Jag tror jag till viss del förstår resonemanget kring Schrödingers katt

Förord
Detta är mitt första seriösa inlägg (i någon forumdel). Jag brukar inte läsa i denna forumdel, men misstänker att det finns en del respekterade användare, jag gärna ser kommentarer från. Ursäkta stav- och meningsuppbyggnadsfel då jag skriver i affekt.

Bakgrund
Jag har funderat i ca 5 år på hur universum (och det som fanns innan det) uppkom. Tror det började med att såg Stephen Hawkings serie Into the universe, vilket Einsteins relativitetsteori, det vi lär oss i skolan. Innan Big bang fanns endast gravitation och bakgrundsstrålning, och i Big bang skapades tidslinjen, rummet, heliumatomer, och senare stjärnor och planter.

Efter det såg jag Michio Kakus The universe in a nutshell, där han berättar om Einstens andra arbete: theory of everything, som Kaku byggt ut och kallar String theory. En neutron eller en proton har din minsta reella vikten: 1u, allt mindre, elektroner etc behöver inte följa fysikens lagar, de behöver inte ha en massa, de behöver inte följa tidslinjen eller befinnas i ett rum (alltså en uppsättning basvektorer). Senast såg jag BBC Horizon - Which universe are we in, som behandlar multiversum.

Slutsats
Alltså de huvudsakliga underlagen för min tes är: Into the universe, The universe in a nutshell, och Which universe are we in, samt några vetenskapliga artiklar om The double-slit experiment och andra liknande experiment.

Katten i bunkern är både död och levande tills vi öppnar och tittar, men katten är en metafor för universum, det existerar och icke existerar parallellt. Det som vi människor har svårt att förstå är hur ingenting kan mynna ut i gravitation och bakgrundsstrålning, men min nyfunna insikt är att om ingenting hade mynnat ut i ingenting har vi ett lika "onaturligt" scenario, för att "ingenting" består alltid av någonting - ett tomt rum kan aldrig vara tomt, eftersom det per definition existerar.

Diskussionsunderlag
Har ni funderat som jag?
Gillar ni tanken?
Hur har ni tänkt kring det som fanns innan Big bang?

Jag funderade också en hel del på universum och vad som fanns innan big bang, och kom så småningom fram till och upptäckte Howard Bloom's "Big Bagel Theory"... han har löst de problemställningar som jag tidigare upplevde med sin doughnut-teori, och hans tes verkar IMO vara lite klarare uttalad och beskriven än din tes...
https://www.youtube.com/watch?v=wdJyafSBCb0

Big Bang är bara en teori som med all sannolikhet får revideras nu när gravitationsvågorna är upptäckta och vad dessa har för påverkan på expansionen av universum.

Varför skulle Big Bang-teorin (och säg inte "bara" när det kommer till vetenskapliga teorier, en sådan har starkt stöd i evidens) revideras pga. detta? Gravitationsvågor har man ju trott existerade i många herrans år men har först nyligen lyckats detektera dem.

Du sa det själv. Det tog herrans många år att hitta gravitationsvågorna men man har inte hittat några i CMBR. Teorin kring Big Bang fick ett försprång innan vi ens förstår oss på dessa gravitationsvågor, mörk materia och energi.

Ibland ser man inte skogen för alla träden. Det är vad jag kan avslöja.

Hur löste Howard Bloom problemet med att mätningarna i CMBR ger att universum är "platt" och inte "böjt" (som en donut)?

Detta kanske mer är en filosofisk fråga.

Det är väl inte så konstigt om man inte kunnat mäta gravitationsvågor från den kosmiska bakgrundsstrålningen. När LIGO lyckades snappa upp vågorna i höstas så var det från kollisionen mellan två svarta hål, rätt maffiga grejer jämfört med den relativt släta soppan av kosmisk bakgrundsstrålning.

Upptäckten motsäger inte på något vis Big Bang.

Jo det är jävligt konstigt att man inte hittat gravitationsvågor i CMBR från Big Bang, det är en av de stöttepelare teorin står och faller med. Just nu faller. Men den typen av mätningen är helt annorlunda från LIGO, blanda inte ihop metoder nu.

Som jag sa till dig, ibland ser man inte träden för skogen. Glöm inte vem som sa det först.
Man har hittat fler gravitationsvågor, faktum är att Universum kan vara översvallat av dessa.

[quote=ToddPacker|57894196]
Det där med att tid och rum startade vid Big bang är en vanlig sak de ofta säger lite överallt. Det är inte vad dagens kvantmekanik(M-teori inräknat) tror alls. Det ska ha funnits rum och tid innan, men rummet var litet och fyllt med ett fält av "inflatoner", det som utgör mörk energi. Sen hände en massa kvantmekaniska konstigheter med detta fältet vilket gjorde att rummet expanderade, och i expansionen så skapades det friktion som blev värme som blev fotoner, sen kvarkar och sen de vanliga partiklarna. Men tid och rum fanns innan. Enligt kvantfysiken så verkar det som att tid och rum alltid har funnits, och att dessa förgrenar ut sig likt ett träd i oändlighet i både tid och rum.

