Jag har i dagarna börjat fråga mig hur en legalisering faktiskt skulle kunna se ut i det internationella föredömmet Sverige.
Det beror i sin tur på att jag kollat in lite hur det ligger till i Tjeckien, Nederländerna och Spanien, och även med avseende på den förutspådda legaliseringen i Italien.
Modellerna i Nederländerna och Spanien är verkligen helt förkastliga och man undrar vad som ligger bakom. Essensen är att stoners utnyttjar okunniga eller bara bättre bemedlade och etablerade "straighta" via coffeeshops respektive CSC. I Tjeckien är misslyckandet redan ett faktum; gatuförsäljning och oberäknelig kvalitet, indoor som drivs av halvslutna vietnameser för export, tillslag och i praktiken svårt att röka på fritt.
I Italien har det börjat närma sig legalisering under året som gått med en del dommar och debatter och förslag i parlamentet. Där ser man tydligt att det inte finns några vettiga förslag att gå på.
Är modellen att utgå från den amerikanska? I helvete heller! Frågan är om vi svenskar kommer lyckas få ihop den ultimata legaliseringsmodellen att verkställa - och när.
Det räcker inte med att sätta åldersgräns. Jag tror det bästa vore om en myndighet inrättades där endast personer som själva använder cannabis jobbar. Denna myndighet bör utfärda licenser. En person som har licens ska kunna odla och producera helt obegränsat, samt dela med andra licensinnehavare, även mot ersättning.
Licensen ska vara i kortformat så att den kan bäras med. Om man ger till någon som saknar licens ska ens egen licens dras in. Det finns inga ursäkter. Handel utan licens ska räknas som narkotikabrott. Därmed kommer ingen som faktiskt producerar cannabis för eget bruk våga dela med folk utan.
Ytterligare en viktig aspekt är import. Import ska tillåtas, men jag kan inte se vilka former exakt. Detta skulle lyfta länder som Afghanistan och Marocko som folk flyr till Sverige från.
Det ska inte vara medicinska aspekter på det, då det inte finns tillräckliga vetenskapliga belägg för att införa sådana begränsningar. Cannabis bör per definition inte förekomma i handel såsom t.ex. Systembolaget. Cannabis bör per definition odlas och delas i privata nätverk, utan begränsningar med avseende på kvantitet.
Även industriell tillverkning bör uppmuntras! Det som ska stävjas är småföretagande med hjälp av illegal produktion, eller inköp via svindyra handelslicenser. Ju fler länder som går i riktningen med "dispensaries" eller "coffeeshops", CSC osv., desto mer åt helvete kommer det gå och cannabis går från ogräs till lyxprodukt.
Kostnaden bör inte överstiga 20 kr/gram för högkvalitativt indoor-odlat gräs under normala omständigheter, men övriga produkter kommer naturligtvis kosta p.g.a koncentrationen och merkostnaden för utrustning. Industriell utveckling är extremt viktigt. Stora företag kan skapa mängder med jobb och erbjuda genuint kostnadseffektiva lösningar.
Det förhatliga är när några fula rastadjävlar sitter och odlar åt försäljningsutlopp där folk bara får tillgång till andra klassens kvalitet som dessa as tafsar på och kontaminerar - detta till ett absurt överpris.
Det enda som motiverar förekomsten av klubbar/shoppar är folk som endast använder sporadiskt. Den typen av användning är kanske till synes lukrativ, men bör enligt min mening inte ens vara tillåten. Det enda godtagbara är att man närmar sig cannabis via ett aktivt val - vilket återspeglas i licensen. Man beviljas inte en licens för att ta en joint på fyllan nån gång ibland.
Härmed hoppas jag genuint ha lagt fram grunddragen i varför rekreationellt, "privat" och medicinskt bruk är helt förkastliga. Dessa former nödvändiggör produktions- och försäljningskanaler som komprometterar kvalitén och driver upp priserna. Samtidigt försvinner möjligheten till höga koncentrationer och extraktion ur räckhåll för individen; man har inte råd.
Har man ett seriöst och långsiktigt bruk så ska man ha möjlighet att försörja det med toppklassig utrustning och endast vara begränsad av ekonomiska resurser när det gäller produktionen. Jag hoppas att Sverige skapar sin egen riktning på legaliseringspolitiken internationellt då det här kanske är ett av de få områden där svenskar fortfarande kan visa sin briljans på global nivå.
