Har ni "gått vilse" ? I vildmark och/eller stad ?

Jepp. Gick vilse i skogen för 10 år sedan. Tur man hade mobilen med sig. Men tog dock 5 timmar innan polaren hitta en.

Som erfaren orienterare känns tanken att gå vilse fjärran. Det närmaste jag kan komma att ha varit vilse är när jag som 10 åring, med ett gäng jämngamla, skulle dra upp ett skidspår genom skogen till ett skidcenter. Sträckan genom skogen var inte mer än 1 km men därtill var det ca 2km med oregelbundna skogs- och åkerformationer.
Nå vi hittade inte fram. Så fort några åkrar inte längre var inom synhåll så blev vi osäkra. Det brukade dras spår med snöscoter, lite olika dragningar från år till år, men detta var tidigt på vintern innan det riktiga spåret dragits. Vi hade därför iaf viss terrängkännedom innan men det hjälpte inte. Vi fick vända om med svansen mellan bena och det kändes pinsamt.

Gick vilse när jag var på semester på Gran Canaria. Gick från hotellet till ett köpcentrum med barer och restauranger var där till typ 01 och detta köpcentrum låg 20-30 min från mitt hotell. Mitt i natten bestämmer jag mig för att gå till en annat köpcentrum några kilometer bort. Vid 02 stängde köpcentrumet och jag beslutade mig för att gå hem, men jag gick fel väg. Istället för att gå mot hotellethållet gick jag åt andra hållet och till slut undrade jag vart fan jag var. Fastande i nån återvändsgränd och fick höppa över höga staket och gena över folks privata boende. Var hemma vid 06.30 och hade blodblåsor på fötterna. Hade tappt mitt kort också och hade inga kontanter över huvud taget, varken på fickan eller på hotellet.

Du verkar ha överlevt och kom hem - hur fan fixa du det , fick du sälja stjärt?

Jodå, trodde jag skulle dö ett tag men var jävligt stark. Hade inga pengar till vatten på flygplanet så fick tigga vatten av min sätesgranne. Fick matkuponger på Arlanda så jag kunde äta och dricka och fick åka in till Sthlm City och ta ut pengar kontant från Nordeakontoret.

Hög chans att gå vilse, gå åt motsatt håll, i storstad såväl som vildmark och fjäll om man inte hela tiden har riktmärken och väderstreck klart för sig. Ha alltid karta. Hänt mig ggr fler om man bar knallarpå och tänket på annat.

Gick bort mig när jag var o vandrade i Alaska en gång..

Var inne i ett tallbestånd och röjde för några år sedan. Jobbade på och när det var dags för lunch så hade jag helt tappat orienteringen och visste inte åt vilket håll bilen var. Slutade med att arbetskamraterna tutade med bilen och på så vis hittade jag ut. Det var ganska sjukt och surrealistiskt. Man känner sig väldigt utsatt.

varit vilse många gånger i skogen som slutat bra , men en gång hamnade jag vilse i den verkliga ödemarken , inte ett hus , inte en väg utan bara skog , hamnade minst 5mil helt fel för att jag tog ut kompassriktningen 20 grader fel från början av turen , fick gå kvällen och hela natten fram till 07,30 dagen efter innan jag hittade en liten insjö mitt i ingenmansland , där jag stannade , badade och åt lite mat och kunde sedan börja kolla på kartan vart jag va ? med en dålig karta så kunde jag bara gissa mej vart jag troligtvis befann mej , efter 1,5 dygn så hittade jag på vägen där min bil stod många kilometer bort vid vägens ände .
ingen saknade mej , ingen viste vart jag skulle och ingen mobil hade jag med mej , kunde gått riktigt illa om jag inte hållit huvudet kallt trots hopplösheten som kröp sej på vid några tillfällen , bonus va blåsorna på fötterna , för de glömmer jag aldrig någonsin en upplevelse utöver det vanliga

Vid 12-13 års ålder gick jag vilse bredvid Sveavägen mitt inne i centrala Stockholm. Hur jag än gjorde kom jag inte ut till Sveavägen igen.

Då jag fullständigt saknar lokalsinne så har jag gått vilse en massa gånger, både i städer och i skogen. Lokalsinnet verkar inte gå att utveckla, men däremot har jag utvecklat lite strategier som hjälper bra.

I städer så är taxichaufförer en gudagåva, ser man bara till att ha adressen med sig så fixar de så man inte längre är vilse.

I skogen saknas det ju personer att fråga, men sen jag lärde hunden ”gå till bilen” har jag inte varit vilse en enda gång. Han är en klippa som verkar ha inbyggd gps, trevligt sällskap är han också❤️.

-På en öde ö ute på Stora Barriärrevet i Australien.


Vi gck i land på en öde ö efter vi hade dykt några timmar på Stora barriärevet, för att vi skulle grilla mat på stranden, maten gick ner och innan alla sega pensionärer hunnit äta klart så bestämde jag mig för att gå och utforska ön lite, höll mig till strandkanten och gick 'högervarv' så att det bara var att vända sig 180 grader och gå tillbaks till båten.. Men jag blev fascinerad av djurlivet på ön och i vattnet av alla 'sagolika' djur.
Och glömde helt bort tid och geografi. Tills jag vaknade upp ur mitt 'utforska naturen rus'

Hittade inte tillbaka till båten hur jag än gick, och telefonen legade kvar på båten.
Efter mycket om och men så lyckades jag hitta tillbaka till båten....

Då var man inte så kaxig kan jag säga....

Har många berättelser från mina jobbresor från Sverige, när man åkt till konferenser med bristfällig vägbeskrivning. Men på något under lyckas man alltid hitta efter många om och men.