Svensk ursyntax?

Här lyfter du något intressant? Om ordklasserna är densamma i alla språk, med smärre undantag, hur kommer det sig då att inte alla just använde oss av verbet sist? Det måste ju finnas något svar på detta förutom det tråkiga, tradition? Något som har med de inbyggda ordklasserna att göra i huvudet?

Ytterligare en rolig sidestick, drömmar! Drömmarna är väl någon form av personlig syntax och hur fungerar dem? I vilken ordning berättar de saker, alltså via bildklippen? Det måste ju på något sätt vara ursyntaxen direkt från hjärnan.

Det känns som om du inte riktigt förstår vad "syntax" betyder? Syntax handlar inte om hur saker skildras temporalt.

Om du drömmer om ett rött äpple som ligger på ett grönt bord så säger det inte ett smack om vilken syntax som bör användas för att bäst beskriva denna situation. Konstruktionerna 1 och 2 (och massvis med andra) är fortfarande exakt lika rimliga och vanligt förekommande.

1. Rött äpple ligga ovansida grönt bord.
2. Bord grönt ovansida ligga äpple rött.

OK? Det måste i så fall innebära att du inte hört talas om engelska eller franska? Jag tycker svenskan har hyfsat fri ordföljd.

1. Jag ser inte Pelle.
2. Pelle ser jag inte.
3. Pelle ser inte jag. // Jag måste vara betonat.
4. Inte ser jag Pelle.

Prova att göra likadant på engelska eller franska.

Jag pratar inte om tempus.

Men skildringen av det där äpplet sker ju inte i stillbilder? Eller drömmer du så? Om du följer drömmens rörelsemoment, dvs. vad som sker och i vilken ordning du lägger märket till dem i drömmen.

Men det betyder inte att den svenska ordföljden är fri

Varje ordklass står på strikt bestämd plats.

Du kan inte säga att man kan sätta vilketsomhelst ord där man vill.

Nu undrar ni flashbackare säkerligen vad jag menar med ursyntax, vänta en stund så ska jag förklara. Vad jag menar med ursyntax(som är ett påhittat begrepp) är om det finns en satsgrammatik i svenskan som är mer rätt än den andra och hur ser då denna syntax ut?

Låt säga att ni ska beskriva trädgårdsarbete, bara som ett exempel, det kan lika gärna vara flygplan. Finns det då en syntaxvariant som är mer korrekt än andra och som inte avgörs via begrepp som t.ex. register och kontext. Utan en syntaxvariant som är överlägsen de andra i både tydlighet och informationspresentation och som fungerar lika bra i oavsett ämnet det beskriver?

Att de flesta språk kör SOV-ordföljd gissar jag beror på att verben är grundbultarna i språket, generellt, och att man därför sparar det viktigaste till sist för att minnas det bäst.

Varför det inte blev så i de flesta europeiska språk vet jag inte. De var kanske otåliga och ville veta snabbt vad det egentligen handlade om.

Jag pratar inte om tempus.

Men skildringen av det där äpplet sker ju inte i stillbilder? Eller drömmer du så? Om du följer drömmens rörelsemoment, dvs. vad som sker och i vilken ordning du lägger märket till dem i drömmen. Du är ju helt uppkopplad till hjärnan då på direktlänk, så dina känslor motsvarar i princip syntaxen. "Åh(interjektion) ett(numerus) rött(adjektiv) äpple(substantiv)"

Låt säga att ni ska beskriva trädgårdsarbete, bara som ett exempel, det kan lika gärna vara flygplan. Finns det då en syntaxvariant som är mer korrekt än andra och som inte avgörs via begrepp som t.ex. register och kontext. Utan en syntaxvariant som är överlägsen de andra i både tydlighet och informationspresentation och som fungerar lika bra i oavsett ämnet det beskriver?

Nej, och därför skrev jag "hyfsat fri".

Nej.

Svaret på det är även svaret på frågan varför inte alla talar samma språk.

Faktiskt gör människor det ändå. Vi alla talar samma språk utan (men) använder olika ord.
Annars kunde man aldrig lära sig främmande språk så lätt.

Он вёл нашу машину быстро но осторожно.
Han körde vår bil snabbt men försiktigt.
He drove our car fast but carefully.

Jag ser ingen skillnad mellan de här meningarna på olika språk utan (bara) att olika orden (ord) används för detsamma (samma) begrepp.

Inom IT branchen finns det ett begrepp "object oriented model". Det är inte bara en ett) påhitt av IT utvecklare utan denna modellen (modell) speglar ut (-ut) vår värld vilken vi lever och agerar i.

Så världen i människornas ögonen (ögon) är fylld av objekt, som har vissa egenskaper (adjektiv) och gör någonting, agerar, fungerar (verb). Det sättet på vilket objektet agerar heter adverb, dvs en egenskap på aktionen.
Egenskaperna kan vara fasta (adjektiv) och de som förändras gällande vad objektet gör just nu (particip). Nu lägger man till olika tider: dåtid, framtid och nutid och får man nästan fardig grammatiken hos sig! (osäker på vad du vill säga efter "och")
Eftersom vi beskriver (+en) flerdimensionell värld med 1-dimensionella rader av ord måste vi välja en regel som bestämmer ordföljd. Denna ordföljd måste vara sådan att man kunde (kan)
återupprätta den flerdimensionella beskrivningen på objekter utan missföstånd. Annars betraktas ordföljden vara (som) felaktig.
Till ex. kan man inte byta plats på adjektiv som tillhör vissa objekt.

Ett rött äpple ligger på ett grönt bord.
Ett grönt apple ligger på ett rött bord.

(Vilka färger har äpplet och bordet äntligen (egentligen)???)

Vissa språk har också extra möjligheter som kasus för att peka på rätta (?) relationer mellan objekten i (+den) flerdimensionella världen.
Så ideal ursyntax är den där syntaxen som kan projicera mest (flest) utav (-utav) flerdimensionella beskrivningar till 1-dimensionell rader av ord utan att tappa förmågan att bygga upp en ursprunglig bild.
Visserligen måste det finnas sådan syntax vilken gör det på mest optimalt sätt bland de andra.