Citat:
Ursprungligen postat av
barkenarot
@ambelain Ja, fast staten består av människor varav många är justa. Och en del av problemet med försvenskningen, i synnerhet på sistone, är att lärare i svenska vid skånska skolor inte vet vilka uttryck som är skånska och vilka som är svenska eller vilka grammatiska skillnader som finns. De sätter en bock och drar en poäng för "
Jenny ringde han och sa som det var", istället för att förklara för eleven att det är skånsk ackusativ och att svenskan betraktar den som blir uppringd som ett indirekt objekt. Det kanske snarare är lärarna än politikerna som behöver göra sin läxa i det här fallet.
Sånt här får man faktiskt ordna själva om man vill kalla något för ett minoritetsspråk. Vadå liksom? Det är mitt språk men jag betalar så mycket i skatt så jag har rätt att förvänta mig att andra ska prata det åt mig.
För att återgå till trådens ämne kan vi observera att just politiker ändå gör en insats för skånskan. För att den ska vara ett levande språk i framtiden måste den fylla funktioner i framtiden, och det gör den. Sådana skånska uttryck som
brike,
illhälle,
mög,
snacketolva och
hällörad är essentiella för att beskriva samtida politik, media och de annars onämnbara. En politisk analys som innehåller många skånska uttryck går givetvis inte att översätta till svenska.
Men egentligen - hur kan man begära av skåningarna själv att göra något för sitt språks bavarande när det inte finns någon som för den vidare?
Här ser vi alltså hur man ska göra för att ta död på ett språk, en identitet. Det görs genom att förvägra invånarna att kunna ta del av det egna språket, genom att bara erbjuda en identitet, ett språk.
Och det har lyckats så bra att det i princip inte ens hörs några protester.
Jämför med samiskan och den samiska identiteten som har fått mycket draghjälp., eller de övriga minoritetsspråken.
Det är ändå en märklighet att inte ens språkvetarna har ställt sig på skånskans sida.
Är skånskan inte värd att försöka bevara, försöka återuppväcka - eller finns det helt enkelt ett aktivt motstånd mot det?
Visst kanske det anses som lite fult och skamligt att ockupera, annektera en bit land så som gjorts med Skåne.
Men tidens gång borde väl ha underlättat?
På Drottningholms slott hänger det gigantiska tavlor som skildrar Karl X Gustavs seger mot dansken, tågandet över Bälten.
Men det är tavlor som ingen mer än kungafamiljen och de till slottet inbjudna får ta del av.
Dvs det är inte tavlor som har fått en plats i svenskens kulturminne precis.
Och ändå fyller dessa tavlor en hel stor korridor - från golv till tak - så stora är de.
Artikeln tror att denna mörkläggning beror på snålhet, att de inte vill skjuta till pengar till skånsk hemspråksundervisning.
Men jag tror nog att det mer handlar om en skam.
Att det inte riktigt passar sig för den så fina humanitära svenska självkänslan, som en fredens stormakt, att påminnas om det krigiska förflutna ...
Vafalls liksom ... har Sverige Stulit Skåne från Danmark ... ? Har Sverige förtryckt skåningarna? Har Sverige tvingat skåningarna att bara tala svenska och förbjudit dem att tala skånska?
Nejnejnejnej ... det går ju inte för sig att tala öppet om det ...
Har Sverige någonsin "bett om Ursäkt" för detta?
Det krävs ju annars i tid och otid att Sverige ska be om ursäkt för allt annat. Från en svensk roll i den trans-atlantiska slavhandeln, till svenska häxbränningar, etc ...
Men Flera hundra års aktivt förtryck av skåningarna då ... Var är den ursäkten?
Istället fortsätter man att förminska skånskan, ljuger om att skånskan minsann bara är en svensk dialekt ...
Inte så konstigt att stockholmare inte förstår skånska då ...
Detta oförstånd sanktioneras ju från högsta ort.