SSRI/SNRI, deprission, ångest, biverkningar mm.

Förstår din synvinkel, mår man okej så är det bra att du ser det så. En annan fick bekräftat cancer samtidigt, så då blev det inte så jävla lätt. Men man lever ju fortfarande. Men även med depressioner i sitt släktskap blir man ju fundersam om man borde skaffa barn, oavsett om det är ens biologiska drift så känns det inte helt reko att dra sin samma dåliga gener in i skiten. Men jag antar de flesta tror att man kan hjälpa eventuella barn. Men det känns jävligt själviskt, men nu blev jag kanske lite för off topic.

Cancer.. ja, den är lite jobbig..
Närå, finns inget "för" offtopic här inte.. har dock tappat lusten att skaffa biologiska barn eftet att ha växt upp i det här skeva samhället ändå, med eller utan genetiska tyngder..
Still alive and bitching. Må bra och än bättre!

Låter jobbigt. Hoppas det finns någon som kan hjälpa dig ta ett beslut!