Paradoxen med yttrandefrihet

Är att man även måste tillåta åsikter som går ut på att man vill begränsa andras yttrandefrihet.

Begränsning av någons åsikter oavsett hur hemsk "du" tycker att dem är så ska de tillåtas. Alla står enade kring demokratin och yttrandefrihet. Sedan ska vi vara på vår vakt när det gäller begränsning av internet och skit, vänster-fallangen vill i stort sätt ta bort alla åsikter de inte själva gillar, vilket skriker DDR och det värsta är att media stöttar folk från RF tex

Begränsning av någons åsikter oavsett hur hemsk "du" tycker att dem är så ska de tillåtas. Alla står enade kring demokratin och yttrandefrihet. Sedan ska vi vara på vår vakt när det gäller begränsning av internet och skit, vänster-fallangen vill i stort sätt ta bort alla åsikter de inte själva gillar, vilket skriker DDR och det värsta är att gammelmedia stöttar folk från RF Tex [/quote]:

Ja så är det absolut. Men det skulle nog inte vara full yttrandefrihet om Sverige styrdes av ett gäng högerextrema nazister heller. Båda lägren vill ju tysta varandras åsikter.

Precis, så det gäller att hålla alla former av extremister tillbaka

Det är därför det är så sjukt att människor som är för HMF-lagen har yttrandefrihet i en demokrati som Sverige. Hur är det möjligt?

Vad är paradoxen?

Det finns ingen paradox, yttrandefrihet är yttrandefrihet. Anledningen till det här kommit upp är att vissa grupper har insett att de förlorar makt med full yttrandefrihet samtidigt som det blivit lättare för personer att nå ut till en stor publik med bättre teknik.

Tänk inte yttrandefrihet som något absolut, utan frihet att inom vissa ramar få tycka och uttrycka vad som helst, så länge det vad som helstet inte ger uttryck för något som befinner sig utanför ramarna. Ramarna är rätt luddiga, men ger ändå ger ett väldigt stort spektrum för vad du kan ge uttryck för. Värt att beakta är även din egen hudfärg, då till exempel en homofobisk åsikt kan bedömas väldigt olika beroende på din hudfärg.

Du kan tex. säga att Sharialagar är bra grejer, att Stalin var en hyvens karl till att du vill införa en anarkokapitalistisk nattväktarstat, eller att du anser att byxmyndighetsåldern borde sänkas till tolv, pojkar borde tvingas bära klänning, hasch borde legaliseras, eller att alla vita heterosexuella män borde utrotas.

Men inte "negrer är mer benägna till våldtäkt än vita" eller "islam är inte bara en religion, utan även en fruktansvärd doktrin som vill förslava och slakta oliktänkande" då har du passerat gränsen för din yttrandefrihet.

Så tänk dig inte yttrandefrihet som en slags absolut frihet, utan det är frihet inom gränserna som det betyder, då blir yttrandefriheten lättare att förstå sig på.

Just det är ingen paradox även om det kan se ut så. Fördelen med yttrandefrihet är att man då kan förklara varför det är en så oerhört dum idé att ta bort yttrandefrihet.

Vi kan närma oss en paradox dock när vi börja snacka om hot. Att tex uttalat dödshota någon att vara tyst är fortfarande bara ett yttrande, och man borde ha frihet att göra detta yttrande - men samtidigt borde man inte ha det.

Vissa kommer säga att det är självklart att hot inte går under yttrandefriheten - men enligt staten går inte ordet "neger" under yttrandefriheten, så det är bara ordtrolleri och ingen definitiv sanning om vad yttrandefrihet är finns. Ett visst element av filosofi kommer alltid finnas kring ordet.

Rimlighetens evangelium. Kan det vara nåt.
Är det en acceptabel frihet att skada andra människor.

Är inte yttrandefrihet ett åtagande av makten/staten är inte begränsa medborgarnas frihet att uttrycka sina åsikter?

Jag tycker att yttrandefrihet är extremt viktig men klandrar den som med hänsyn till yttrandefriheten för att bete sig hur som helst. När friheter används utan någon etik eller moral leder det till att friheten kommer att begränsas.

Den som med hänvisning till yttrandefriheten bryter mot allt rimligt beteende är en jerk och en egotrippare. Jag, jag, jag..

Precis, det finns ingen paradox här. Yttrandefrihet innebär att det ska vara tillåtet att yttra åsikter även om man själv eller andra håller med. Dumma argument ska bemötas med bra argument, inte förbjudas.