Hej igen. Har tidigare skrivit här på forumet då jag har återkommande ångest perioder. Har haft OCD sedan elva års ålder. Tror det är mitt sätt att kanalisera min ångest på samt ett sätt för mig att bibehålla kontroll. Haft en väldigt traumatisk barndom i form av mycket kriminalitet och våld. Så jag tror även att jag kan lida av ptsd men ej blivit diagnoserad för detta.
Mitt tvång har varierat genom åren. Allt från rädsla för att skada anhöriga, siffer räkning, tvekat på min sexuella läggning HOCD, rädsla för psykoser (Schizo OCD) dvs att man läser på all fakta man kan hitta om psykoser och sedan verklighetsprövar man detta. Tvånget blir typ "är jag paranoid" "är jag psykotisk" - väldigt hypokondrisk.
Tvånget framkallar sådan ångest, vilket gör att jag mitt i ångesten knappt vet vad jag tror. Ibland känns dessa tankar som en möjlighet men när ångesten klingat av ser jag hur absurt det är.
Efter min rädsla för schizofreni fick jag extensiella tankar - OCD. Typ "tänk om allt bara är en dröm" tänk om inget är verkligt. " tänk om allt är som Trumanshow" osv. Sedan släppte jag dessa tankar och nu är psykos rädslan tillbaka värre än någonsin.
Har konstant ångest, varken höjning av Sertralin eller höjning av Oxascand hjälper. Pirrar i hela kroppen och känner mig konstig. Får tvångstankar hela tiden och jag försöker verkligen inte argumentera kring tankarna då detta tydligen förvärrar tvånget. Men då jag väljer att ignorera tankarna som dyker upp, kommer det konstant upp nya. Säkert fem sex stycken om dagen. Och jag ignorerar så gott jag kan. Jag är så rädd att släppa kontrollen för då kanske jag börjar tro på allt. Allt känns som en stor ovisshet i denna ångest.
Läste att vissa personer visst kan ha insikt i en begynnande psykos, särskilt om man har mycket kunskap om psykisk ohälsa Detta gör mig bara mer säker på att jag håller på att bli galen. Har bett om samtalskontakt men vuxenpsyk tycker jag ska hålla mig till SSri än så länge. Men nu har det gått ett halvår och allt blir värre!!
Har en autistisk son och en liten dotter som väcker mig varannan timme, i snart ett och ett halvt år. Min son har dessutom varit inlagd och varit svårt sjuk. Jag har sagt upp kontakten med min pappa då hans missbrukar problem har börjat påverka hela vår familj. Så det har varit mycket, hela mitt liv har alltid varit fyllt med kaos.
Behöver råd.
Mitt tvång har varierat genom åren. Allt från rädsla för att skada anhöriga, siffer räkning, tvekat på min sexuella läggning HOCD, rädsla för psykoser (Schizo OCD) dvs att man läser på all fakta man kan hitta om psykoser och sedan verklighetsprövar man detta. Tvånget blir typ "är jag paranoid" "är jag psykotisk" - väldigt hypokondrisk.
Tvånget framkallar sådan ångest, vilket gör att jag mitt i ångesten knappt vet vad jag tror. Ibland känns dessa tankar som en möjlighet men när ångesten klingat av ser jag hur absurt det är.
Efter min rädsla för schizofreni fick jag extensiella tankar - OCD. Typ "tänk om allt bara är en dröm" tänk om inget är verkligt. " tänk om allt är som Trumanshow" osv. Sedan släppte jag dessa tankar och nu är psykos rädslan tillbaka värre än någonsin.
Har konstant ångest, varken höjning av Sertralin eller höjning av Oxascand hjälper. Pirrar i hela kroppen och känner mig konstig. Får tvångstankar hela tiden och jag försöker verkligen inte argumentera kring tankarna då detta tydligen förvärrar tvånget. Men då jag väljer att ignorera tankarna som dyker upp, kommer det konstant upp nya. Säkert fem sex stycken om dagen. Och jag ignorerar så gott jag kan. Jag är så rädd att släppa kontrollen för då kanske jag börjar tro på allt. Allt känns som en stor ovisshet i denna ångest.
Läste att vissa personer visst kan ha insikt i en begynnande psykos, särskilt om man har mycket kunskap om psykisk ohälsa Detta gör mig bara mer säker på att jag håller på att bli galen. Har bett om samtalskontakt men vuxenpsyk tycker jag ska hålla mig till SSri än så länge. Men nu har det gått ett halvår och allt blir värre!!
Har en autistisk son och en liten dotter som väcker mig varannan timme, i snart ett och ett halvt år. Min son har dessutom varit inlagd och varit svårt sjuk. Jag har sagt upp kontakten med min pappa då hans missbrukar problem har börjat påverka hela vår familj. Så det har varit mycket, hela mitt liv har alltid varit fyllt med kaos.
Behöver råd.