Citat:
Jag snarare skulle se att människor och läkare inte är så jävla rädda och vet hur man medicinerar med bensodiazepiner istället. Det krävs lite av patienten. Om du nu är läkare så ska du knappast se det som nå annat ett läkemedel, sen får det vara hur narkotikaklassat det vill. Tycker det skev syn av dig.
Opiater är fan så mycket mer beroendeframkallande i så fall. Tycker du det vore rätt att skriva ut ett preparat till en smärtpatient som som behöver smärtlindring på en gång att, var så god, här får du ett läkemedel som kanske hjälper om 2-3 veckor, men räkna med att få mer ont under dessa veckor och en jävla massa biverkingar även när läkemedlet börjar verka och räkna med att det blir jobbigare när du ska sluta med läkemedlet än om jag skulle satt dig på ett läkemedel som garanterat skulle funka, men tyvärr är det narkotikaklassat och du kommer förmodligen börja missbruka läkemedlet. Gör en liknelse med pissläkemedlen SSRI/SNRI. Det finns folk som stått på Venlafaxin i säg 12 år, vad är det. Ett pillerberoende, men bara för att det inte går att missbruka så är det lugnt. Det är ett jävla dömande mot patienten i fråga att inte skriva ut läkemedel som faktiskt funkar, till exempel bensodiazepiner.
Mindre kurer, är ju förfan vad som skapar skiten. Sätt en fast medicineing efter att provat ut rätt dosering. Sen göra patienten i fråga medveten om att förbättra sin tillvaro, stress-sanera, motionera/träna, äta mer nyttigare, göra saker man uppskattar m.m. Ta samtalsterapi vid behov för att få hjälp med såna saker, dvs bli medveten hur man ska hjälpa sig själv vilket är fan så mycket lättare utan ångest än med. Och typ KBT, tror du det är lätt att ta åt sig vad som sägs att sitta där med pangångest? Som förövrigt inte behövs, själva grejen att slippa ångest är ganska jävla terapeutiskt för patienten i fråga.
Jag medicineras mot generaliserat ångestsyndrom med Stesolid och det går lysande, det inte bara tar bort ångest utan medicinerar även de depressiva symptom som ångest för med sig, jag känner mig medicinerad, inte bara att det tar bort ångesten för stunden. Jag som faktiskt har ångest annars känner inte av någonting i rusväg eller att det på så sätt skulle vara beroendeframkallande, utan enbart direktverkande anxiolytiska egenskaper, som är väldigt ovaligt att man utvecklar tolerans mot om man är rätt medicinerad eller inte missbrukar läkemedlet. De är inte ens toxiska i jämförelse med SSRI/SNRI, jag provade Sertralin ett tag, jag kände mig påtänd på samma gång som jag mådde dåligt, med pupiller vidgade som att jag faktiskt var påtänd.
Det är sjuka droger om nått, SSRI/SNRI. Och det skrivs ut hejvilt, som kan skapa serotonergt syndrom och alla möjliga biverkningar
Är jävligt glad att jag fått det som borde vara förstahandsalternativet vid generaliserat ångesttillstånd, dvs Stesolid.
Om du nu är läkare med förskrivningsrätt så lär du fan veta hur man medicinerar en patient med bensodiazepiner. Annars bör du fan ta och kompetesutveckla dig!
Opiater är fan så mycket mer beroendeframkallande i så fall. Tycker du det vore rätt att skriva ut ett preparat till en smärtpatient som som behöver smärtlindring på en gång att, var så god, här får du ett läkemedel som kanske hjälper om 2-3 veckor, men räkna med att få mer ont under dessa veckor och en jävla massa biverkingar även när läkemedlet börjar verka och räkna med att det blir jobbigare när du ska sluta med läkemedlet än om jag skulle satt dig på ett läkemedel som garanterat skulle funka, men tyvärr är det narkotikaklassat och du kommer förmodligen börja missbruka läkemedlet. Gör en liknelse med pissläkemedlen SSRI/SNRI. Det finns folk som stått på Venlafaxin i säg 12 år, vad är det. Ett pillerberoende, men bara för att det inte går att missbruka så är det lugnt. Det är ett jävla dömande mot patienten i fråga att inte skriva ut läkemedel som faktiskt funkar, till exempel bensodiazepiner.
Mindre kurer, är ju förfan vad som skapar skiten. Sätt en fast medicineing efter att provat ut rätt dosering. Sen göra patienten i fråga medveten om att förbättra sin tillvaro, stress-sanera, motionera/träna, äta mer nyttigare, göra saker man uppskattar m.m. Ta samtalsterapi vid behov för att få hjälp med såna saker, dvs bli medveten hur man ska hjälpa sig själv vilket är fan så mycket lättare utan ångest än med. Och typ KBT, tror du det är lätt att ta åt sig vad som sägs att sitta där med pangångest? Som förövrigt inte behövs, själva grejen att slippa ångest är ganska jävla terapeutiskt för patienten i fråga.
Jag medicineras mot generaliserat ångestsyndrom med Stesolid och det går lysande, det inte bara tar bort ångest utan medicinerar även de depressiva symptom som ångest för med sig, jag känner mig medicinerad, inte bara att det tar bort ångesten för stunden. Jag som faktiskt har ångest annars känner inte av någonting i rusväg eller att det på så sätt skulle vara beroendeframkallande, utan enbart direktverkande anxiolytiska egenskaper, som är väldigt ovaligt att man utvecklar tolerans mot om man är rätt medicinerad eller inte missbrukar läkemedlet. De är inte ens toxiska i jämförelse med SSRI/SNRI, jag provade Sertralin ett tag, jag kände mig påtänd på samma gång som jag mådde dåligt, med pupiller vidgade som att jag faktiskt var påtänd.
Det är sjuka droger om nått, SSRI/SNRI. Och det skrivs ut hejvilt, som kan skapa serotonergt syndrom och alla möjliga biverkningar
Är jävligt glad att jag fått det som borde vara förstahandsalternativet vid generaliserat ångesttillstånd, dvs Stesolid.
Om du nu är läkare med förskrivningsrätt så lär du fan veta hur man medicinerar en patient med bensodiazepiner. Annars bör du fan ta och kompetesutveckla dig!
Tagga ner lite va. Jag försöker kompetensutveckla mig kontinuerligt, men brukar inrikta mig på saker jag faktiskt jobbar med. Det är nog 10 år sedan jag skrev ut bensodiazepiner till någon.
Vi har nog lite olika perspektiv. Du vet, eller kanske tror dig veta, vad som är bäst för dig och din sjukdom. Du kanske har rätt, men det betyder inte nödvändigtvis att det gäller för alla andra. Jättebra om bensodiazepiner funkar för dig, jag säger bara att jag har en hel del erfarenhet av människor som det funkat mycket sämre för.
Det är uppenbart att du har starka känslor i frågan, det har inte jag, och som sagt, är det inte heller mitt specialområde, så jag hoppar ur tråden här och önskar lycka till i framtiden!
