Vad består betydelseskillnaden av i vara och är?

Nej.

Juridisk? Menar du om det finns någon skillnad i hur perfektformen får fungera?

Den sociala kontexten, utgår från det muntliga språket i första hand och ser på skriftspråket som en efterhandskonstruktion för att underlätta skriftlig kontakt, men även i skriftspråket uttrycker man sig via en kontext, det vill säga den kontext som den aktuella skriften försöker etablera.

Om vi säger att du (i en kontext) pratar med bondmoran, efter att du kommit in från att ha satt potatis i åkern.
Då kan ni ju använda dessa former till att tala om helt olika saker. Bondmoran frågar: har du satt potatisen i åkern. Du svarar:
- Jag har satt potatisen i åkern.

Alternativt att du börjar berätta utan att du fått någon fråga.
- Jag satte potatisen i åkern.

Med perfektformen betonar du som någon här innan skrev att du har satt potatisen i åkern, och det finns ingen anledning att betona när du återberättar något, i normala fall. Prova byta svarsalternativen mellan kontexterna.

Jag tackar allra ödmjukast för klargörandet, imperfekt som jag är och kommer att förbli!

Dock ser jag de två formerna som onödiga, det borde räcka med en enda! Skulle kanske underätta för våra "nysvenskar" att lära sig svenska snabbare.

Nja, en tydlig tidsskillnad kan ses:

- Jag satte potatisen ganska tidigt den våren för 50 år sedan.

- Jag har satt potatisen för årets skörd.

Med andra ord är »satte« något som kan ha hänt för länge sedan medan »har satt« anknyter till något som skett i närtid.

Okej, kan kanske stämma.
Men "har och har"..
Jag växlade in mina kronor till dollar, 1976.
Jag har (hade) växlat in mina kronor till dollar, 1976.

Ärligt talat ser jag inte skillnaden i faktisk betydelse på dessa två alternativ. Jag måste vara totalt obildbar. (Förutom att jag växlade in mina kronor till dollar 1976, då kursen låg runt fyra kronor per dollar..)
Har och hade är alltså irrelevant information i språket. Informationen överförs elegant utan "har" etc.

Det blir inte bra med »jag har växlat in...1976«. Det är inte bra svenska. Om du använder »hade« har du gått över till pluskvamperfektum, vilket är något helt annat. Det anger att något hänt före något annat.

- Jag hade precis växlat in mina dollar den där tisdagen 1976, när jag plötsligt hör någon ropa....

Håller med, men informationen som förmedlas borde väl ändå vara den samma?

I perfekt blir det inte en bra meningsbyggnad och i pluskvamperfekt förutsätts att ytterligare information ges.

Borde väl gå att ordna enkelt? Behövs det verkligen felkorrigeringsbitar i mänskligt språk?
Helt okej med dåliga modem och felkorrigeringsbitar, men i mänskligt språk, really?

Min pizzabagare, en skön snubbe från Irak:
"Ville do ha en extra sallad i pizzan".
Felkorrigeringen funkar utan problem, jag fattar vad han menar. Nemas problemas. "Ja tack", säger jag, och får en extra burk pizzasallad. Dock inte "i pizzan", men vid sidan om.

Är det så svårt?
-Jag säger fortfarande imperfekt!

Låter onödigt svårt. Varför inte bara: dåtid?

Det kan du ha rätt i!

Eller något (beroende på sammanhang) som kommer att ske.

Nästa år när jag har satt potatisen så ska jag komma ihåg att ...
Imorgon kväll när jag har växlat mina kronor till dollar så ...

Perfekt har alltså (i motsats till preteritum) ingen speciell koppling till förfluten tid och det är därför väldigt märkligt att sätta dem emot varandra och hävda att att en av dem är onödig.