Paradoxen med yttrandefrihet

"Yttrandefriheten" är en bluff. Man låtsas att vem som helst har yttrandefrihet när i själva verket de stora medieägarna har åsiktsmonopol.

Precis detta missar de allra flesta ur båda läger!
Du får gärna ge ut en bok om att du hatar kurder men kommer du in i mitt hem å försöker kränga den kommer du få tänderna insparkade.

Istället så har staten skaffat sig grupper som AFA som förföljer oliktänkande. Det blir inte längre säkerhetspolisen som kommer hem till dig och slår på dig utan en till synes "oberoende", "privat" aktör.

Fantastiskt naiv debattartikel av statsvetaren Ludvig Beckman i SvD kring frågan ifall självcensur och anpassning kan vara ett hot mot demokratin. Beckman begriper inte vad som menas med påtryckningar eller dolt beroende av chefer, gynnare, sociala miljöer som någon rör sig i ("man måste tycka så här annars får man inga kompisar") osv. I hans värld är valet att hålla käften eller sila snacket per definition ett fritt val, så länge inte någon öppet håller en revolver mot huvudet på dig eller öppet hotar dig med avsked tvärt emot ingångna avtal.

http://www.svd.se/sjalvcensur-ett-hot-mot-demokratin


Snacka om att missa poängen helt. Däremot kan förstås journalister och aktivister bli hotade och hatade i Beckmans teori - men inte medborgare.

Jo, det är riktigt att lagskyddet från ingrepp i yttrandefriheten gäller för medborgarna till skydd från staten.

Vad jag reagerade på i ditt inlägg var att folk skulle missförstått det här med yttrandefrihet och att yttrandefrihet bara avser vad som är reglerat i lagen.

Frågor om yttrandefrihet och censur handlar inte bara om vad som är lagligt eller inte utan handlar om ett bredare spektrum av frågor än så. Så missuppfattningen handlar oftast om det motsatta, dvs att man inte kan tala om yttrandefrihet och censur i förhållande till en organisation eller en privat aktör.

Vad du möjligen kan ha rätt i är att folk ibland missuppfattar när censur och inskränkningar av yttrandefriheten är laglig eller inte, men oftast tror jag alltså - av erfarenhet - det snarare en fråga om att de som tror att det föreligger en missuppfattning i sin tur missuppfattat vad som avses eller själva förväxlat exempelvis lagstadgat förbjuden censur med censur öht.


Nej, SVT är formellt ingen del av statsapparaten och man har inte rätt till yttrandefrihet gentemot SVT. Däremot påstår de sig vara oberoende och med det följer i så fall ett självpåtaget ansvar gällande yttrandefrihet. Man kan därför med fog protestera mot om de inte står för yttrandefrihet och använder sig av censur.

I praktiken är staten en mycket stor maffia, våldsbrukare (monopol eller ej) kan pådyvla censur. I situationen huvudsakligt våldsmonopol men vissa religiösa våldsgrupper som är för fixerade vid ett påstått liv efter detta för att bry sig om "världsliga" straff, kan både staten OCH dessa grupper pådyvla diktatur.

Även hot om psykoanalys kan pådyvla censur, antaganden om att den som uttrycker en viss åsikt skulle ha en viss agenda. Att uttrycka psykoanalys som avskräcker andra från att uttrycka åsikter är inte yttrandefrihet, lika lite som att uttrycka uppmaningar till våld mot meningsmotståndare som skrämmer dessa till tystnad är det. Jag lever som jag lär, exempel: trots att jag inte alls håller med Peter Singer om att ett primitivt "jagmedvetande" skulle vara tillräckligt för att kunna samtycka, blir jag ändå arg när folk antar att Peter Singer själv skulle vara zoofil bara för att han anser tidelag vara moraliskt acceptabelt. Det är viktigt att ALLTID hålla fast vid principen att psykoanalys av åsikter är fel, oavsett hur mycket en hatar åsikterna. Att stenhårt kritisera åsikter: okej. Att psykoanalysera förmodade motiv och agendor bakom åsikter: inte okej.

Några övningsexempel på att förmodade motiv ofta är tagna ur hatten:

Det finns personer som är antikapitalister och motståndare till industrisamhället OCH förnekar människoskapad global uppvärmning. Vissa säger att pratet om global uppvärmning för bort uppmärksamheten från andra föroreningsfrågor som de anser vara allvarligare, t.ex. miljögifter. Så mycket för antagandet att förnekande av global uppvärmning skulle vara en fossilbränsleagenda.

Det finns stora skillnader mellan länder i byxmyndighetsålder, och det är svårare att ändra ett lands lagar än att emigrera. Minsta motståndets lag medför därför att den som ville knulla extremt unga hellre skulle emigrera än arbeta med lagstiftning. Så mycket för antagandet att sänkt byxmyndighetsålder skulle vara en pedofilagenda.

Det finns ultraortodoxa judar som förnekar Förintelsen med hänvisning till att Jahve (Gud) aldrig skulle tillåta en utrotning av det judiska folket. Så mycket för antagandet att förintelseförnekelse skulle vara en antisemitisk agenda.

Det finns religiösa personer som är rädda för helvetet och inte vill att det ska finnas ett liv efter döden, men som ändå tror. Så mycket för antagandet att religiös tro skulle bero på en önskan om evigt liv.

Listan kan göras längre. Sammanfattning: kritisera åsikter hur hårt ni vill men psykoanalysera aldrig förmodade motiv bakom dem.

Ära åt Karl Poppers kritik mot psykoanalysens icke-falsifierbarhet!