Substans: LSD och Cannabis
Dos: 160mg LSD och 5g Cannabis
Ålder: 20
Kön: Man
Vikt:
Tid: 7,5 Timmar
Tidigare erfarenhet: Endast CB
Beskrivning:
Kl 21:30
Jag träffar en polare vid det lokala torget, vi hälsar på varandra och sätter igång och meckar en cocktail blunt med blue cheese och okänt hasch.
Gåsen sitter fint och vi går och köper munch för kvällen, jag börjar suga på den lilla lappen jag fått, det är första gången jag testar psykadeliska droger och min polare ska hålla koll på mig under kvällen. Vi tar spårvagnen hem till mig och jag känner inget, när vi kommer in sätter vi på tv:n och ser att Zombieland är på, härligt! Vi rullar en till blunt och går ut och röker den.
Kl 22:20 Vi sitter i varsin stol på gräsmattan och lutar oss tillbaka, nu börjar jag känna av effekterna och det börjar milt med att allt jag ser uppfattas som i gammal 3d och färgerna delas upp i 3. Vi går in och fortsätter att kolla på filmen, jag känner som att jag har blivit ett med soffan och färgerna börjar se flytande ut och det känns otroligt intressant att se för första gången.
Kl 23:00 Jag har tappat fokus på tv:n och det ser bara ut som en flytande massa av färger och ljudet från tv:n blev ett lågt mumlande och jag tyckte att jag började höra musik som från en cirkus. Jag känner inte längre min kropp mot soffan, och det känns som att hela min kropp saknar känsel. jag klagar över det till min polare och bestämmer mig för att gå på toaletten, jag ser mig själv i spegeln och blir lite chockad, allt mitt fokus går över till att titta in i spegeln, Jag ser suddig och främmande ut. Jag känner ett obehag, jag ler så stort och när jag tittar in i mina ögon har mina pupiller har förvandlats till grå-gröna mörka och väldigt grumliga glober (nästan som fiskägg) som verkar stillsamt observera mig.Jag sliter blicken från spegeln och uträttar mitt behov som känns väldigt konstigt när det är som att min kropp saknar känsel. Jag tvättar händer och undviker att titta in i spegeln. Jag går ut och sätter mig vid min polare och och försöker att beskriva vad jag känner, men allt jag kommer fram till är att känslan är obeskrivlig. Snart känner jag mig väldigt vilsen och berättar det för min polare. Han frågar smygsamt om jag har silvertejp någonstans ifall att... Jag skrattar nervöst och säger att "Jag är lugn"
Kl: ???
Tiden känns nu som att den går väldigt långsamt och jag har ingen som helst aning om vad klockan är. Vi sitter i soffan och musiken återkommer nu i kombination med att jag tappar tidsuppfattningen och verklighetsuppfattning, allt känns som en dröm och färgerna i rummet övergår till svart och orange och mörket känns som att det sluts runt mig. Jag börjar tro att tiden har fastnat när min polare sitter tyst och tittar på tv:n, jag petar till honom för att se att han reagerar och att tiden inte stannat. Detta återupprepas ett par gånger och min hud/ådror känns som att de är så fulla att de är nära på att spricka, det gav en väldigt obehaglig känsla. Min polare föreslår att vi ska sova, jag ragglar upp för trapporna och letar fram lite sängkläder för att bädda åt honom men orkar inte leta fram allt och ger upp. Min polare vill att jag ska sova i samma rum som honom så han kan hålla koll på mig, jag sätter mig ned i en sackosäck bredvid sängen där han ska sova. Jag stirrar på min polare och han ser nästan ut som en zombie och när jag ser honom i ögonvrån ser han ännu värre ut. Efter en stund av stirrande ser det ut som att min kompis har ögon över hela kroppen, jag säger till mig själv att vara lugn och att det inte är riktigt. Jag försöker sova men lyckas inbilda mig att om jag somnar kommer jag sluta andas. Jag säger till min polare att jag börjar få lite panik och han frågar än en gång om silvertejpen, jag återupprepar att "Jag är lugn" och han föreslår att vi tar en promenad och en blunt.
Kl: ???