(Till er gamla rävar som är bättre på kvantfysik än vad jag är, om det är något av det jag säger ni inte köper så får ni ta upp det med Susskind. Jag kan länka.)


Vill bara flika in att Kakus bidrag till M-teori inte på långa vägar är stort nog för att det ska vara shysst att säga att det är han som byggt upp och namngett strängteorin. Det finns mååånga andra som gjort långt mycket större bidrag.


Nja, utav dessa är neutronen tyngst, sen protonen och sist elektronen som är lättast utav dessa. Men det finns lättare partiklar än dessa. Fotonen t.ex. är har ingen massa, därav möjligheten(och kravet) att färdas i C i vakum. Dessa är lika bundna av fysikens lagar som allt annat eftersom fysikens lagar är uppbyggda kring just dessa partiklar och fälts egenskaper. De måste också följa tidslinjen som allt annat. De kan färdas olika snabbt framåt i tiden, men det kan allt beroende på hastighet i förhållande till någonting annat. Även stora saker som rymdskepp. Men de måste alltid följa "tidslinjen", under förutsättning att du med det menar framåt.(eller inom fysik, uppåt)
De måste också befinna sig i ett rum såklart. De kan ju inte vara utanför ett rum, för var skulle de vara då?


Den där katten som är både död och levande är en metafor för vissa kvantmekaniska effekter som innebär att någonting som har 2 olika kvanttillstånd inte befinner sig i det ena eller andra innan den har interagerat med någonting annat. Du kan ta vilka kvanttillstånd som helst, spinn upp/ned, våg/partikel etc., och har du då denna partikel i en låda, alltså isolerad från någonting annat, så kommer denna partikel inte att ta ett specifikt tillstånd förrns den har interagerat med något. Den är alltså i både spinn upp och spinn ned, eller både en partikel och en våg eller vad som helst, tills den krockar med någonting då den tvingas anta ett tillstånd och för då över information till det den krockat med då. Detta kallas "superposition".
Katten är alltså en metafor för en partikel, och liv och död är en metafor för olika kvanttillstånd, lådan är en metafor för att vara isolerad, och att öppna lådan är en metafor för att "mäta", eller låta det som varit isolerat interagera med någonting. Typ en annan partikel.
Sen kan man med lite statistiskt trolleri överföra dessa effekter på stora föremål som en katt, men det är otroligt att en katt skulle hamna i en superposition då en större mängd partiklar har mindre chans att hamna i superposition.(om det inte är väldigt kallt, som Bose-Einsteinkondensat, och då dör katten ändå. :P )


Nja... Det där är nog ett resultat av att du tar del av dessa frågor från typ Discovery. Och med det inget ont menat, men populärvetenskapliga program riktat till den stora massan brukar hålla ganska dålig kvalité. Riktiga frågor som är långt mycket mer intressanta som håller fysiker vakna om nätterna är typ om universum har en positiv, neutral eller negativ krökning.(Håll tummarna för negativ) Hur spinn från kvarkar ger upphov till spinn hos protonen och liknande, väldigt ickespännande saker för den som inte är insatt. Hur ett fält kan ge upphov till andra fält, hur fotoner blir partiklar, eller hur partiklar blir andra partiklar är väldigt väl förstått. Det är dock ingen som påstår att någonting kommer från ingenting, förutom kanske Discovery när de beskriver Big bang.
Gravitationen, eller gravitonen finns det visserligen lite intressant att säga om. Det är intressant hur ett fält kan ge upphov till andra fält med olika egenskaper än det ursprungliga, men det finns det också modeller för. Bakgrundsstrålningen däremot är det inget lustigt med. Det är kvantfluktuationer i den tidiga soppan av fotoner, och sedan kvark-gluonsoppan som blivit förstorade från när universum var litet, tills det nu är stort. Det ger upphov till fördelningen. Sen själva strålningen i sig är bara värmeenergi från detta. Fotoner med låg energi alltså.


Precis. Inom kvantmekaniken så finns det i princip aldrig "ingenting", utan även i absolut vakuum så har vi kvantfluktuationer i de olika fälten som finns där. Och rummet i sig har energi. Sen så kan det spontant uppstå partikelpar, så kallade imaginära partiklar i detta "ingentinget" också. Så ett rum kan aldrig vara tomt, eftersom både rummet "är någonting", och på grund av kvantmekaniska lustigheter.
Däremot så har inte allt kommit från ingenting. Energin har alltid funnits där, men den har omvandlats från något till någonting annat.


Oh ja, i princip varje dag. Alla som är intresserade av kosmologi och fysik funderar nog mer eller mindre på sådant konstant. Själv så tröttnade jag dock på Discovery och dokumentärer riktade till massan till förmån för universitetskurser inom kosmologi och fysik. Om du någon gång i framtiden känner för att lägga ner mer energi på detta, och då få en massa tillbaka, samtidigt som du fattar ännu mindre för varje avsnitt du ser, så rekommenderar jag dessa:
https://www.youtube.com/watch?v=pyX8...aSwXJvxOqO6o5e
Runt 150 timmar med allt ifrån klassisk fysik, kosmologi, kvantfysik, till M-teori/strängteori. Där har du att göra i åratal!
https://www.youtube.com/results?sear...y=yale+physics
Många timmar med fysik på en lite lägre nivå om man inte har lika stark grund.
Behöver man uppdatera sig på det man behöver veta innan detta så är det i princip endast matteboken.se som behövs.
Även om man inte orkar hålla på med matte så förstår man ändå mycket och kan fascineras av hur saker och ting faktiskt är, i långt mycket mer detalj än från Discovery. Plus att man vet att det är rätt.