Det beror i sin tur på att jag kollat in lite hur det ligger till i Tjeckien, Nederländerna och Spanien, och även med avseende på den förutspådda legaliseringen i Italien.
Modellerna i Nederländerna och Spanien är verkligen helt förkastliga och man undrar vad som ligger bakom. Essensen är att stoners utnyttjar okunniga eller bara bättre bemedlade och etablerade "straighta" via coffeeshops respektive CSC. I Tjeckien är misslyckandet redan ett faktum; gatuförsäljning och oberäknelig kvalitet, indoor som drivs av halvslutna vietnameser för export, tillslag och i praktiken svårt att röka på fritt.
I Italien har det börjat närma sig legalisering under året som gått med en del dommar och debatter och förslag i parlamentet. Där ser man tydligt att det inte finns några vettiga förslag att gå på.
Är modellen att utgå från den amerikanska? I helvete heller! Frågan är om vi svenskar kommer lyckas få ihop den ultimata legaliseringsmodellen att verkställa - och när.
Det räcker inte med att sätta åldersgräns. Jag tror det bästa vore om en myndighet inrättades där endast personer som själva använder cannabis jobbar. Denna myndighet bör utfärda licenser. En person som har licens ska kunna odla och producera helt obegränsat, samt dela med andra licensinnehavare, även mot ersättning.
Licensen ska vara i kortformat så att den kan bäras med. Om man ger till någon som saknar licens ska ens egen licens dras in. Det finns inga ursäkter. Handel utan licens ska räknas som narkotikabrott. Därmed kommer ingen som faktiskt producerar cannabis för eget bruk våga dela med folk utan.
Ytterligare en viktig aspekt är import. Import ska tillåtas, men jag kan inte se vilka former exakt. Detta skulle lyfta länder som Afghanistan och Marocko som folk flyr till Sverige från.
Det ska inte vara medicinska aspekter på det, då det inte finns tillräckliga vetenskapliga belägg för att införa sådana begränsningar. Cannabis bör per definition inte förekomma i handel såsom t.ex. Systembolaget. Cannabis bör per definition odlas och delas i privata nätverk, utan begränsningar med avseende på kvantitet.
Även industriell tillverkning bör uppmuntras! Det som ska stävjas är småföretagande med hjälp av illegal produktion, eller inköp via svindyra handelslicenser. Ju fler länder som går i riktningen med "dispensaries" eller "coffeeshops", CSC osv., desto mer åt helvete kommer det gå och cannabis går från ogräs till lyxprodukt.
Kostnaden bör inte överstiga 20 kr/gram för högkvalitativt indoor-odlat gräs under normala omständigheter, men övriga produkter kommer naturligtvis kosta p.g.a koncentrationen och merkostnaden för utrustning. Industriell utveckling är extremt viktigt. Stora företag kan skapa mängder med jobb och erbjuda genuint kostnadseffektiva lösningar.
Det förhatliga är när några fula rastadjävlar sitter och odlar åt försäljningsutlopp där folk bara får tillgång till andra klassens kvalitet som dessa as tafsar på och kontaminerar - detta till ett absurt överpris.
Det enda som motiverar förekomsten av klubbar/shoppar är folk som endast använder sporadiskt. Den typen av användning är kanske till synes lukrativ, men bör enligt min mening inte ens vara tillåten. Det enda godtagbara är att man närmar sig cannabis via ett aktivt val - vilket återspeglas i licensen. Man beviljas inte en licens för att ta en joint på fyllan nån gång ibland.
Härmed hoppas jag genuint ha lagt fram grunddragen i varför rekreationellt, "privat" och medicinskt bruk är helt förkastliga. Dessa former nödvändiggör produktions- och försäljningskanaler som komprometterar kvalitén och driver upp priserna. Samtidigt försvinner möjligheten till höga koncentrationer och extraktion ur räckhåll för individen; man har inte råd.
Har man ett seriöst och långsiktigt bruk så ska man ha möjlighet att försörja det med toppklassig utrustning och endast vara begränsad av ekonomiska resurser när det gäller produktionen. Jag hoppas att Sverige skapar sin egen riktning på legaliseringspolitiken internationellt då det här kanske är ett av de få områden där svenskar fortfarande kan visa sin briljans på global nivå.