Tre systrar i Norrtälje får tre män och pojkar oskyldigt dömda för våldtäkt

Vari bestod våldtäkten? Vad var avskyvärt?

Det här är i samma domäner som Quickfallet. Juristdomare hävdar att de åtta domarna i hans fall var formellt rätt, men han är idag en fri man. Han begick inte de 30 mord han erkände, och de 8 mord han dömdes för i 6 domstolar. Det var ett systemfel. Ett systemfel som landade 30 domare, advokater, åklagare och nämndemän på ena sidan, och alla domare, åklagare och hovrättspresidenter som gav Quick resning på andra sidan.

Detsamma gäller denna serie 'våldtäkter'. Och det är samma nätverk med personer som agerade i Quicks fall som i detta.

Om du är intresserad av juridik så kanske du kan ta fram NJA-referenserna i detalj?

För en fällande dom i ett mål om sexualbrott krävs liksom i brottmål i övrigt att domstolen genom den utredning som förebringats i målet finner det ha blivit ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till vad som lagts honom till last. Det är således inte tillräckligt att målsägandens berättelse är mer trovärdig än den tilltalades. Ett åtal är i mål om sexualbrott lika lite som i något annat sammanhang styrkt genom att målsägandens och den tilltalades utsagor vägs mot varandra och målsägandens därvid bedöms väga tyngre. (Jfr bl.a. NJA 1992 s. 446.)

Vid påstådd brottslighet av förevarande slag saknas ofta direkta vittnesiakttagelser och teknisk bevisning till stöd för åtalet. Det hindrar inte att bevisningen ändå kan befinnas tillräcklig för en fällande dom. En huvuduppgift i sådana mål är att bedöma trovärdigheten av målsägandens utsaga. En alltigenom trovärdig utsaga från målsäganden kan i förening med vad som i övrigt har framkommit i målet - t.ex. om målsägandens beteende efter händelsen - vara tillräcklig för en fällande dom. (Jfr bl.a. NJA 1991 s. 83 och NJA 2005 s. 712.) Det är dock ett rimligt krav att målsägandens berättelse till den del det är praktiskt möjligt blivit kontrollerad under förundersökningen, låt vara att brister i det avseendet inte utan vidare behöver leda till bedömningen att åtalet inte har blivit styrkt.