Eu brukar ju kallas för ett fredsprojekt av en del som är pro-EU, men hur är det egentligen? Har nationerna verkligen kommit varandra närmare och fått mer samförstånd?
För det första är EU en överstatlig organisation som lägger sig i de enskilda ländernas förehavanden. Allt från småsaker som gurkor och snus till viktiga frågor om lagförändringar och ekonomiska frågor. För den enskilde medborgaren skapar det ett stort missnöje då han känner att han inte ens har ett symboliskt inflytande längre och irritationen riktas mot EU och de Europeiska länderna.
När nu EU dessutom testats så har det visat sig att det skapar allvarliga konflikter. Först situationen med Grekland som piskade upp rejält hat mellan främst Tyskland och Grekland, men även mellan andra länder och politiska grupperingar. Därefter kom den helt onödiga flyktingvågen där Sverige bär en stor del av skulden. Än en gång blev det konflikter där vissa länder blev utpekade som onda av politiker och media, och öst ställdes mot väst.
Nu slutligen har Storbritannien beslutat sig för att lämna samarbetet, vilket är väldigt förståeligt. De bemöts nu från EU med rena hot i maffiastil och hånas i pro-EU-media. Det är förstås väldigt osnyggt, men inget större problem. Värre är hur EU-utträdet nu fått konflikten inom landet att blossa upp. Skottland (och kanske Nordirland?) mot England.
Sen finns förstås de som hävdar att det inte skett några krig mellan Eu-länderna och att EU därför är en fantastisk framgång. Det är förstås ett helt galet påstående då det inte alls bevisar att freden skulle ha berott på EU. Det finns många andra förklaringar som är minst lika rimliga, t.ex. att länderna är demokratier.
Som jag ser det har EU gjort mer för att elda på konflikter snarare än att minska motsättningarna mellan länder. Alltså kan man säga att EU är ett krigsprojekt med samma logik som de som hävdat dess betydelse för fred.
För det första är EU en överstatlig organisation som lägger sig i de enskilda ländernas förehavanden. Allt från småsaker som gurkor och snus till viktiga frågor om lagförändringar och ekonomiska frågor. För den enskilde medborgaren skapar det ett stort missnöje då han känner att han inte ens har ett symboliskt inflytande längre och irritationen riktas mot EU och de Europeiska länderna.
När nu EU dessutom testats så har det visat sig att det skapar allvarliga konflikter. Först situationen med Grekland som piskade upp rejält hat mellan främst Tyskland och Grekland, men även mellan andra länder och politiska grupperingar. Därefter kom den helt onödiga flyktingvågen där Sverige bär en stor del av skulden. Än en gång blev det konflikter där vissa länder blev utpekade som onda av politiker och media, och öst ställdes mot väst.
Nu slutligen har Storbritannien beslutat sig för att lämna samarbetet, vilket är väldigt förståeligt. De bemöts nu från EU med rena hot i maffiastil och hånas i pro-EU-media. Det är förstås väldigt osnyggt, men inget större problem. Värre är hur EU-utträdet nu fått konflikten inom landet att blossa upp. Skottland (och kanske Nordirland?) mot England.
Sen finns förstås de som hävdar att det inte skett några krig mellan Eu-länderna och att EU därför är en fantastisk framgång. Det är förstås ett helt galet påstående då det inte alls bevisar att freden skulle ha berott på EU. Det finns många andra förklaringar som är minst lika rimliga, t.ex. att länderna är demokratier.
Som jag ser det har EU gjort mer för att elda på konflikter snarare än att minska motsättningarna mellan länder. Alltså kan man säga att EU är ett krigsprojekt med samma logik som de som hävdat dess betydelse för fred.
