Är ingenting en del av universum?

Allt som är måste även också även inte vara, där allt som sker därmed måste även också även inte ske i samspel med allt som sker - för att något som är allt som finns i oändligt antal variationer ska kunna vara det oändliga.

Där om jag befinner mig framför två dörrar och väljer dörr A - jag kan bara göra det utifrån avsaknaden av det där universum inte ser skillnad i något och avsaknaden av det - och ser avsaknaden av något som en likvärdig del av det.

Utveckla gärna vad du menar med ett sakförhållande, jag tror inte riktigt att jag är med på vad det innebär.

Måste inte ett sådant förhållande som du pratar om finnas oberoende av medvetandet? Alltså att upplevelsen av förhållandet inte ägs av medvetandet själv, utan är en inbyggd egenskap i universum?

Jag tänker att om det finns ett förhållande (en relation) mellan x och y så ligger relationen mellan x och y i någon mening "utanför" både x och y. Kalla relationen R(x,y). Den är en del av universum, som innefattar både x och y. Hade R(x,y) bara funnits i y hade det inte säkert funnits något x som var samma x oavsett val på medvetande y. Det innebär att det är lönlöst att prata om ett förhållande mellan två ting, eftersom både tinget och förhållandet kan vara är unika för alla y. Det finns alltså inget förhållande mellan ett x och två olika medvetanden som är likadana, om det inte är så att x är precis samma oavsett val för y.

Exempel: Om x är ett paket mjölk, så skulle vi aldrig kunna prata om ett förhållande mellan ett och samma mjölkpaket när det är Göran som betraktar det, eller när det är Peter som betraktar det. Såtillvida mjölkpaketet inte är eller upplevs exakt likadant för både Göran och Peter. Det är dock inte särskilt troligt att mjölkpaketet upplevs exakt likadant av Göran och Peter, eftersom alla har olika biologiska förutsättningar för att uppleva och förstå omvärlden.

En konsekvens av att se förhållandet som något som ägs av y är alltså att vi aldrig kan prata om ett förhållande mellan ett och samma ting x.

Vad är det när ingen observerar det?

Jag tror att det vi ser som ingenting egentligen är något vi inte förstår. För att något ska finnas måste det finnas ett inget tror jag är en fel premiss.

Ingenting är egentligen helt meningslöst.

Ingenting existerar ju bara i förhållande till någonting.

R(x,y) är sakförhållandet. Detta sakförhållande behöver ett medvetande för att vara fallet. Sakförhållandet måste förstås genom ett medvetande, och om det inte finns något medvetande så föreligger det inte något sakförhållande.


Varför måste ett sådant förhållande finnas oberoende av medvetandet? Hur kan upplevelsen av 'ingenting' existera utan ett medvetande hade du tänkt? Är inte 'medvetenhet' också en egenskap hos universum?


Vad menar du med "utanför"? Själva 'förhållandet' är konceptuellt och kan således inte återfinnas i någon fysisk mening utanför medvetandet. Varför måste det vara samma x? Hur mitt medvetande uppfattar ett mjölkpaket har ingen inverkan på avsaknaden av mjölkpaketet i någon metafysisk bemärkelse. Oberoende om man tror på någon form av realism, idealism eller något helt annat när det kommer till medvetande och perception så kommer du likväl någon gång uppfatta avsaknaden av ett ting, eller?



Kanske inte samma paket mjölk, men samma ting (såvida man inte är anhängare av solipsismen eller någon extrem idealism). Hur deras perception och medvetande tolkar mjölkpaketet (tinget) påverkar inte deras förmåga att även uppfatta avsaknaden av mjölkpaketet.



Men detta stämmer väl ändå inte. Vad menar du med samma ting?