Vi går ut till en närliggande bänk och avnjuter blunten. På vägen tillbaka verkar löven på träden svaja helt magiskt som att det vore sjögräs, jag skrattar högt och backen upp till huset ser ut som en stor ramp, som drömscenen i Inception när de böjer hela staden till en loop. Jag försöker beskriva det för min vän men än en gång kommer bara "obeskrivligt" fram. Vi tar oss in i huset igen och bestämmer oss för att kolla på tv, jag sätter mig ned och accepterar att jag blivit ett med soffan. Min polare har däckat bredvid mig och jag sitter tittar på omgivningen och tv:n tills jag känner att ruset börjat trappa ned.
Kl: 04:00
Jag raglar upp till mitt rum och slänger mig på sängen, stänger mina ögon och alla ljud och färger blir ett och jag somnar.
---------------------------------------------------------------------------------------------------- -------------
Dagen därpå känner jag mig väldigt seg och tankspridd och mina ådror fortsätter att kännas obekväma på morgonen. Vi tar en morgongås och käkar lite och allt känns mycket bättre, min mun är torr och jag får smaken av metall i min mun en kort stund, men även detta går snabbt över.
I retrospekt så nojjade jag nog upp mig själv och jag fick en känsla av att kvällen återupprepade sig ett flertal gånger. Det kan ha varit en effekt av att min polare hade nämnt att det kunde hända under trippen så att jag råkat fokusera på det. Jag vet inte om jag skulle vilja ta det igen eller om jag skulle rekommendera det, men det är en riktigt obeskrivlig upplevelse. Som att se en ny färg. det var något av en bergochdalbana, härligt i ena stunden och otrevligt i nästa. Det som jag upplevde mest negativt under trippen var känslan jag fick i huden att det var som en ballong nära på att spräckas. Även fast jag trodde att jag var förberedd för det så gjorde jag nog några fel under min trip och inte riktigt accepterade det till fullo. Jag skulle nog rekommendera att man rör sig mellan många platser under sin trip och inte haka upp sig på grejer.
Triprapporten skrev jag dagen efter och kan vara lite förvirrande eftersom att min tidsuppfattning försvann helt efter ett tag, det kändes som att jag upplevde saker om och om igen och att jag inte riktigt visste vilken tid på kvällen händelserna utspelade sig eller om det var verkligt.
Dos: 160mg LSD och 5g Cannabis
Ålder: 20
Kön: Man
Vikt:
Tid: 7,5 Timmar
Tidigare erfarenhet: Endast CB
Beskrivning:
Kl 21:30
Jag träffar en polare vid det lokala torget, vi hälsar på varandra och sätter igång och meckar en cocktail blunt med blue cheese och okänt hasch.
Gåsen sitter fint och vi går och köper munch för kvällen, jag börjar suga på den lilla lappen jag fått, det är första gången jag testar psykadeliska droger och min polare ska hålla koll på mig under kvällen. Vi tar spårvagnen hem till mig och jag känner inget, när vi kommer in sätter vi på tv:n och ser att Zombieland är på, härligt! Vi rullar en till blunt och går ut och röker den.
Kl 22:20 Vi sitter i varsin stol på gräsmattan och lutar oss tillbaka, nu börjar jag känna av effekterna och det börjar milt med att allt jag ser uppfattas som i gammal 3d och färgerna delas upp i 3. Vi går in och fortsätter att kolla på filmen, jag känner som att jag har blivit ett med soffan och färgerna börjar se flytande ut och det känns otroligt intressant att se för första gången.
Kl 23:00 Jag har tappat fokus på tv:n och det ser bara ut som en flytande massa av färger och ljudet från tv:n blev ett lågt mumlande och jag tyckte att jag började höra musik som från en cirkus. Jag känner inte längre min kropp mot soffan, och det känns som att hela min kropp saknar känsel. jag klagar över det till min polare och bestämmer mig för att gå på toaletten, jag ser mig själv i spegeln och blir lite chockad, allt mitt fokus går över till att titta in i spegeln, Jag ser suddig och främmande ut. Jag känner ett obehag, jag ler så stort och när jag tittar in i mina ögon har mina pupiller har förvandlats till grå-gröna mörka och väldigt grumliga glober (nästan som fiskägg) som verkar stillsamt observera mig.Jag sliter blicken från spegeln och uträttar mitt behov som känns väldigt konstigt när det är som att min kropp saknar känsel. Jag tvättar händer och undviker att titta in i spegeln. Jag går ut och sätter mig vid min polare och och försöker att beskriva vad jag känner, men allt jag kommer fram till är att känslan är obeskrivlig. Snart känner jag mig väldigt vilsen och berättar det för min polare. Han frågar smygsamt om jag har silvertejp någonstans ifall att... Jag skrattar nervöst och säger att "Jag är lugn"
Kl: ???
