Vi som mördat

Jag tror inte på Jesus.

Skjuter man någon kan offrets skador ju knytas till vapnet man använt. För att lyckas med det du påstår krävs att man är noggrann och inte lämnar något (alls!) åt slumpen. Svårt för de allra flesta.

Frågan är riktad till vi som mördat men även till de som är intresserade över hur vi mår över våra handlingar som vi begått.

Första gången jag mördade en person var för 18 år sen och sist jag mördade någon var för 7 år sen. I början på första mordet så tänkte jag bara hur tufft det var. Det var inget problem att göra det igen senare var det inget märkvärdigt med att döda någon. Nu på äldre dar har jag blivit hemsökt av dom jag mördat i princip varje dag. Jag dricker mycket alkohol för att dämpa hemsökarna. Jag ser deras ansikten när dom ställer frågan varför jag dödade dom.


Det tar hårdare och hårdare för varje dag jag vaknar upp och tills jag slut somnar.
Det jag läst på forum är att har man börjat bli hemsökt och börjat se ansikten på dom man börjat brukar man inte leva länge innan man tar livet av sig. Jag bryr mig inte om det, så mycket dåligt jag gjort i mitt liv skulle det kvitta om jag dog. Kanske en räddning för mig själv?

Frågor och disskusionsunderlag finns i början av tråden.

Mördare ska ha ett nackskott, inget annat. Inkl. ni här som påstår er vara mördare.