Problemet med "rinkebysvenskan" är att det, precis som dessa bostadsområden är genomströmningsbostadsorter, endast är ett talspråk som är begränsat till en viss punkt i tid och rum. Det är kort sagt t.ex. motsatsen till mer allmänt accepterat skriftspråk, som i bästa fall kan nå ut och beröra människor även på en annan plats och i en annan tid. Bland genuint kulturellt intresserade kan den högst intressera någon som vill ta del av just talspråket inom dessa snäva ramar, något som trots allt lär beröra väldigt få, med tanke på allt som finns att ta del av.
Citat:
Ursprungligen postat av
oldtimedrunk
Som vanligt så handlar denna poesi om "strukturer" och "normer", hur rasistiska svenskarna är och att vi försöker hålla tillbaka dem så de inte kan lyckas i Sverige. Ivrigt påhejade av kommunister, liberaler och andra svenskhatare. Tillåt mig spy!
Det var min poäng med att de som vill ta del av det knappast lär vara kulturellt intresserade, utan drivs av helt andra motiv, som att de är närmast sörjande, vill plocka några slags sociala poäng eller inte minst ser det som ett sätt att utnyttja det som propaganda för ens egna trosinriktning och dess agenda. Speciellt de sistnämnda är, oavsett om de är religiöst eller sekulärt troende, i grund och botten fiender till all kultur och konst, även om många av dem förefaller ha en anmärkningsvärd förmåga att intala sig motsatsen. Det finns en motsättning mellan ideologisk-moralisk dogmatism å ena sidan, samt accepterandet av estetiska och existentiella värden i sig å andra sidan.
Edit: Det sistnämnda gäller alltså i västerländska termer i mer modern tid (som jag skulle t.o.m. vilja placera någonstans ända tillbaka på 1700-talet, än enbart sedan "modernismen"). Samma motsättning behöver inte nödvändigtvis finnas i en livsstark kultur där alla i grova drag delar samma världsbild och trosuppfattningar (till skillnad från den nuvarande västerländska som är en döende kultur), där konsten och kulturen i största allmänhet ofta är både ett uttryck för denna världsbild och dessa trosuppfattningar, samt även i sig har en religiös betydelse (utan att estetiska och existentiella värden för den skull behöver saknas). Men även då finns det alltid en risk för att prästerskapets upprätthållande av sig själva som den moraliska och ideologiska världsliga makten kan komma i konflikt med de existentiella och estetiska motiven för en i högsta grad religiös konstnärs verk. Speciellt som konst verkligen betyder något i sådana tidsåldrar, till skillnad från när kulturen är döende - som hos oss - där konsten högst kan tilltala estetiskt på en ytlig nivå, roa en kort stund, ingå som ytligare pendang till den bild man vill ge av sig själv i sociala sammanhang (allt från att plocka "kulturella" poäng i ett kotteri till att skryta med hur mycket pengar man kan kasta bort på meningslös modern konst), alternativt användas som plakatagitation för specifika intressen och trosinriktningar som kämpar efter att erhålla makt.
Edit2: Notera att jag accepterar ovanstående beskrivning, trots att jag i allra högsta grad är ett barn av min tid, d.v.s. är genuint och passionerat en anhängare av det som har mördat vår världsbild, d.v.s. vetenskap, rationalitet och logik, samt har även en förkärlek för mycket som går under benämningen "konst", "kultur" och "underhållning". Men ingen mer begåvad människa som är intellektuellt hederlig kan intala sig själv att konst och kultur idag har samma stora betydelse som det en gång har haft. Rimligtvis har stenen i en nybyggd byggnad idag inte samma djupa och metafysiska betydelse som stenen en gång i tiden hade i en gotisk katedral. Rimligtvis går det inte längre bygga monument och verk som alla uppfattar som uttryck för en djupare och för livet central sanning och som uppfattas vara eviga och beständiga för alltid.
Nu kan jag ändå finna ett visst nöje i att ändå avnjuta diverse skapade verk, även om de inte kan bjuda på samma som de en gång kunde. Men med tanke på ovanstående, så kan jag verkligen inte uppfatta något som lika efterblivet som vissa aktörers försök att utifrån ideologiska och trosmässiga grunder skapa nya konstnärliga "manifest", speciellt som vi nu redan har sett dem komma och försvinna i allt snabbare takt under de senaste par hundra åren...
Let's face it, det är ropen och övertalningsförsöken från de som en gång i tiden utgjorde gycklarna, lurendrejarna, försäljarna, tiggarna och predikarna på torgmarknaden, förutom att de har blivit bra mycket mer giriga och självgoda sedan dess.
