"Tills döden skiljer oss åt" - Skillsmässan sker i himlen?

Det jag undrar över bygger på kristendomens tro på ett liv efter detta kontra ovannämnda frastext som används flitigt på bröllop.
Min fråga är alltså: Vad händer med giftemål i himmelen/paradiset?

Faktiskt ganska kass formulering.

Å andra sidan så dog jag inombords innan jag lämnade, var iofs inte gifta men same same.

Frasen betyder helt enkelt: tills dess den ena - maken eller makan - dör. Separationen är alltså temporär enligt de flesta kristnas uppfattning.

Man bör dock notera att varken bibeln eller de olika kristna samfundens trossatser säger särskilt mycket om livet efter detta.

Och om den efterlevande maken hinner gifta om sig? Tillåts månggifte eller skall himlen ses som ett multiversum?

Ok, men borde inte den temporära separationen även kunna tolkas som en permanent separation, om inte de olika kristna samfundens trossatser säger särskilt mycket om livet efter detta?

Rent hypotetiskt ja, men de flesta kristna tror att gifta återförenas i himlen. Förutsatt att båda kommer dit, förstås.

En intressant fråga. Vissa kyrkofäder, som Tertullianus, var emot omgifte. Kanske därför att äktenskapet var tänkt att vara för evigt.

Fast det är bara ett av många liknande problem. Om vi under livets resa genomgår flera personlighetsförändringar, vilken personlighet får vi då i himlen? Skall en ung hustru som dör i övre tonåren vara gift med en senil åttioårig gubbe i himlen? Svaret från kristna brukar vara att den typen av logik inte är tillämpbar i himlen. Då blir det mer som ett universum där flera saker kan vara sanna samtidigt.

Kristna samfund och teologer brukar som sagt avhålla sig från att spekulera om detaljerna i livet efter detta. Men ett rimligt svar på din fråga om åldern är att det är själen, inte kroppen, som antas ha evigt liv.

Och själen förändras inte med tiden i livet? Jag menar: Har själen ingen personlighet? Ingen ny frågeställning. Funderar bara på exemplet med den åttioriga gubben och tonårssnärtan kontra tron på själen. Har förstått att det inte står så mycket om livet efter detta, men lite luckor borde de kristna allt kunna fylla i med sina trosuppfattningar.

Ett universum där flera saker kan ske samtidigt är en logisk förklaring i det ologiska. Själen klonar sig. Min själ delar sig efter andras önskemål (till frun eller till grannen som var hemligt förälskad i mig osv), vare sig jag så önskar eller ej i himlen.

Sanningen är väl att själen är kejsarens nya kläder. För några hundra år sedan satt hela vår personlighet i själen. Men för varje neurologiskt forskningsframsteg så flyttar komponent efter komponent till det kroppsliga. Blir vi elaka av hjärnskador så kan inte elakheten sitta i själen och så vidare. Till slut är själen tom och påven står där naken.

Mig veterligen så säger inte Bibeln något om att äktenskapet varar bortom livet på Jorden.
Verkar snarare som att äktenskapet inte behövs i nästa liv.

Jesus säger:

Paulus skriver så här:
Äktenskapet är till för livet här och nu.

Men därmed inte sagt att äktenskapet inte kommer fortsätta i nästa liv. Att vi inte kommer vara nära våra kära. Däremot kommer det nog att se ut och fungera väldigt annorlunda mot livet här på Jorden.