Tiden känns nu som att den går väldigt långsamt och jag har ingen som helst aning om vad klockan är. Vi sitter i soffan och musiken återkommer nu i kombination med att jag tappar tidsuppfattningen och verklighetsuppfattning, allt känns som en dröm och färgerna i rummet övergår till svart och orange och mörket känns som att det sluts runt mig. Jag börjar tro att tiden har fastnat när min polare sitter tyst och tittar på tv:n, jag petar till honom för att se att han reagerar och att tiden inte stannat. Detta återupprepas ett par gånger och min hud/ådror känns som att de är så fulla att de är nära på att spricka, det gav en väldigt obehaglig känsla. Min polare föreslår att vi ska sova, jag ragglar upp för trapporna och letar fram lite sängkläder för att bädda åt honom men orkar inte leta fram allt och ger upp. Min polare vill att jag ska sova i samma rum som honom så han kan hålla koll på mig, jag sätter mig ned i en sackosäck bredvid sängen där han ska sova. Jag stirrar på min polare och han ser nästan ut som en zombie och när jag ser honom i ögonvrån ser han ännu värre ut. Efter en stund av stirrande ser det ut som att min kompis har ögon över hela kroppen, jag säger till mig själv att vara lugn och att det inte är riktigt. Jag försöker sova men lyckas inbilda mig att om jag somnar kommer jag sluta andas. Jag säger till min polare att jag börjar få lite panik och han frågar än en gång om silvertejpen, jag återupprepar att "Jag är lugn" och han föreslår att vi tar en promenad och en blunt.
Kl: ???
Vi går ut till en närliggande bänk och avnjuter blunten. På vägen tillbaka verkar löven på träden svaja helt magiskt som att det vore sjögräs, jag skrattar högt och backen upp till huset ser ut som en stor ramp, som drömscenen i Inception när de böjer hela staden till en loop. Jag försöker beskriva det för min vän men än en gång kommer bara "obeskrivligt" fram. Vi tar oss in i huset igen och bestämmer oss för att kolla på tv, jag sätter mig ned och accepterar att jag blivit ett med soffan. Min polare har däckat bredvid mig och jag sitter tittar på omgivningen och tv:n tills jag känner att ruset börjat trappa ned.
Kl: 04:00
Jag raglar upp till mitt rum och slänger mig på sängen, stänger mina ögon och alla ljud och färger blir ett och jag somnar.
---------------------------------------------------------------------------------------------------- -------------
Dagen därpå känner jag mig väldigt seg och tankspridd och mina ådror fortsätter att kännas obekväma på morgonen. Vi tar en morgongås och käkar lite och allt känns mycket bättre, min mun är torr och jag får smaken av metall i min mun en kort stund, men även detta går snabbt över.
I retrospekt så nojjade jag nog upp mig själv och jag fick en känsla av att kvällen återupprepade sig ett flertal gånger. Det kan ha varit en effekt av att min polare hade nämnt att det kunde hända under trippen så att jag råkat fokusera på det. Jag vet inte om jag skulle vilja ta det igen eller om jag skulle rekommendera det, men det är en riktigt obeskrivlig upplevelse. Som att se en ny färg. det var något av en bergochdalbana, härligt i ena stunden och otrevligt i nästa. Det som jag upplevde mest negativt under trippen var känslan jag fick i huden att det var som en ballong nära på att spräckas. Även fast jag trodde att jag var förberedd för det så gjorde jag nog några fel under min trip och inte riktigt accepterade det till fullo. Jag skulle nog rekommendera att man rör sig mellan många platser under sin trip och inte haka upp sig på grejer.
Triprapporten skrev jag dagen efter och kan vara lite förvirrande eftersom att min tidsuppfattning försvann helt efter ett tag, det kändes som att jag upplevde saker om och om igen och att jag inte riktigt visste vilken tid på kvällen händelserna utspelade sig eller om det var verkligt.