Varför då? Det finns absolut ingenting med Big bang som inte håller med gravitation, så varför skulle just vågor i detta fältet påverka någonting? Påverkan på expansionen vet vi redan, och det finns bra modeller för detta.


Du får nog förklara lite närmre.

[quote=Bara-Robin|57901703] Först och främst får du gärna beskriva hur du betraktar fenomenet, om du instämmer, ifrågasätter etc.

Ditt exempel är i linje med mitt. Kvantpartiklar väljer inte, det kan observeras i tex The double-slit experiment: när man tvingar en elektron att välja en väg av två möjliga, kommer den ta båda - parallellt. Öppnar ingen luckan till bunkern kommer katten på samma sätt leva och dö parallellt. Jag förstår såklart att en katt pga av dess massa således inte kvantexperiment.

I den här Which universe are we in som jag bla anger som empiriskt material, tänker sig en av professorerna att tankesättet vi berört det skulle kunna gå att applicera på större föremål, det vill säga det han kallar The quantum toss. Hur ser du på det?

Fotnot: inväntar att PuffTheDragon eller annan respekterad användare ska betrakta min iaktagelse!

[quote=ToddPacker|57902296]
Oj, jag har inte tänkt så mycket på det där. Men först och främst så är det omöjligt att isolera ett sådant system till den grad att vi inte skulle kunna avläsa information om det från utsidan, vilket kollapsar superpositioner till ett bestämt tillstånd.
Men OM man skulle kunna göra det, och har låt säga en kvantmekanisk mekanism som spränger katten, och den statistiska chansen för det ena eller andra är 50/50, så skulle man nog, på ett kvantmekaniskt plan kunna säga att eftersom båda möjligheterna finns, och ingenting har gjorts för att kollapsa det tillståndet, att katten är både död och levande. Från vårat perspektiv då. Katten inne i lådan kommer såklart uppleva det ena eller andra.(Från kattens perspektiv så finns det också en sannolikhet som är större än 0 att allt på utsidan är i en superposition)
Sen så ska man komma ihåg att sannolikheten för en större mängd partiklar minskar typ exponentiellt.(Har jag för mig)
Så kort sagt, det verkar efter vad jag förstår faktiskt vara möjligt att en större ansamling partiklar så som en katt faktiskt är i superposition. Det är bara väldigt osannolikt. Och är den det, då är den lika mycket som den är död och levande samtidigt, inget av det. Det är egentligen en fråga om "entanglement" lika mycket som superpositioner. Men teoretiskt möjligt? Ja det tror jag det är. Men jag är faktiskt inte säker.

Double slit experiment har nog mest med vågpartikeldualiteten att göra, vilket jag inte är säker är en typ av superposition. Mäter man i ena skåran så kollapsar vågpartikelfältet där, och vågen blir en partikel och tar då ena skåran. Mäter man inte så går den igenom båda skårorna och interagerar med sitt egna fällt på andra sidan, och kollapsar sedan på fosforskärmen eller vad man nu använder för att detektera elektronen i slutet. Där är vågpartikeldualiteten detsamma som kattens liv eller död i tankeexperimentet ovan. Är elektronen en våg eller en partikel? Ja, innan vi har mätt så är den båda. Därför när man gör matte på den där vågen, eller fältet, så använder man sig av sannolikhet, alltså statistik för att veta var partikeln är. Därav begreppet "sannolikhetsvåg" som du kanske hört.
I det experimentet, innan man detekterar elektronen eller vilken annan partikel det nu är man använder sig av, så så finns det områden där sannolikheten att partikeln landar är 50/50 mellan två punkter, och då är den ju egentligen lika mycket på båda ställena tills vi faktiskt kollar efter.

Var tvungen att läsa om quantum coin toss, och om jag förstår det rätt så är frågan om man kan betrakta en singlad krona när den är i luften som att den är i superposition. Och om det är frågan så nej, absolut inte. Där har vi en mängd med data från allt vad som påverkat och påverkar kronan från att den singlas tills att den är i luften och slår mot luftmolekyler och allt vad det kan vara som gör att den absolut är i ett bestämt läge. Principiellt ur ett filosofiskt synsätt så kan man väl göra liknelser antar jag, men fysiskt sätt så är det inte samma sak.
Skulle man dock innesluta ett slantsinglande system i en låda med absolut vacuum, och låta energin som kronan singlas med bero på andra kvantmekaniska statistiska osäkerheter så skulle man kunna hävda samma saker som med Schrödingers katt.

Edit. Ja, den herren sitter inne på en hel del kunskap, så jag inväntar detsamma!