige och som sällan gängvåldtar tjejer. Alla får vara svenskar men inte muslimer som bygger moskéer (initiativtagare och byggarbetare?) och sådana som tar hit mördare. Även personer med annan hudfärg som är födda här, inte begår brott och bygger samhället genom arbete och skatt är svenskar. En konsekvens av nezzoms definition av svenskhet är bland annat att man inte längre får betrakta sig som svensk om man är född i Sverige och har jobbat här hela sitt liv men sedan blir arbetslös förutsatt att man har en annan hudfärg än vit.

En ganska stor skillnad mellan våra åsikter om du frågar mig.

Även om vi försöker att eftersträva någon slags positivistisk (faktabaserad) syn så kan det vara svårt att dra gränser. När man sedan tar in ett moralfilosofiskt perspektiv så kan det bli grötigt och jobbigt. Det var min poäng. Vi tar saker för självklart som när vi tänker på det inte blir lika självklart. Inte för alla. Om vi då tror att vi pratar om en och samma sak, medan alla har olika definitioner på vam som är svensk så blir det inte en diskussion samma sakt. Samma princip gäller alla diskussioner. Det är även ett effektivt sätt att komma åt trångsynta (läs ogrundade) åsikter som det tyvärr är ganska gott om i Sverige idag.

När vi bara vräker ur oss utan att tänka efter leder det till ogrundade åsikter. Det är ett problem för att jag menar att vi har en skyldighet mot oss själva och andra att ha en viss grad av insikt i det vi pratar om för att en diskussion ska vara givande. Det finns ingen anledning att inte ifrågasätta andras identitet också, det gäller inte bara svenskar. Däremot var det svenskar som tråden handlar om, så en större diskussion om identitet och etnicitet skulle gå off topic.

Medborgarskap är något man tilldelas. Etnicitet är något man ärver. Jag har för mig att det finns folkrättsliga regler för det senare. Jag kan t.ex. inte bli renskötare om jag inte är av samisk härkomst.

Det är huvudsakligen ett språkligt problem. Jämför med Storbritannien. Jag kan flytta till London och kanske en dag få brittiskt medborgarskap. Då blir jag britt, men jag kan aldrig bli engelsman. Det finns inget orättvist eller kränkande i det eftersom jag fortfarande är svensk, vilket en engelsman aldrig kan bli.